I Me Mine

När skolgårdsborgen inte längre räckte till
byggde vi vår egen av luft

Tillsammans klättrade vi upp i det högsta tornet
och såg ut över vårt rike

Vi såg det ändlösa fotbollsplanslandet långt därnere
med vitmålade gränser
och såg flyktingbarnen stå vid gränsen
och vänta på att få komma med i laget

Vi såg gymnastikduschghettot
där män skildes från möss
och klassrumskolonierna
där den allvetande diktatorn satt vid sin kateder

Och där och då så svor vi ett löfte
vi svor på att vi aldrig, aldrig skulle återvända dit
och vi kände hur vi växte
hur vi flög ifrån alla vilsna skolbarn
som fortfarande sprang runt efter en boll

Vi skrev vårt löfte i luft
men vinden blåste bort det
och vi fick skäll för att vi hade skolkat

Dom sa att vi borde veta bättre
Det var ju just det vi gjorde