I Me Mine

Louis Armstrong brummelibrummar
på min radioapparat.
Som en annan baloo
lullar han runt bland disken
fyller den med gröna hav och blåa skyar.
 
Är det inte märkligt
att något amerikanskt
kan kännas så typiskt svenskt?
 
För mig är den här låten för evigt
P4
Kaffebryggare
Och regniga höstmorgnar i skolbussen.
 
It sure is a wonderful world?