I Me Mine

Ängslan
alltid denna ängslan
för att komma försent
för att inte vara på plats
där det händer
när det händer
rädslan för att inte finnas där och
hålla dina händer
skrika:
Nu är vi här!
Nu är vi här!
Nu är vi här!

Men var är vi?

Rädslan
alltid denna rädslan
för att stå kvar på skolgården
och vissla på en melodi
från förra året
medan alla dom andra barnen går förbi
skakar på huvudet och muttrar att
det är rysk pianojazz som är det nya svarta




Jag vill tro att det är nyfikenheten
och inte rädslan som driver mig
och det är väl så det är också
för det mesta

men den äter upp mig när jag ligger i min säng
och Gud det gör så ont
att nåt så nära kan va så långt bort


Vissa dricker kaffe
andra röker cigg
och även om jag inte använder
just dom substituten
är jag likadan
jag är också beroende
av pulsen
jag är också beroende
av att klättra upp på hustaken
springa längs midnattgatorna
bada nakenbad
och bli full på hembränt i folkets park

Rädslan för att sluta som
en bitter ironistnazist
som klappar på huvudet och säger:
Vi har alla varit små
och vi ska alla en gång bli
gamla
bittra
och bortglömda


men vad gör det?
Vi har bara chansen att springa barfota
fyra månader om året
så låt mig göra det nu
låt mig dansa
låt mig explodera
om och om igen
så lovar jag
att ligga still och andas djupt
hela vintern


För det är livet som är grejen
i år igen...