I Me Mine

”du lever än
jag hoppas nästan nu
att vi kommer undan

om du hör ett ljud
den mjuka handen vet
& sen så står jag där
i all oändlighet

det är bara frågan om när
det sker
det är bara frågan om när
det skall ske

för somliga
är deras tidsfördriv
bara ett våffeljärn
med sladden i
för somliga är deras sinnesfrid
bara ett våffeljärn
med handen i

det är bara frågan om när det sker
det är bara frågan om när det skall ske”

bob hund


Jag hälsar på mormor. Hon har ramlat och slagit sig, skadat armen, så hjälper henne att handla och att bära. Vi går sakta till affären och tillbaka, så sakta att jag måste anstränga mig. Jag tänker på hur omständigt allt blir när man blir gammal. hur några vardagsysslor kan fylla upp en hel dag. Men jag tror ändå att det är bra att hon är sysselsatt hela tiden.
När jag frågar om hon vill att jag ska duka av bordet säger hon att hon kan göra det själv och jag låter henne göra det. Så länge det finns envishet finns det hopp.
Min morfar dog innan jag föddes, numera har mormor en ”särbo” som bor i samma hus men några lägenheter längre bort. Jag vet inte varför dom inte flyttar ihop, antagligen för att dom har så mycket saker så det inte skulle få plats i en lägenhet. Den där envisheten jag ser glimta till i mormors ögon ibland ser jag aldrig i hans. Där finns bara bitterhet och uppgivenhet. Jag tror inte att han kommer orka hålla ut lika länge som mormor.

*

Jag läser en insändare i någon tidning hos mormor som gör mig så jäkla förbannad. Den handlar om att mp3-spelare borde förbjudas med motiveringen att dom som går och lyssnar på hög musik inte ser sig för i trafiken och att det är irriterande när någon lyssnar på hög musik i en buss t.ex. Till min förvåning är inte insändaren undertecknad av en arg pensionär utan ”två 17-åriga tjejer”.
Herregud säger jag bara.
Okej att en del kanske skulle behöva dämpa volymen när dom lyssnar på musik. Men liksom, förbjuda Mp3-spelare...
Man blir aldrig äldre än vad man gör sig.

*


I bilen på vägen hem lyssnar jag på Radio dept, ”Lesser matters”. den passar förvånansvärt bra i bil. Jag har lyssnat på Pet Grief mycket den senaste tiden för jag vill verkligen börja älska den lika mycket som jag älskar ”Lesser Matters”. Men det vill sig inte riktigt, jag hör att det är en väldigt bra skiva men den berör mig aldrig på samma sätt som Lesser Matters gör. Varje låt, varje sekund är så klockren så det är helt otroligt. ”Where damage isn’t already done” t.ex. måste vara den ultimata skrammelpoplåten. Jag har dessutom chansen att se dom både på Peace and Love och på Arvikafestivalen. Hoppas jag håller mig lite piggare på dom konserterna än när jag såg dom sist...