I Me Mine

Berättelse skriven av Valdemar Möller, 14 år 23/1 2000

Det var för inte så länge sedan en gubbe som hette Ture. Ture hade en hund och en fru. Hunden hette Sture och frun hette Östen....
son i efternamn.
Hunden tyckte han om men frun tyckte han inte om.
En dag fick han för sig att han skulle flytta till Sundsvall.
- Vi flyttar till Sundsvall! sa han till frun
- Jaa, det gör vi! sa frugan, smittad av Tures entusiasm.
Och så kom det sig att dom slog sig ner på en liten gård utanför Sundsvall. Där odlade dom morötter och majs. Men vad dom inte visste var att det redan bodde någon där. En liten tomte med dom magiskaste av egenskaper. han hette Niels och var 12,35 år gammal. När han var på dåligt humör brukade han hoppa upp i folks öron och skrika. Och ibland kunde han göra ännu värre saker...
en dag gick Ture ut för att skörda majs. Han hade bråttom och såg sig inte för, plötsligt trampade han på något litet rött. han tog upp det lilla röda och såg att det var en livs död tomte. Han bar in honom och lade honom på köksbordet, med alla medel försökte han väcka tomten till liv igen men utan resultat.
det här var dock inte alls den tomte som jag nämnde tidigare utan hans kusin, Hjalmar. Men Niels hade sett allt detta ske och nu funderade han över hur han skulle hämnas. Spänningen stiger....
Fortsättning följer på nästa rad...
Nu hade Niels bestämt sig. Han skulle göra Ture pyttenytteliten. knappt mer än en tvärhand hög, som det brukar stå i sagorna. För att vara extra jäklig skulle han inte bara krympa Ture utan även frugan och hunden.
nästa morgon kom dom ut alla tre och Niels såg sin chans.
- Tallyhoo, din koo! Nu ska du krympa! skrek Niels tre gånger varpå alla krympte.
-Hjäälp! skrek frun, Vad-ska-vi-göra? Vad-ska-vi-göra?
-Lugn, sa Ture, jag är ju här.
-Det är just därför jag är rädd!
-Allt kommer ordna sig.
-Voff! sa hunden.
Timmarna gick och de hade inget att äta. det var fel årstid så de kunde inte äta morötter och majs.
Kvällen kom och de hade fortfarande inget att äta. Ture var på gränsen till döden. han dog!!!!
Hmmm.... nej, det här går inte. jag får hitta på någon annan lösning.
När Ture var på gränsen till döden fick han en idé. Han slaktade sin fru. Men hunden lät han leva eftersom han tyckte om honom. med hjälp av blodet från frun gjorde han blodpudding och överlevde. Eftersom det här ändå är en saga kunde hunden plötsligt tala, Ture frågade honom vad han skulle göra.
- Gå till Niels och be om att få bli stor igen sa hunden. Han bor på vinden i stugan.
Fem dagar och åtta nätter senare kom de till vinden. Ture knackade på. 
- Vem där? sa tomten.
- Det är jag, Ture, sa Ture.
- Hey! You killed my cousin Hjalmar, you son of a bitch!
- Ooh, I'm so sorry. Please don't kill me!
- Get down on your knees, you bad motherfucker! I will kill you until you die!
- wait a minut! Why are we speaking english? This is a swedish story!
- Yeah, you're right. Lets speak swedish instead.
- Förlåt så mycket, det var en olyckshändelse att jag dödade Hjalmar.
- Okej då. Jag har ändå trehundrasjuttiotvå kusiner till.
- Så då får jag bli stor igen?
- Nix. det har jag inte sagt. Först måste du slåss mot min bror, Egon!
- En lätt match, jag har fått superkrafter av all blodpuddingen.
- Kanske det, men Egon är ingen vanlig tomte utan en ovanlig människa.
I samma ögonblick kom Egon in. Egon var egentligen en tomte som förätit sig på gröt så han blivit stor som en människa. 
- Round One! Fight! skrek Niels.
Egon kom springande mot Ture, men vår hjälte grep en yxa ur tomma intet (det här är som sagt en saga). Han svingade yxan och slog av stortån på Egon. Egon tjöt och lämnade walk-over.
- Får jag bli stor igen nu? frågade Ture
-Okej då, suckade Niels.
Ture blev stor igen och levde lycklig i några dagar till. Sedan dog han på grund av brist på kolhydrater.