I Me Mine

Vad? Konsert med bob hund
Var? Debaser Medis i Stockholm.
När? 1/9 2006
Hur? Fem meter upp i luften!


Om man mäter hur bra en konsert är i hur svettig man är efteråt så är det här den bästa konserten jag har varit på. Nu är det ju inte bara det som räknas, tycker jag i alla fall, men hur man än väljer att se på det så var bob hunds första spelning på nästan tre år otroligt bra.

Kön ringlade sig lång på medborgarplatsen den här fredagskvällen och det sägs att det var många som inte kom in. Men av dom kanske drygt femhundra personer som kom in tror jag inte att det var många som gick därifrån besvikna. Strax efter elva dras äntligen det röda draperiet isär och in kliver Thomas Öberg och Jonas Jonasson som ensamma inleder med "En rikedom av sandkorn".  Sen blir det en stark blandning av gamla hits, två nya låtar och kanske några mindre kända låtar.
Impulserna, ögonblickets styrka har alltid varit bob hunds starkaste sida. Och det är därigenom som dom undviker att bli en parodi på sig själva. Ingen vet vad Thomas Öberg kommer hitta på härnäst, antagligen vet han det inte själv heller. Ett fantastiskt, antagligen helt oplanerat ögonblick är när någon i bandet börjar spela på fel låt och Thomas säger:
"Nej, vi kan tydligen inte enas i bandet. bob hund har splittrats!" Sen går dom snabbt av scenen. Tio sekunder senare kommer dom upp igen och Thomas säger stolt att bob hund har återförenats igen.

Trots att allt fokus oundvikligen  hamnar på "rock-Thomas" när dom spelar eftersom han slänger sig ut i publiken, klättrar upp på högtalare, stoppar in mikrofonen innanför byxorna, skriker i en trafikkon osv. så är bob hund verkligen ett band. Ett band som skulle förlora något viktigt om en sjättedel byttes ut. Men efter tretton år tillsammans utan några medlemsbyten tror jag i och för sig inte att det kommer att ske. Alla i bandet verkar oerhört spelsugna och samspelta ikväll, ibland hörs Jonas Jonassons synt lite dåligt, vilket är synd eftersom jag tycker det är en av dom viktigaste ingridienserna i bandet.
  Jag undrar vad dom som inte lyssnar så mycket på bob hund ser? Om dom bara ser en pajas som brölar på skånska. Givetvis är det mycket humor i bob hund. Men samtidigt är all humor på fullaste allvar. När Thomas säger "Vi spelar folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk" (som en av de nya låtarna också heter) så är det mer än bara en ordlek., det definierar faktiskt precis vad bob hund handlar om.
Redan efter tredje låten, som förövrigt är deras kanske allra bästa "Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag" säger Thomas att konserten är slut. Resten är extranummer. det har väl blivit lite av bob hunds signum att spela många extranummer och jag tror dom hinner gå av scenen fyra-fem gånger innan konserten är slut på riktigt. Efter att ha spelat "Nu är det väl revolution på gång?!" och "Istället för musik: förvirring" så samlas bandet i en klunga och diskuterar vilken låt dom ska avsluta med. Valet faller lite oväntat på "Hörlurar". Men eftersom man alltid väntar sig det oväntade när man ser bob hund så är det med andra ord ganska väntat...