I Me Mine

December är som bekant inte bara mellandagsreans, juldagsfyllans och glöggens månad utan även listornas månad.

Jag tänkte egentligen strunta i att göra en sån här lista i år men sen så kunde jag inte låta bli i alla fall. Givetvis har jag missat en massa, man kan ju inte hålla reda på allt bra som släpps. Men jag har inte heller försökt att göra någon heltäckande lista, bara en lista på de låtar som jag har snubblat över och fastnat för i år. Sen att ungefär 60% som vanligt är svensk indiepop och att topp fem råkade bli nästan identisk med Sonics lista över årets bästa skivor, ja det får ni väl ta helt enkelt.

Och om det råkar vara så att ni redan är trötta på såna här listor så hav förtröstan! Tänk på vad Gud sade när Jesus hängde på korset:

"Hädanefter skall ni, för att hedra mins sons minne, i slutet av varje år äta skinka tills ni spyr, köpa hysteriskt mycket prylar, ta på er tomteluvor och göra listor på årets bästa låtar. Om ni inte uppfyller dessa plikter skall syndafloden åter drabba er." Amen.

Bubblare:

Familjen - Det snurrar i min skalle, Rihanna - Umbrella, Dreamboy - What Have I Done, Eldkvarn - Fulla för kärlekens skull, Andreas Johnson - A Little Bit of Love, The Ark - The Worrying Kind, Laakso - Italy vs. Helsinki, Beirut- Postcards From Italy, Ed Harcourt - You Put A Spell On me, Rufus Wainwright - Going To a Town

30. Bruce Springsteen - Girls In Their Summer Clothes (Magic)

 

Det är väl klart att jag var tvungen att få med Bruce någonstans. Fast han får nöja sig med en trettiondeplats för i ärlighetens namn är Magic inte alls så bra som en del musikjournalister vill få dig att tro. Till största delen är det habil köra-långtradare-genom-Texas-och-lyssna-på-nattradiorock. Och det är väl okej, men om man vet vilka låtar karln en gång i tiden skrev så kan man inte annat än bli lite sur.
Den här är dock riktigt fin.

 

29. Frida Hyvönen - This Night I Recall You (Music From The Dance Perfomance Pudel)

 

Det är möjligt att jag inte har ägnat Pudel så stor uppmärksamhet som jag borde. Men jag har ändå en känsla av att den inte har riktigt lika starka låtar som Until Death Comes. Dessutom känns den lite snopet kort. Men det finns förstås höjdpunkter även här, stråkarna i This Night I Recall You är nästan lika kyligt vackra som höjdpunkten från den förra skivan, N.Y.

 

28. Juvelen - Hanna (Juvelen EP)

 

En kompis som träffat Juvelen påstår att han är en störig och självupptagen person. Om det vet jag själv inget men om det nu skulle vara så skulle jag inte bry mig ett dugg så länge han gör såhär skönt funkiga låtar.

 

27. The Go! Team - Patricia's Moving Picture (Proof of Youth)

The Go! Team går inte direkt efter principen "less is more". Snarare "more is more". Således innehåller Proof of Youth, precis som debuten Thunder, Lightning, Strike, lika delar svängig tv-spelspop, raspig rap och melodier från någon bortglömd tv-serie från 70-talet. Allt rörs ihop i en stor gryta och upp ur grytan stiger den ultimata förfestmusiken.

 

26. Bright Eyes - Make A Plan To Love Me (Cassadaga)

 

Jag vet inte direkt om jag sörjer att Conor Oberst har förvandlast från suicidal tonåring till gemytlig rockfarbror. Visst har han gjort bättre skivor än Cassadaga, men den har ändå några spår som hör till det bästa han har gjort, som If The Breakman Turns My Way och den här.

 

25. Miss Li - I'm Sorry He's Mine (God Put A Rainbow In The Sky)

Man kan lätt bli lite trött på Miss Lis ADHD-pianopop. Någon borde kanske tala om för henne att det finns en risk för övermättnad om man ger ut tre skivor under ett år där nästan alla låtar går i samma ompa-ompa-takt.

Men i små doser kan det ändå vara rätt bra. Och klarinett i en poplåt är aldrig fel.

 

24. Mika - Grace Kelly (Life In Cartoon Motion)

 

Life In Cartoon Motion är full med serietidningsgräll tuggummipop och mest smittande av alla låtar är Grace Kelly. Ka-tching.

 

23. Shout Out Louds - Impossible (Tonight I Have To Leave It)

 

Your love is impossible, but very beautiful though.

 

22. The Hives - Well Allright (The Black & White Album)

 

Det räcker med ett ord här: Woo-hoo!

 

21. Andrew Bird - Heretics (Armchair Apocrypha)

 

Jag hörde den här låten redan i våras någon gång. Ändå dröjde det till för några veckor sen innan jag kom mig för med att kolla upp resten av skivan. Ibland är man bra dum.

 

20. Florence Valentin - Pokerkväll i Vårby Gård

 

Okej för att halva låten är stulen från The Clash men vad gör det egentligen när resultatet blir så här bra?

 

19. CocoRosie - Werewolf (The Adventures of Ghosthorse And Stillborn)

 

Att lyssna på CocoRosie känns ganska ofta som att befinna sig i ett psykadeliskt dockhus. Den här låten är inget undantag. Under den rosa docksängen gömmer sig en varulv.

 

18. Jonas Game - New City Love (ADHD)

 

Jonas Game är egentligen inte så annorlunda mot Jonas Lundqvist gamla band Bad cash Quartet. några gitarrer har bytts ut mot synthar, och i den här låten ett dragspel eller melodica som hämtats från någon irländsk pub, men känslan är alltid densamma. Och det är förstås väldigt bra.

 

17. Tough Alliance - First Class Riot (A New Chance)

 

Den extastiska glädje som kan infinna sig på en spelning med Tough Alliance är egentligen obeskrivbar. Jag upplevde den för första gången i ett fullsmockat tält på Arvikafestivalen i somras och sen en gång till i höstas på en inte lika full nattklubb här i stan. Trots att publiken inte var i samma extas på den andra spelningen var den ändå nästan ändå bättre. Kanske för att de "spelade" lite längre eller helt enkelt för att jag kunde ta mig närmare scenen och se lite bättre.

Hursomhelst, First Class Riot är Tough Alliance när de är som bäst.

 

16. Säkert! - Det här är vad dom säger (Säkert!)

 

Jag fastnade aldrig helt för Hello Saferide. Visst fanns det en del underhållande vardagsbetraktelser där, men en stor del kändes lite för platt, lite för tillrättalagt. Därför var det roligt att höra att hon också kunde skriva avig schlagerindiepop på norrländska.

"Och det här är vad magen säger om dig:
du gillar mig för mycket det måste vara nåt fel på dig
och det här är vad hjärnan har sagt om dig:
jag måste vara galen jag har aldrig känt
så mycket som jag gör när jag är med dig"
Det kan mycket väl vara årets bästa rader.

15. Kent - Columbus (Tillbaka till samtiden)

 

Jag skrev ju en rätt lång text om Knut för ett tag sen, som ni kan läsa här, orkar därför inte skriva något mer om dem nu. Nöjer mig med att konstatera att Columbus är en grym låt. Fast det vet ni väl redan.

 

14. Moneybrother - Down At The R (Mount Pleasure)

 

En låt om att festa helt enkelt. Precis en sån låt som man önskar att Springsteen kunde göra men som han tyvärr inte har gjort sen Sherry Darling 1980.

 

13. eMiL Jensen - Ghana mot Italien (singel)

 

Säkert Emils mest hittiga låt hittills. Kanske har han blivit smittad av Familjen som ligger på samma skivbolag. Jag tror det och hoppas att det här är en vink om hur nästa skiva kommer låta. I såna fall kanske hans låtar äntligen börjar spelas på radio också kanske han äntligen får det riktigt stora genombrottet. Emil har förmodligen spelat på fler platser i Sverige än någon annan artist i år, och han har dessutom rest runt med tåg och cykel. Han förtjänar verkligen all framgång.

 

12. Don't Be a Stranger - Perfect Problem (Frutti di Mare)

 

Den vänaste svenska folkpopen i år kom straight out of Värmlandsskogen. Lite som The Concretes, i alla fall minst lika bra.

 

11. Vampire Weekend - Cape Cod Kwassa Kwassa (Vampire Weekend)

 

Vampire Weekend säger i det senaste numret av Sonic att de är trötta på jämförelsen med Paul Simons Graceland. Fast gör man en sån här låt får man nog stå ut med den jämförelsen. Därmed inte sagt att det är dåligt - tvärtom.

 

10. Panda Bear - Bros (Person Pitch)

 

Av någon anledning har jag fortfarande inte kommit mig för att lyssna på något mer med Panda Bear än den här låten. Men jag hoppas verkligen hela skivan är lika bra som den här, som Beach Boys på upptäcksfärd i Amazonas djungler.

 

9. Maia Hirsawa - And I Found This Boy (Though I'm Just Me)

 

I våras någon gång skrev jag en hyllning till den här låten. Jag var lite nykär då. Såhär ett drygt halvår senare har mina känslor kanske svalnat något. Men And I Found This Boy lyser ändå upp decembermörkret starkare än julbocken i Gävle och gör mig gladare och snällare än ett helt ton pepparkakor.

 

8. Elias & The Wizzkids - Young & Hairy (A Little Mess)

 

Första gången jag hörde den här låten var nog på Open Jam i våras, Elias Åkesson underhöll lite mellan akterna och spelade bland en fantastisk version av Wonderwall och den här låten som, vad jag kan minnas, då bara bestod av "Ahh-Ahh-Ahh"-partiet. Men redan då blev jag helt förälskad i melodin. Hur kan man bli annat?

 

7. Patrick Wolf - The Magic Position (The Magic Position)

 

Om det inte hade varit för att jag såg Wolf på Arvikafestivalen i sommeras och tyckte att det var alldeles fantastiskt så är det mycket möjligt att den här skivan hade gått mig förbi. Och det hade ju varit synd.
En del tycker visst att Wolf bör hålla sig till att skriva mörkiga gothiga låtar i moll. Men jag tycker att han är som bäst när han visar att han också kan göra enkla och raka polåtar. Som den här eller Get Lost från samma skiva.

 

6. Arcade Fire - Intervention (Neon Bible)

 

Kyrkorgel är ett ganska ovanligt instrument i popmusik. Fast Arcade Fire är ju inte direkt något vanligt popband heller utan ett band som verkar ha spärrat av sig från världen, låst in sig i en kyrka och kommit ut med en skiva som låter storslagnare och vackrare än nästan allt annat i år.

 

5. Feist - 1234 (The Reminder)

 

Jag tror det är svårt att inte tycka om Leslie Feist. Åtminstone har jag hittills inte stött på någon som inte gör det. Feist lyckas med det där svåra konststycket att plocka lite från en massa olika musikstilar (country, jazz, folkmusik, pop etc.) och som lyssnare reagerar man inte ens på det eftersom hon smälter ihop dem så perfekt. 1234 är en rak och smittsam poplåt som är fullständigt omöjligt att inte gilla.

 

4. M.I.A. - Paper Planes (Kala)

 

Jag fattade inte riktigt grejen med M.I.A. när den första skivan Arular kom. Men när den här kom fattade jag precis. I Paper Planes laddar hon pistolen och träffar mig rakt i hjärtat.

 

3. Jens Lekman - The Opposite of Hallelujah (Night Falls Over Kortedala)

 

Om jag inte hade bestämt mig för att bara ta med en låt per artist så hade jag kunnat fylla halva listan med Jens Lekman-låtar. Varje låt på Night Falls Over Kortedala är nämligen ett litet vardagsromantiskt mästerverk. Men bland alla små anekdoter fastnar jag allra mest för den här:

"I picked up a seashell to illustrate my homelessness
But a crab crawled out of it, making it useless
And all of my metaphors fell flat
Down on the rocks where we sat
She asked: where you're at?"

 

2. Anna Järvinen - Kom hem (Jag fick feeling)

 

Pierre Hellqvist sa det ganska bra i det senaste numret av Sonic: "För att den låter som längtan känns". Det räcker liksom så.

 

1. Loney Dear - No One Can Win (Loney, Noir)

Loney, Noir gavs visserligen ut redan förra året men då bara i ett fåtal exemplar. I år släpptes den i en större upplaga vilket såklart var väldigt glädjande. Hela världen borde få chansen att uppleva Emil Svanängens små poppsalmer och hans känsliga ljusa röst. I synnerhet den här lilla pärlan, en så vacker hymn att klockorna stannar.