Nr. 16 Julvisa i Finnmarken (Att sjungas vid bordet till mörkt öl) - Dan Andersson/Thorstein Bergman


Jag spelar keyboard i ett band ibland. Numera spelar vi en del annat också men i början spelade vi bara Dan Andersson-dikter som sångaren i bandet tonsatt. En del tonsättningar var riktigt bra, helt i klass med Sven Scolanders, Gunde Johanssons och Thorstein Bergmans klassiska tonsättningar. Fast mot just den här sången står de sig ändå slätt.
Jag har svårt att förklara varför jag gillar såna här sånger som handlar om naturlyrik och maskulinitet så mycket. Antagligen är det väl för att de skildrar en tid som jag inte har upplevt och som jag därför kan inbilla mig var mycket lättare att leva i än nutiden (egentligen vet jag ju att det inte är så). Det finns också något friskt och uppiggande i Dan Anderssons visor. En kärlek till livet och ett skönt botemedel mot allt vad melodifestivaler heter.

Försonta och glada i stjärnans timma
vi glömma att jorden blev bräddad av hat.
Vi resa oss upp under stjärnor som glimma -
omkring oss de heligas natt vi förnimma -
för dem och för jorden, för himlen och oss
våra stop vi höja, kamrat.


Kommentarer
Postat av: Lena

"Antagligen är det väl för att de skildrar en tid som jag inte har upplevt och som jag därför kan inbilla mig var mycket lättare att leva i än nutiden (egentligen vet jag ju att det inte är så)."
Jag tror att vi tycker att det känns som att den tiden var enklare för att man inte behövde bestämma och välja lika mycket, man visste vad man hade för liv framför sig, helt enkelt.

Postat av: valle

Visst är det så. Valfrihet är ju egentligen något positivt men ibland kan det kännas ganska betungande också.

2007-05-13 @ 19:14:36
Postat av: Lina

Sofia Karlssons version av denna visa är en sann pärla. Hela skivan är narkotikum av guds nåde faktiskt.

2007-05-14 @ 15:59:07
URL: http://www.poeter.se/yebo

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback