Svartsjuka
Jag såg ett program på TV3 igår om svartsjuka. Programmet i sig var väl ganska intetsägande men det fick mig ändå att börja fundera lite.
Man kan säga att svartsjuka bygger på ett kontrollbehov och man kan säga att det bygger på brist på självförtroende. Det är förmodligen lika sant båda delarna. Men jag tycker ändå det är att förenkla det lite. I första hand beror det ju på att vi lever i ett monogamt samhälle, där det normala anses vara att ha en partner åt gången. Och det beror också på att vi lever i ett system där man anser sig ha äganderätt på det man införskaffar sig (vare sig det är en tv, en bil eller en fru). När man inleder ett förhållande inleder man också en ägandepakt, om man vill ha en formell bekräftelse på att man äger sin partner kan man också gifta sig.
Egentligen är det ju ganska absurt att man kan äga en annan människa. I teorin skulle det förstås vara mycket enklare om vi hade en anarkistisk polygami där det var helt okej att pussas och knulla och skaffa barn med vem man ville. Men eftersom nu de flesta människor är utrustade med den här svartsjukegenen så tror jag inte att det skulle vara helt lyckat. Det skulle leda till att vi var tillbaka på apstadiet igen och att hannarna skulle börja slåss om vilken hona de ska få ligga med (något som i och för sig redan pågår varje fredagkväll på krogen men det skulle knappast bli bättre). Dessutom finns det ju faktiskt en poäng med familjekonstellationen, att den inger trygghet och stabilitet.
Själv är jag en obotlig romantiker och därmed också obotligt svartsjuk. Kärlek är ju i grund och botten en väldigt egoistisk känsla.