Han har skrivit dikter så han blivi snurri!

- Och vad sitter du och fnissar åt då?

- Ingenting.

- Herregud nu får du ta dig samman. Du är ju faktiskt på begravning, lite respekt kan du väl ändå visa?

- Ursäkta, vad sa du?

- JAG SA: LITE RESPEKT KAN DU VÄL ÄNDÅ VISA?

- Förlåt, men det är så svårt förstår du. Det är så oerhört svårt.

- Exakt vad är det som är svårt?

- Det här med känslor.

- När man är glad så skrattar man, när man är ledsen så gråter man, när man är arg så svär man, när man är rädd så skakar man, när man är trött så sover man, när man är pinsam så skäms man? Är det förstått?

- Ja, tant.


***


Du sitter inklämd mellan faster Märtha och Farbror Egon. Det är inte deras riktiga namn men vi har bestämt oss för att kalla dem så tills de kan bevisa motsatsen.
Det är begravningskaffe. Det är nån som har dött. Det är inget särskilt med det. Folk dör varje dag. Folk föds varje dag också. Det är nån som har fötts. Eller håller på att födas kanske? Ja, just där. Inuti tårtan. Men det vet vi inte än.

Märtha håller tårtspaden som om hon vore huvudrollsinnehavare i Motorsågsmassakern.
"Wrom", säger den.


- Det säger den väl inte alls det.

- Jo det säger den.

- En tårtspade säger väl inte wrom heller.

- Jo, nu gör den det.


Wrom säger tårtspaden och Märtha börjar skära i tårtan men det är nåt som tar emot. Det är nåt som vrider och vänder sig, nåt som rör sig, nåt som skriker, nåt som gråter. Nåt är ett spädbarn.

Det var tänkt som en överraskning men Märtha förstör allting. Hon skär så hårt att blodet sprutar som en fontän och skvätter ner alla runt bordet som i en dålig zombiefilm från 70-talet. Och de skriker åt henne att hon måste sluta nu men Märtha vill inte sluta hon vill fortsätta skära ännu mer, hon vill slamsa upp allting i perfekt tunna skivor som man kan lägga ovanpå rödbetssalladen.

Det vill Märtha och det är inget fel med det. Bara lite egensinnigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback