I Me Mine 1 år! - Årets bästa skivor
Idag har den här bloggen funnits i ett år. Jag kollade lite på statistiken precis och såg att det är ca. 3500 unika personer som har varit här inne och kollat under det här året. Jag vet inte riktigt om det är mycket eller lite men det känns som väldigt många personer ändå. Och för min del räcker det egentligen med att det är säg 20 personer som har läst nåt jag skrivit och gillat det så mycket att dom har återvänt hit flera gånger.
Jag har inga planer på att lägga ner bloggen den närmaste tiden, istället ska jag försöka göra den ännu bättre. Jag tänker fortsätta blanda dikter, listor, musiktips och allmänna filosofiska funderingar.
För att fira ettårsdagen kommer här min lista på årets bästa skivor. Läs, bli upprörd över alla skivor jag inte har tagit med och kommentera!
Årets Skivor 2006
1. Regina Spektor - Begin To Hope
”Begin To Hope” är kanske inte en perfekt popskiva. Det finns kanske låtar man kan klara sig utan, ”20 years of snow” och ”Lady” exempelvis. Men Regina charmar sig till en förstaplats på listan.
När jag hörde talas om Regina för första gången, för drygt ett halvt år sen, tänkte jag att det var bra för att vara sant. En tjej som kommer från Ryssland men bor i New York, spelar piano som en gudinna och skriver fantastiska polåtar. Men det är faktiskt sant och jag tror faktiskt Regina är precis lika cool och skön som hon verkar.
Dessutom innehåller ”Begin To Hope” låten ”Fidelity” som säkert är årets bästa poplåt. Har man skrivit rader som: ”I never loved nobody fully/ always one foot on the ground/ and by protecting my heart truly/ I got lost in the sounds” då förtjänar man alla förstaplatser som finns. I min värld i alla fall.
2. Radio Dept. - Pet Grief
Jag tycker ju fortfarande att “Lesser Matters” är en bättre skiva. Men då ska man komma ihåg att i min bok så är ”Lesser Matters”, vid sidan om ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, 2000-talets bästa svenska skiva.
”Pet Grief” både liknar och skiljer sig en del åt från ”Lesser Matters”. Dom vemodiga melodierna finns kvar men ljudbilden är annorlunda. Det är ett större och lyxigare ljud som möter lyssnaren. Inte fullt så skevt som på ”Lesser Matters”, mer piano och stråkar – mindre gitarrer. Jag var lite tveksam först. Men jag behövde nog egentligen bara lite tid för att sjunka in i den. För någon månad sen satt jag på ett tåg med Pet Grief i hörlurarna och medan jag satt där och kollade ut genom rutan på det höstlika landskapet med övergivna skjul och nedsläckta hus då slog det mig äntligen vilken fantastisk skiva Pet Grief är.
3. Ed Harcourt - The Beautiful Lie
Som jag har tvekat över den här plattan. Ena stunden har jag tyckt att det är den bästa skivan han har gjort, nästa stund har jag bara tyckt att det är en blek och förutsägbar upprepning. I slutänden får jag väl konstatera att det är en bättre skiva än både ”From Every Sphere” och ”Strangers”, men sämre än ”Here Be Monsters” och ”Maplewood”.
Det är en skiva full av storslagna pianoballader, Ed Harcourt erkänner slutligen att han helst av allt skulle ha velat levt i en jättestor borg i Skottland under 1800-talet. Han låtsas som han gör det också och visst, det är en lögn men det är en jävligt vacker lögn.
4. Emil Jensen - Orka då
Det kan bero på att han är en sån fantastiskt sympatisk person den där Emil. Det kan också bero på att han gör såna fantastiska live-framträdanden där han blandar Poetry Slam och låtar. Men mest av allt beror det så klart på att ”Orka Då” är en fantastiskt bra skiva.
Det är inte så många artister som klarar av att skriva texter på svenska utan att det blir platt och tråkigt. Men Emil Jensen är definitivt en av dom. Och ”Sländornas Dag” är årets vackraste vals.
5. Loney, Dear - Sologne
Årets femte bästa skiva är också gjord av en Emil. Emil Svanängen har den där otroliga förmågan att skriva melodier som lyfter och seglar upp i himlen så man tror att han nästan måste vara släkt med Brian Wilson på något sätt. Jag behöver egentligen inte säga så mycket mer än att ”The Battle of Trinidad and Tobago” och ”In With The Arms” är två av årets finaste låtar.
6. The Pipettes - We Are The Pipettes
Det räckte egentligen med att höra ”Your Kisses Are Wasted On Me” och att se videon till ”Pull Shapes” för att jag skulle falla pladask. Det är svårt att motstå ett band som flirtar så mycket med 60-talets girlgroup-estetik som The Pipettes gör. Men om man ska vara lite kritisk så har ”We Are The Pipettes” egentligen bara 5-6 riktigt, riktigt bra låtar. Resten är utfyllnad. Dom låtarna är dock så bra att dom väger upp dom mindre bra.
Jag såg The Pipettes på Emmabodafestivalen och det var kul såklart men kanske ändå inte så bra som jag hade hoppats. Men å andra sidan vet jag inte om The Pipettes gör sig bäst på en liten scen i skogen i Småland. Det är på dansgolvet dom hör hemma.
7. [ingenting] - Mycket väsen för ingenting
Texterna påminner ibland lite om bob hund, musiken påminner ganska mycket om Peggy Lejonhjärta. Men det kvittar att [ingenting] inte gör någonting speciellt nytt eller eget. För dom gör det ju så bra.
Ni har säkert hört ”Punkdrömmar” och gillat den. Och visst, den är bra, men hårdast tycker jag ändå [ingenting] träffar i dom långsammare låtarna som pianoballaden ”Bergochdalbanan”. Där hör man verkligen den förbannade övertygelsen som finns i det här bandet.
8. The Knife - Silent Shout
Sönderhyllad av alla kritiker, spelad överallt på radio och MTV. Fast visst är det kul att en så i grunden annorlunda och frånstötande skiva som Silent Shout kan nå en så stor publik. Jag lyssnar inte så ofta på The Knife, inte för att jag inte gillar dom utan för att den rätta stämningen sällan infinner sig. Dock var stämningen helt perfekt när dom spelade på Arvikafestivalen i somras, kanske den bästa ”konsert” jag har upplevt någonsin.
9. Bruce Springsteen - We Shall Overcome: The Seeger Sessions
Efter sömnpillret som kom förra året och hette “Devils & Dust” gjorde Springsteen det enda raka. Han samlade ihop ett jättestort gäng och spelade in den totala motsatsen en skiva fylld från golv till tak med glad och svängig folkmusik. Som nån snubbe i DN skrev häromdagen så är det bästa med ”We Shall Overcome” att Bruce har fått tillbaka spelglädjen. Om han kan spela in en ny skiva med egna låtar med samma eufori som på den här skivan kommer ingen bli lyckligare än jag.
10. Bob Dylan - Modern Times
Jaa... det är ju Dylan som det gamla ordspråket lyder. Han är fortfarande den gnälligaste och grinigaste gubben i hela världen och sånt tycker jag man måste belöna. Det är rätt tråkigt ibland men det finns också ögonblick på den här skivan som är helt underbara. Som i ”When the deal goes down” när han sjunger med sprucken röst:
”We eat and we drink, we feel and we think/ Far down the street we stray/ I laugh and I cry and I’m haunted by/ things I never meant nor wished to say.” Det kanske låter löjligt men varje gång jag hör det får jag en stöt i hjärtat. Det finns faktiskt en anledning till att jag just har pröjsat femhundra spänn för att se gubbjäveln i Globen.
Jag har inga planer på att lägga ner bloggen den närmaste tiden, istället ska jag försöka göra den ännu bättre. Jag tänker fortsätta blanda dikter, listor, musiktips och allmänna filosofiska funderingar.
För att fira ettårsdagen kommer här min lista på årets bästa skivor. Läs, bli upprörd över alla skivor jag inte har tagit med och kommentera!
Årets Skivor 2006
1. Regina Spektor - Begin To Hope
”Begin To Hope” är kanske inte en perfekt popskiva. Det finns kanske låtar man kan klara sig utan, ”20 years of snow” och ”Lady” exempelvis. Men Regina charmar sig till en förstaplats på listan.
När jag hörde talas om Regina för första gången, för drygt ett halvt år sen, tänkte jag att det var bra för att vara sant. En tjej som kommer från Ryssland men bor i New York, spelar piano som en gudinna och skriver fantastiska polåtar. Men det är faktiskt sant och jag tror faktiskt Regina är precis lika cool och skön som hon verkar.
Dessutom innehåller ”Begin To Hope” låten ”Fidelity” som säkert är årets bästa poplåt. Har man skrivit rader som: ”I never loved nobody fully/ always one foot on the ground/ and by protecting my heart truly/ I got lost in the sounds” då förtjänar man alla förstaplatser som finns. I min värld i alla fall.
2. Radio Dept. - Pet Grief
Jag tycker ju fortfarande att “Lesser Matters” är en bättre skiva. Men då ska man komma ihåg att i min bok så är ”Lesser Matters”, vid sidan om ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, 2000-talets bästa svenska skiva.
”Pet Grief” både liknar och skiljer sig en del åt från ”Lesser Matters”. Dom vemodiga melodierna finns kvar men ljudbilden är annorlunda. Det är ett större och lyxigare ljud som möter lyssnaren. Inte fullt så skevt som på ”Lesser Matters”, mer piano och stråkar – mindre gitarrer. Jag var lite tveksam först. Men jag behövde nog egentligen bara lite tid för att sjunka in i den. För någon månad sen satt jag på ett tåg med Pet Grief i hörlurarna och medan jag satt där och kollade ut genom rutan på det höstlika landskapet med övergivna skjul och nedsläckta hus då slog det mig äntligen vilken fantastisk skiva Pet Grief är.
3. Ed Harcourt - The Beautiful Lie
Som jag har tvekat över den här plattan. Ena stunden har jag tyckt att det är den bästa skivan han har gjort, nästa stund har jag bara tyckt att det är en blek och förutsägbar upprepning. I slutänden får jag väl konstatera att det är en bättre skiva än både ”From Every Sphere” och ”Strangers”, men sämre än ”Here Be Monsters” och ”Maplewood”.
Det är en skiva full av storslagna pianoballader, Ed Harcourt erkänner slutligen att han helst av allt skulle ha velat levt i en jättestor borg i Skottland under 1800-talet. Han låtsas som han gör det också och visst, det är en lögn men det är en jävligt vacker lögn.
4. Emil Jensen - Orka då
Det kan bero på att han är en sån fantastiskt sympatisk person den där Emil. Det kan också bero på att han gör såna fantastiska live-framträdanden där han blandar Poetry Slam och låtar. Men mest av allt beror det så klart på att ”Orka Då” är en fantastiskt bra skiva.
Det är inte så många artister som klarar av att skriva texter på svenska utan att det blir platt och tråkigt. Men Emil Jensen är definitivt en av dom. Och ”Sländornas Dag” är årets vackraste vals.
5. Loney, Dear - Sologne
Årets femte bästa skiva är också gjord av en Emil. Emil Svanängen har den där otroliga förmågan att skriva melodier som lyfter och seglar upp i himlen så man tror att han nästan måste vara släkt med Brian Wilson på något sätt. Jag behöver egentligen inte säga så mycket mer än att ”The Battle of Trinidad and Tobago” och ”In With The Arms” är två av årets finaste låtar.
6. The Pipettes - We Are The Pipettes
Det räckte egentligen med att höra ”Your Kisses Are Wasted On Me” och att se videon till ”Pull Shapes” för att jag skulle falla pladask. Det är svårt att motstå ett band som flirtar så mycket med 60-talets girlgroup-estetik som The Pipettes gör. Men om man ska vara lite kritisk så har ”We Are The Pipettes” egentligen bara 5-6 riktigt, riktigt bra låtar. Resten är utfyllnad. Dom låtarna är dock så bra att dom väger upp dom mindre bra.
Jag såg The Pipettes på Emmabodafestivalen och det var kul såklart men kanske ändå inte så bra som jag hade hoppats. Men å andra sidan vet jag inte om The Pipettes gör sig bäst på en liten scen i skogen i Småland. Det är på dansgolvet dom hör hemma.
7. [ingenting] - Mycket väsen för ingenting
Texterna påminner ibland lite om bob hund, musiken påminner ganska mycket om Peggy Lejonhjärta. Men det kvittar att [ingenting] inte gör någonting speciellt nytt eller eget. För dom gör det ju så bra.
Ni har säkert hört ”Punkdrömmar” och gillat den. Och visst, den är bra, men hårdast tycker jag ändå [ingenting] träffar i dom långsammare låtarna som pianoballaden ”Bergochdalbanan”. Där hör man verkligen den förbannade övertygelsen som finns i det här bandet.
8. The Knife - Silent Shout
Sönderhyllad av alla kritiker, spelad överallt på radio och MTV. Fast visst är det kul att en så i grunden annorlunda och frånstötande skiva som Silent Shout kan nå en så stor publik. Jag lyssnar inte så ofta på The Knife, inte för att jag inte gillar dom utan för att den rätta stämningen sällan infinner sig. Dock var stämningen helt perfekt när dom spelade på Arvikafestivalen i somras, kanske den bästa ”konsert” jag har upplevt någonsin.
9. Bruce Springsteen - We Shall Overcome: The Seeger Sessions
Efter sömnpillret som kom förra året och hette “Devils & Dust” gjorde Springsteen det enda raka. Han samlade ihop ett jättestort gäng och spelade in den totala motsatsen en skiva fylld från golv till tak med glad och svängig folkmusik. Som nån snubbe i DN skrev häromdagen så är det bästa med ”We Shall Overcome” att Bruce har fått tillbaka spelglädjen. Om han kan spela in en ny skiva med egna låtar med samma eufori som på den här skivan kommer ingen bli lyckligare än jag.
10. Bob Dylan - Modern Times
Jaa... det är ju Dylan som det gamla ordspråket lyder. Han är fortfarande den gnälligaste och grinigaste gubben i hela världen och sånt tycker jag man måste belöna. Det är rätt tråkigt ibland men det finns också ögonblick på den här skivan som är helt underbara. Som i ”When the deal goes down” när han sjunger med sprucken röst:
”We eat and we drink, we feel and we think/ Far down the street we stray/ I laugh and I cry and I’m haunted by/ things I never meant nor wished to say.” Det kanske låter löjligt men varje gång jag hör det får jag en stöt i hjärtat. Det finns faktiskt en anledning till att jag just har pröjsat femhundra spänn för att se gubbjäveln i Globen.
Bubblare: Moneybrother, Magic Numbers, The Plan, Vapnet, Belle & Sebastian, Mattias Alkberg BD, The Concretes och Lily Allen.
Artister jag skulle vilja fika med
Man skulle kunna säga att det finns två kategorier av bra artister. Det finns givetvis dom artisterna man älskar enbart för att dom gör bra låtar eller för att dom är coola etc. Men så finns det dom artisterna vars skivor man köper, kanske inte främst för att man har blivit helt kär i någon särskild låt utan för att man sympatiserar med det dom gör. Ibland köper man skivor med dom trots att man på förhand vet att resultatet kanske inte blev så bra, men det är ju tanken som räknas sägs det.
Jag anser att snällhet är en underskattad egenskap idag och därför tror jag att vi behöver artister som ständigt påminner oss om att vara snälla mot varandra. Det är så lätt att man glömmer det annars.
Jag har inte träffat och pratat med någon av dom här artisterna. Vissa har jag läst intervjuer med, andra inte. Ändå är jag fullt och fast övertygad om att dom är, eller var, trevliga personer och att jag mer än gärna skulle ta en fika med dom. jag skulle såklart kunna göra den här listan ännu längre men jag nöjer mig såhär.
Badly Drawn Boy
The Beach Boys
Bear Quartet
The Beatles
Belle & Sebastian
bob hund
Leonard Cohen
David & The Citizens
Bob Dylan
The Essex Green
Florence Valentin
Ed Harcourt
Hell On Wheels
Jakob Hellman
Håkan hellström
Emil Jensen
Jens Lekman
Loney Dear
The Magic Numbers
Björn Olsson
Radio Dept.
Jonathan Richman
Paul Simon
Elliot Smith
Regina Spektor
Bruce Springsteen
Suburban Kids With Biblical Names
Stefan Sundström
Svenska Akademien
Timbuktu
Tindersticks
Tom Waits
White Stripes
P.S: Bröderna Galagher och pete Doherty har ingen chans att komma med på den här listan. "Piss off yee fockin' wanksters!"
Jag anser att snällhet är en underskattad egenskap idag och därför tror jag att vi behöver artister som ständigt påminner oss om att vara snälla mot varandra. Det är så lätt att man glömmer det annars.
Jag har inte träffat och pratat med någon av dom här artisterna. Vissa har jag läst intervjuer med, andra inte. Ändå är jag fullt och fast övertygad om att dom är, eller var, trevliga personer och att jag mer än gärna skulle ta en fika med dom. jag skulle såklart kunna göra den här listan ännu längre men jag nöjer mig såhär.
Badly Drawn Boy
The Beach Boys
Bear Quartet
The Beatles
Belle & Sebastian
bob hund
Leonard Cohen
David & The Citizens
Bob Dylan
The Essex Green
Florence Valentin
Ed Harcourt
Hell On Wheels
Jakob Hellman
Håkan hellström
Emil Jensen
Jens Lekman
Loney Dear
The Magic Numbers
Björn Olsson
Radio Dept.
Jonathan Richman
Paul Simon
Elliot Smith
Regina Spektor
Bruce Springsteen
Suburban Kids With Biblical Names
Stefan Sundström
Svenska Akademien
Timbuktu
Tindersticks
Tom Waits
White Stripes
P.S: Bröderna Galagher och pete Doherty har ingen chans att komma med på den här listan. "Piss off yee fockin' wanksters!"
Torsdagsmixen med Valle
Jag har äntligen packat upp alla mina cd-skivor som har legat nerpackade i lådor i en dryg månad nu. Anledningen till att jag inte har gjort det tidigare är att jag inte hade någon hylla att ha dom i fram till för typ en vecka sen. Jag behöver dock fortfarande köpa till ett hyllplan. Väldigt skönt att ha skivorna uppe i alla fall. (Fast jag hittar inte Too-Rye-Ay skivan med Dexy's, hoppas den dyker upp).
När jag höll på och rotade bland skivorna hittade jag en blandskiva som jag brände för ungefär ett och ett halvt år sen. Det var väldigt kul att lyssna igenom den, det väckte många minnen. Tanken verkar ha varit att göra någon sorts partyskiva eftersom det är mest upptempo-låtar.
Så idag blir det istället för dagens låt: förvirring! Nämligen en massa låtar, så här ser låtlistan ut:
1. Ställ till med kalas - Stefan Sundström
2. Twist & Shout - The Beatles
3. Nights Are Mine - Bad Cash Quartet
4. Demons - Laakso
5. Rosalita (Come Out Tonight) - Bruce Springsteen
6. You are The Light (By Which I Travel Into This And That) - Jens Lekman
7. Funk You! - Bremen Brotröster GMBH
8. Hey Ya! - Outkast
9. Apple Of My Eye - Ed Harcourt
10. New Direction - David & The Citizens
11. Rainy Day Women #12 & 35 - Bob Dylan
12. Fiesta - The Pogues
13. Junior Kickstart - The Go! Team
14. Kom igen Lena - Håkan Hellström
15. Come On Eileen - Dexy's Midnight Runners
16. Stormy Weather - Moneybrother
17. Quarter To Three - Bruce Springsteen
18. There Is A Light That Never Goes Out - The Smiths
För i övrigt så har jag sålt min själ och köpt Aftonbladet idag. Anledningen var att man fick med Amelie Från Montmartre på DVD på köpet och det kunde jag såklart inte motstå.
Världens 25 bästa filmer
I swear that this is the truth, the whole truth and nothing but the truth.
- Amelie från Montmartre (2001, Jean-Pierre Jeunet)
- American Beauty (1999, Sam Mendes)
- A Clockwork Orange (1971, Stanley Kubrick)
- Livet är underbart (1997, Roberto Benigni)
- Gudfadern II (1974, Francis Ford Coppola)
- Pulp Fiction (1994, Quentin Tarantino)
- Gökboet (1975, Milos Forman)
- Gudfadern (1972, Francis Ford Coppola)
- Donnie Darko (2001, Richard Kelly)
- Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004, Michael Gondry)
- Amores Perros ? Älskade hundar (2000, Alejandro González Iñárritu)
- Döden och Flickan (1994, Roman Polanski)
- Magnolia (1999, Paul Thomas Anderson)
- Sagan om Ringen (2001, Peter Jackson)
- Lolita (1962, Stanley Kubrick)
- Garden State (2004, Zach Braff)
- Blåsningen (1973, George Roy Hill)
- Blue Velvet (1986, David Lynch)
- Jules och Jim (1961, Francois Truffaut)
- Lost In Translation (2003, Sofia Coppola)
- De sju samurajerna (1954, Akira Kurosawa)
- Svart katt, vit katt (1998, Emir Kusturica)
- O Brother, Where Art Thou (2000, Joel Cohen)
- Timmarna (2002, Stephen Daidry)
- The Big Lebowski (1998, Joel Cohen)
Böcker jag ska läsa
Det finns så sjukt mycket böcker jag vill läsa. Tyvärr hinner jag sällan läsa det jag verkligen vill eftersom jag blir dränkt i kurslitteratur hela tiden (som visserligen är bra, men det blir ju automatiskt jobbigt när det är något man måste läsa). Så här är en lista i alla fall, så jag inte glömmer alla böcker:
Drömfakulteten - Sara Stridsberg
Kallocain - Karin Boye
Från Vittsjö till världen - Gustav Fridolin
Fans - Fredrik Strage
Jack - Ulf Lundell
Glaskupan - Sylvia Plath
På drift - Jack Keraouc
Charles Bukowski - typ allt
John Ajvide Lindqvist - allt här också
Haruki Murakami - Elefanten som försvann och andra historier
Fjodor Dostojevskij - Anteckningar från ett källarhål (någon gång ska jag fösöka läsa Idioten igen och Bröderna Karamazov också, men inte idag)
J.D. Salinger - Räddaren i nöden
Klas Östergren - Gentlemen, Gangsters
Ray Bradbury - Farenheit 451
Plus en hel del som jag säkert har glömt just nu. Så snälla, ge mig inga boktips! jag har fullt upp det närmaste året i alla fall.
Drömfakulteten - Sara Stridsberg
Kallocain - Karin Boye
Från Vittsjö till världen - Gustav Fridolin
Fans - Fredrik Strage
Jack - Ulf Lundell
Glaskupan - Sylvia Plath
På drift - Jack Keraouc
Charles Bukowski - typ allt
John Ajvide Lindqvist - allt här också
Haruki Murakami - Elefanten som försvann och andra historier
Fjodor Dostojevskij - Anteckningar från ett källarhål (någon gång ska jag fösöka läsa Idioten igen och Bröderna Karamazov också, men inte idag)
J.D. Salinger - Räddaren i nöden
Klas Östergren - Gentlemen, Gangsters
Ray Bradbury - Farenheit 451
Plus en hel del som jag säkert har glömt just nu. Så snälla, ge mig inga boktips! jag har fullt upp det närmaste året i alla fall.
Saker som gör mig glad!
Något som inte gör mig glad är att jag skrev det här inlägget en gång och sen försvann allt.... Ja ja, det här är så viktigt så jag gör ett nytt försök:
1. Erlend Öye - Jag har aldrig lyssnat så mycket på vare sig Kings of Covenience, Whitest Boy Alive eller något annat Erlend Öye-relaterat. Men jag såg honom två gånger i somras och båda gångerna såg jag hur otroligt glad han verkade vara över att stå på en scen och hans glädje smittade av sig. Dessutom gillar jag att han ser så väldigt nördig ut. Om ni inte håller med mig, kolla på den här videon:
http://www.youtube.com/watch?v=2iDNMUtw_CQ
2. 100 Höjdare - Sveriges skönaste personer - Jag har skrattat åt Fredrik och Filip förut. Men från att ha varit ganska plumpa och skadeglada (Ursäkta röran osv.) har dom gått till att göra mer varma program. Trots att personerna dom intervjuar i programmet verkligen är speciella så verkar ändå dom flesta vara snälla, men egensinniga, människor. Repotaget om dom två gubbarna som byggde världens största modelljärnväg var något av det finaste jag har sett på tv. Ibland önskar jag att det fanns fler orginal, vad mycket roligare vardagen skulle bli!
3. Roberto Benigni - Oavsett om man ser honom i "Livet är underbart" (en av världens bästa filmer), "Down By Law", "Coffee and Cigarettes" eller när han hoppar runt och kramar om folk på oscarsgalan så smittar alltid hans glädje av sig. Ett fantastisk karismatiskt enegiknippe och en av vår tids bästa skådespelare.
4. Svart Katt, vit katt - Emir Kusturica är alltid bra. "Svart katt, vit katt" kanske inte har samma djup som "Zigenarnas tid" eller "Underground" men den är anarkistisk, absurd och underbart rolig. Och varje gång jag ser den vill jag bli zigenare och spela balkanblås och dansa på borden nätterna igenom.
5. The Luckiest Guy On The Lower East Side - En låt från Magnetic Fields mästerverk "69 Love Songs". Kanske en av dom 25 bästa låtarna någonsin. I alla fall finns det få låtar som jag blir så glad av att höra. Lyssna!
http://www.yousendit.com/transfer.php?action=download&ufid=B05FA50A54193681
6. Fred Astereo - Jag såg honom på Pop Dakar i Stockholm för ett litet tag sen. Fantastisk underhållare. Påminner en del om ett annat komiskt geni nämligen Jonathan Richman. Ni kan lyssna på låtar på
http://www.fredastereo.com/ men egentligen bör han nog ses live för att komma till sin fulla rätt.
7. Carl Barks och Don Rosas Kalle Anka - 90% av alla Kalle Anka-serier som görs idag är skräp; tråkigt tecknade, dåliga skämt och en story som använts tusen gånger förut. Men som med det mesta annat finns det ju undantag. Don Rosas svit om Farbror Joakims Liv är ett bra exempel. Don Rosa verkar i den bäste Ank-tecknaren någonsin nämligen Carl Barks fotspår. Hos dessa personer kan man se att det finns en berättarglädje och en förkärlek till figurerna bakom rutorna. Och det är betydligt mer än man kan säga om dom flesta Kalle Anka-tecknare.
8. Magic Numbers - Forever Lost
Fantastiskt band, fantastisk video: http://www.youtube.com/watch?v=s29S51KSbiQ
(ledsen för att jag inte fick se dom på emmaboda)
9. HOLY SHIT! What else can I say?
http://www.youtube.com/watch?v=qAmljaj5stA&search=i%20will%20survive%20jesus%20version
10. Slutligen en klassiker! Nämligen Monthy Pythons "Meningen med livet". Till skillnad från den något överskattade "Life of Brian" kan man se om "Meningen med Livet" och fortfarande tycka att vissa sketcher är fantastiskt roliga.
1. Erlend Öye - Jag har aldrig lyssnat så mycket på vare sig Kings of Covenience, Whitest Boy Alive eller något annat Erlend Öye-relaterat. Men jag såg honom två gånger i somras och båda gångerna såg jag hur otroligt glad han verkade vara över att stå på en scen och hans glädje smittade av sig. Dessutom gillar jag att han ser så väldigt nördig ut. Om ni inte håller med mig, kolla på den här videon:
http://www.youtube.com/watch?v=2iDNMUtw_CQ
2. 100 Höjdare - Sveriges skönaste personer - Jag har skrattat åt Fredrik och Filip förut. Men från att ha varit ganska plumpa och skadeglada (Ursäkta röran osv.) har dom gått till att göra mer varma program. Trots att personerna dom intervjuar i programmet verkligen är speciella så verkar ändå dom flesta vara snälla, men egensinniga, människor. Repotaget om dom två gubbarna som byggde världens största modelljärnväg var något av det finaste jag har sett på tv. Ibland önskar jag att det fanns fler orginal, vad mycket roligare vardagen skulle bli!
3. Roberto Benigni - Oavsett om man ser honom i "Livet är underbart" (en av världens bästa filmer), "Down By Law", "Coffee and Cigarettes" eller när han hoppar runt och kramar om folk på oscarsgalan så smittar alltid hans glädje av sig. Ett fantastisk karismatiskt enegiknippe och en av vår tids bästa skådespelare.
4. Svart Katt, vit katt - Emir Kusturica är alltid bra. "Svart katt, vit katt" kanske inte har samma djup som "Zigenarnas tid" eller "Underground" men den är anarkistisk, absurd och underbart rolig. Och varje gång jag ser den vill jag bli zigenare och spela balkanblås och dansa på borden nätterna igenom.
5. The Luckiest Guy On The Lower East Side - En låt från Magnetic Fields mästerverk "69 Love Songs". Kanske en av dom 25 bästa låtarna någonsin. I alla fall finns det få låtar som jag blir så glad av att höra. Lyssna!
http://www.yousendit.com/transfer.php?action=download&ufid=B05FA50A54193681
6. Fred Astereo - Jag såg honom på Pop Dakar i Stockholm för ett litet tag sen. Fantastisk underhållare. Påminner en del om ett annat komiskt geni nämligen Jonathan Richman. Ni kan lyssna på låtar på
http://www.fredastereo.com/ men egentligen bör han nog ses live för att komma till sin fulla rätt.
7. Carl Barks och Don Rosas Kalle Anka - 90% av alla Kalle Anka-serier som görs idag är skräp; tråkigt tecknade, dåliga skämt och en story som använts tusen gånger förut. Men som med det mesta annat finns det ju undantag. Don Rosas svit om Farbror Joakims Liv är ett bra exempel. Don Rosa verkar i den bäste Ank-tecknaren någonsin nämligen Carl Barks fotspår. Hos dessa personer kan man se att det finns en berättarglädje och en förkärlek till figurerna bakom rutorna. Och det är betydligt mer än man kan säga om dom flesta Kalle Anka-tecknare.
8. Magic Numbers - Forever Lost
Fantastiskt band, fantastisk video: http://www.youtube.com/watch?v=s29S51KSbiQ
(ledsen för att jag inte fick se dom på emmaboda)
9. HOLY SHIT! What else can I say?
http://www.youtube.com/watch?v=qAmljaj5stA&search=i%20will%20survive%20jesus%20version
10. Slutligen en klassiker! Nämligen Monthy Pythons "Meningen med livet". Till skillnad från den något överskattade "Life of Brian" kan man se om "Meningen med Livet" och fortfarande tycka att vissa sketcher är fantastiskt roliga.
Artister jag aldrig sett live men måste se innan jag dör
1. Bob Dylan (trots att jag är ganska övertygad om att jag skulle bli besviken)
2. Bright Eyes
3. Tom Waits
4. Regina Spektor
5. Jens Lekman
5. Sigur Ros
6. Magnetic Fields
7. Anthony & The Johnsons
8. Rolling Stones
9. Kevin Rowland
10. Brian Wilson
That's the way it is
Okej. Så här ser min topplista över dom bästa skivorna jag har hört ut den 21:a Augusti 2006. Jag har svettats en del över den här listan. Lita dock inte på att jag tycker likadant om du frågar mig om en vecka.
25. Magnetic Fields - 69 Love Songs
24. Broder Daniel - Forever
23. Neutral Milk Hotel - In An Aeroplane Over The Sea
22. Dexy's Midnight Runners - Too-Rye-Ay
21. The Beatles - The Beatles (The White Album)
20. Ed Harcourt - Here Be Monsters
19. Bear Quartet - Angry Brigade
18. The Beach Boys - Pet Sounds
17. Ludvig van Beethoven (piano: John Ogdon) - Piano Sonatas: Moonlight, Pathetique, Apassionata
16. Nick Drake - Bryter Layter
15. Jan Johansson - Jazz på svenska/Jazz på ryska
14. bob hund - 10 år bakåt - 100 år framåt
13. Bob Dylan - Blonde On Blonde
12. Radio Dept. - Lesser Matters
11. Bruce Springsteen - The Wild, The Innocent & The E-Street Shuffle
10. Jens Lekman - "When I Said I Wanted To Be Your Dog"
9. Aretha Franklin - Lady Soul
8. Ed Harcourt - Maplewood
7. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
6. Bruce Springsteen - Darkness On The Edge of Town
5. bob hund - bob hund
4. Tom Waits - Closing Time
3. The Supremes - Greatest Hits
2. Bruce Springsteen - Born To Run
1. Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
25. Magnetic Fields - 69 Love Songs
24. Broder Daniel - Forever
23. Neutral Milk Hotel - In An Aeroplane Over The Sea
22. Dexy's Midnight Runners - Too-Rye-Ay
21. The Beatles - The Beatles (The White Album)
20. Ed Harcourt - Here Be Monsters
19. Bear Quartet - Angry Brigade
18. The Beach Boys - Pet Sounds
17. Ludvig van Beethoven (piano: John Ogdon) - Piano Sonatas: Moonlight, Pathetique, Apassionata
16. Nick Drake - Bryter Layter
15. Jan Johansson - Jazz på svenska/Jazz på ryska
14. bob hund - 10 år bakåt - 100 år framåt
13. Bob Dylan - Blonde On Blonde
12. Radio Dept. - Lesser Matters
11. Bruce Springsteen - The Wild, The Innocent & The E-Street Shuffle
10. Jens Lekman - "When I Said I Wanted To Be Your Dog"
9. Aretha Franklin - Lady Soul
8. Ed Harcourt - Maplewood
7. Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
6. Bruce Springsteen - Darkness On The Edge of Town
5. bob hund - bob hund
4. Tom Waits - Closing Time
3. The Supremes - Greatest Hits
2. Bruce Springsteen - Born To Run
1. Håkan Hellström - Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg
Underskattade låtar av ett kanske något överskattat band
Jag snackar om Fab Four. The Beatles. En del låtar är ju totalt sönderspelade, men det finns också en del i mitt tycke något underskattade låtar. Jag är inte direkt någon Beatles-expert, det finns en hel del låtar, främst tidiga, som jag aldrig har hört. Men därför får ni gärna hjälpa mig och komma med egna förslag.
Upphovsman och vilken skiva låten ifråga kan hittas på står inom parentes.
1. Rain (Lennon/McCartney, B-sida till Paperback Writer/Past masters vol. 2 )
2. Octopus's Garden (Starr, Abbey Road)
3. For You Blue (Harrison, Let it Be - Naked)
4. Blackbird (McCartney, The Beatles)
5. No Reply (Lennon, For Sale)
6. Honey Pie (McCartney, The Beatles)
7. I Will (McCartney, The Beatles)
8. Hapiness Is A warm Gun (Lennon, The Beatles)
9. Here Comes The Sun (Harrison, Abbey Road)
10. The Ballad of John and Yoko (Lennon, singel/1)
11. Two of Us (Lennon/McCartney, Let It Be)
12. Michelle (McCartney, Rubber Soul)
13. Nowhere Man (Lennon, Rubber Soul)
14 Girl (Lennon, Rubber Soul)
15. She said She Said (Lennon, Revolver)
Upphovsman och vilken skiva låten ifråga kan hittas på står inom parentes.
1. Rain (Lennon/McCartney, B-sida till Paperback Writer/Past masters vol. 2 )
2. Octopus's Garden (Starr, Abbey Road)
3. For You Blue (Harrison, Let it Be - Naked)
4. Blackbird (McCartney, The Beatles)
5. No Reply (Lennon, For Sale)
6. Honey Pie (McCartney, The Beatles)
7. I Will (McCartney, The Beatles)
8. Hapiness Is A warm Gun (Lennon, The Beatles)
9. Here Comes The Sun (Harrison, Abbey Road)
10. The Ballad of John and Yoko (Lennon, singel/1)
11. Two of Us (Lennon/McCartney, Let It Be)
12. Michelle (McCartney, Rubber Soul)
13. Nowhere Man (Lennon, Rubber Soul)
14 Girl (Lennon, Rubber Soul)
15. She said She Said (Lennon, Revolver)
88 kärlekssånger
Kort resumé: Jag skrev en lista för ett år sen ungefär på 88 kärlekssånger som jag älskade. Sen lät jag listan ligga i någon låda och glömde bort den. Ikväll fick jag syn på listan igen och bestämde mig för att lägga ut den på bloggen, eftersom det är låtar som jag inte kan förstå hur någon kan klara sig utan. Så jag gjorde en del ändringar, en del låtar som jag älskade då har jag tröttnat på nu och en del nya favoriter har tillkommit såklart. Precis när jag var klar och skulle lägga ut listan försvann hela skiten (som vanligt när jag skriver någonting). Men what the fuck, jag kan ändå inte somna så jag skriver hela listan igen nu. Lite måste man ju lida för konsten : )
Första gången jag gjorde den här listan tänkte jag att jag skulle bränna låtarna och ge dom någon gång till en väldigt speciell person... Nu blev det aldrig så men om jag någon gång i livet träffar någon igen som vill ha mig så ska jag bränna dom här låtarna på 4 eller 5 eller hur många cd-skivor det kan tänkas bli, ge dom till henne och skriva att det här är jag och om du vill ha mig nu så kan du få mig så jävla lätt.
Här kommer den, 88 anledningar till att kärleken övervinner allt:
Första gången jag gjorde den här listan tänkte jag att jag skulle bränna låtarna och ge dom någon gång till en väldigt speciell person... Nu blev det aldrig så men om jag någon gång i livet träffar någon igen som vill ha mig så ska jag bränna dom här låtarna på 4 eller 5 eller hur många cd-skivor det kan tänkas bli, ge dom till henne och skriva att det här är jag och om du vill ha mig nu så kan du få mig så jävla lätt.
Här kommer den, 88 anledningar till att kärleken övervinner allt:
- A Camp ? Algebra
- Antony & The Johnsons - You Are My Sister
- Bad Cash Quartet ? Valentine
- Beach Boys ? God Only Knows
- Beach Boys ? Forever
- Bear Quartet ? I Don?t Need Light
- Beatles ? Here, There and Everywhere
- Beatles ? I Will
- Beatles ? Something
- Beethoven ? Sonata Pathetique: Adagio Cantabile
- Belle and Sebastian ? You Made me Forget My Dreams
- Björk ? There?s More To Life Than This
- bob hund ? Kompromissen
- bob hund ? Glöm allt du lärt dig
- Bright Eyes ? Lua
- Leonard Cohen ? Suzanne
- Leonard Cohen ? So Long, Marianne
- Leonard Cohen ? Hey, That?s No Way To Say Goodbye
- The Coral ? Dreaming of You
- Dexys Midnight Runners ? This is What She?s Like
- Dexys Midnight Runners ? Reminisce (Part Two)
- Dion ? I Wonder Why
- Nick Drake ? Hazey Jane II
- Bob Dylan ? Love Minus Zero/No Limit
- Bob Dylan ? I Want You
- Bob Dylan ? If You See Her Say Hello
- Bob Dylan ? Sad-Eyed lady of The Lowlands
- Bob Dylan ? Simple Twist of Fate
- Florence Valentin ? Där jag borde va
- Aretha Franklin ? Ain?t No Way
- Marvin Gaye ? How Sweet It Is To Be Loved By You
- Ed Harcourt ? Apple of My Eye
- Ed Harcourt ? The Whistle of A Distant Train
- Ed Harcourt ? Like Only Lovers Can
- Ed Harcourt ? Metaphorically Yours
- Ed Harcourt ? This One?s For You
- Jakob Hellman ? Vara Vänner
- Jakob Hellman ? Hon har ett sätt
- Håkan Hellström ? Nu kan du få mig så lätt
- Håkan Hellström ? Vi två, 17 år
- Håkan Hellström ? Visa vid vindens ängar
- Håkan Hellström ? Rockenroll blåa ögon ? igen
- Håkan Hellström ? Det är så jag säger det
- Håkan Hellström ? Gårdakvarnar och skit
- Håkan Hellström ? Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
- Jens Lekman ? You Are The Light (By Which I Travel Into This And That)
- Jens Lekman ? Maple Leaves
- Jens Lekman ? Another Sweet Summer Night On Hammer Hill
- Jens Lekman ? Julia
- The Magic Numbers - Mornings Eleven
- The Magic Numbers - I See You, You See Me
- The Magic Numbers - Hymn For Her
- The Magnetic Fields ? It?s Only Time
- Bob Marley ? One Love/People Get Ready
- Mercury Rev. ? Opus 40
- Moneybrother ? I May Not Always Love You
- Moneybrother ? I?m Not Ready For It Jo
- Neutral Milk Hotel ? In The Aeroplane Over The Sea
- Peggy Lejonhjärta ? (Framåt är bakåt och bakåt är fel) Stopp!
- The Plan ? Mon Amour
- The Plan ? Daybreak
- The Plan ? Lets Leave
- Simon & Garfunkel ? For Emily Whenever I May Find Her
- Simon & Garfunkel ? Kathy?s Song
- Simon & Garfunkel ? Like A Bridge Over Troubled Water
- Elliot Smith ? Pretty Now (Ugly Before)
- The Smiths ? Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me
- The Smiths ? There Is A Light That never Goes Out
- Bruce Springsteen ? Asbury Park 4th of July (Sandy)
- Bruce Springsteen ? Rosalita (Come Out Tonight)
- Bruce Springsteen ? For You
- Bruce Springsteen ? Born To Run
- Stefan Sundström ? Hjärtat tar aldrig semester
- Stefan Sundström ? Vissna blommor
- The Supremes ? Baby Love
- The Supremes ? Stop! In The name of Love
- The Supremes ? Everything Is Good About You
- Evert Taube ? Pierina
- Velvet Underground ? Sunday Morning
- Cornelis Vreeswijk ? Visa Vid Nybroviken
- Cornelis Vreeswijk ? Grimasch om morgonen
- Cornelis Vreeswijk - Saskia
- Tom Waits ? Martha
- White Stripes ? We?re Going To be Friends
- Lars Winnerbäck ? Pollenchock & stjärnfall
- Lars Winnerbäck ? Jag vill gå hem med dig
- Lars Winnerbäck ? För Dig
- Fred Åkerström - Jag ger dig min morgon
Puh... Jag har självklart glömt massor, jag har t.ex. inte med vare sig någon hip hop eller jazz t.ex. men skit i det. Lyssna och njut istället.
Blandband med Håkan
Jag blev sugen på att bränna ihop en blandskiva med Håkan Hellströms bästa låtar, eftersom det trots allt är så att det finns några rätt trista låtar på varje skiva. Tyvärr har jag ingen brännare tillgänglig men låtlistan skulle i alla fall bli så här ungefär.
1. Känn ingen sorg för mig Göteborg
2. Jag har varit i alla städer
3. Ramlar
4. Här kommer lyckan för hundar som oss
5. Evert Taube
6. Rockenroll, blåa ögon - igen
7. Trubbel
8. En vän med en bil
9. Kom igen Lena
10. Brännö Serenad
11. Minnen av aprilhimlen
12. Bara dårar rusar in
13. 13
14. Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
15. Hurricane Gilbert
16. Gårdakvarnar och skit
17. Visa vid vindens ängar
18. Det är så jag säger det
19. Vi två, 17 år
20. Nu kan du få mig så lätt
21. Går vidare
Oj, det blev rätt många, dom kanske inte ens får plats på en cd-skiva. Men ungefär så i alla fall.
Gott och blandat vecka 5
Jag håller på och letar efter en lägenhet, det går sådär. Nästa vecka ska jag kolla på en i närheten av universitet. Den är visserligen ganska liten men å andra sidan är hyran billig. Och jag är ganska liten också så jag behöver inte så mycket plats. Den här veckan har det tapetserats i lägenheten jag delar med två andra för tillfället. Det innebär att det har varit väldigt trångt i några dagar och det i sin tur är väl kanske en bidragande orsak till at jag känner att jag borde hitta något eget snart.
Appropå ingenting så har jag världens längsta halsduk. Den är säkert tre meter lång. Jag känner mig lite som en polarforskare när jag tar på mig den. Men vad gör man inte för att se ut som en äkta rödvinsbohem?
Här kommer några saker som gjort mig glad denna vecka:
Appropå ingenting så har jag världens längsta halsduk. Den är säkert tre meter lång. Jag känner mig lite som en polarforskare när jag tar på mig den. Men vad gör man inte för att se ut som en äkta rödvinsbohem?
Här kommer några saker som gjort mig glad denna vecka:
1. Mat: Soppa - Jag känner mig lite stolt eftersom jag lagade till en jättegod soppa igår. Jag funderar lite på att laga till en jättesats och bjuda på på torget så alla kan se, eller rättare sagt smaka, vilken utmärkt kock jag är.
2. Teveprogram: Malmvägen - Det är rätt skönt att se att dokusåpor inte måste gå ut på att förudmjuka människor så mycket som möjligt. Malmvägenprojektet är en bra idé och rätt kul att se på också.
3. Bok: The Curious Incident of the Dog In the Nighttime by Mark Haddon - Huvudpersonen som också är berättare har Aspbergers syndrom vilket bl.a. innebär att han tolkar allting bokstavligt, har svårigheter med att avläsa ansiktsuttryck och är oförmögen att ljuga. Väldigt bra bok faktiskt, läs!
4. Musikvideo: Jenny Wilson - Let My shoes Lead Me Forward - Kul video, bra låt. Kanske ska köpa Jenny Wilsons skiva eller nåt med First Floor Power. Undrar förresten vem som är mest skollärarinna av Jenny Wilson och Frida Hyvönen?
2. Teveprogram: Malmvägen - Det är rätt skönt att se att dokusåpor inte måste gå ut på att förudmjuka människor så mycket som möjligt. Malmvägenprojektet är en bra idé och rätt kul att se på också.
3. Bok: The Curious Incident of the Dog In the Nighttime by Mark Haddon - Huvudpersonen som också är berättare har Aspbergers syndrom vilket bl.a. innebär att han tolkar allting bokstavligt, har svårigheter med att avläsa ansiktsuttryck och är oförmögen att ljuga. Väldigt bra bok faktiskt, läs!
4. Musikvideo: Jenny Wilson - Let My shoes Lead Me Forward - Kul video, bra låt. Kanske ska köpa Jenny Wilsons skiva eller nåt med First Floor Power. Undrar förresten vem som är mest skollärarinna av Jenny Wilson och Frida Hyvönen?
10 böcker alla borde läsa
1. Berättelsen om Pi - Yann Martel
Handlar om en indisk pojke som åker båt till Kanada tillsammans med sin familj. Ombord på båten finns också alla de djur som tillhör familjens zoo. På vägen till Kanada sjunker båten och endast pojken, Pi, lyckas överleva. Ombord på en flotte tillsammans med ett antal mer eller mindre farliga djur blir varje dag en kamp för överlevnad, men hoppet är ju som dom säger det sista som överger människan.
Jag ska inte avslöja för mycket men det är precis som en kritiker skrev; "En bok som får dig att börja tro på Gud. Eller i alla fall fråga dig själv varför du inte gör det."
2. The Facts Behind The Helsinki Roccamtios and Other Stories - Yann Martel
Innan Yann Martel blev världsberömd tack vare "Berättelsen om Pi" så skrev han noveller. Några av dom bästa finns samlade i den här novellsamlingen. Det är titelberättelsen som är bäst men även dom andra är bra. Yann Martels historier är ofta lätt humoristiska, men sällan ironiska, och präglas alltid av en varm humanism. Jag kan tyvärr inte svara på om den här boken finns utgiven på svenska.
3. Garp och hans värld - John Irving
Var väl rätt uppmärksammad när den släpptes i slutet av 70-talet och när filmatiseringen kom med Robin Williams i huvudrollen i början av 80-talet. Men idag tror jag inte många skulle få för sig att läsa den här så därför tycker jag den kan vara värd att uppmärksamma. För det är en väldigt läsvärd bok. Påminner på sätt och vis om Forrest Gump, bara det att personerna i "Garp och hans värld" är så mycket mer mångdimensionella och därigenom också mer verkliga. Garp är inte utvecklingsstörd heller, bara lite lätt förvirrad.
4. Applåd med en hand – Anthony Burgess
Anthony Burgess är väl mest känd som författare till ”A Clockwork Orange” (eller ”En apelsin med urverk” som den dåliga svenska titeln lyder). Han har också skrivit ett antal tegelstensromaner men just den här är en kort och väldigt underhållande roman. Ett par vinner massor av pengar genom ett frågesportsprogram. De bestämmer sig för att leva lyxliv ett tag och sedan ta livet av sig. Ett intressant uppslag och mycket välskriven.
5. Mambokings spelar och sjunger om kärlek – Oscar Hijuelos
Oscar Hijuelos hanterar pennan på samma sätt som huvudpersonerna i boken dansar mambo, lätt och elegant. Han har en fantastisk språkkänsla och beskriver New York på 50-talet så bra att man inte kan vilja annat än önska att man levde då och där. Handlar om all kärlek. Den egostiska, självupptagna kärleken. Den dyrkande, ouppnåeliga kärleken. Men framförallt handlar den kanske om vänskapen som överlever alla kärlekar.
6. Cavalier & Clays fantastiska äventyr – Michael Chabon
Cavalier & Clays äventyr är precis lika fantastiska som den serie dom bestämmer sig för att skapa. Ger en bra bild av serieboomen i USA i slutet av 30-talet och början av 40-talet.
7. Alkemisten – Paulo Coelho
”Om du verkligen vill något verkar hela universum för att det ska gå i uppfyllelse.” Bara den meningen är så jävla vacker. Det handlar om att gå vilse och komma tillbaka igen. Och att inse att det man så desperat har sökt efter finns närmare än man någonsin har vågat tro.
8. Fröken Smillas känsla för snö – Peter Höeg
Att läsa ”Fröken Smillas känsla för snö” är som att gå på en promenad i nysnön. Sakta sjunker man allt djupare och djupare in i den och hela tiden finns det något under som man inte ser, men man anar det.
9. Om en pojke – Nick Hornby
Jag gillar den här lite mer än ”High Fidelity”, hans andra storsäljare. Båda böckerna handlar om depressiva, kärlekskranka män. Men ”Om en pojke” är mer mångdimensionell. Den handlar inte bara om den hopplösa kärleken utan också om en annorlunda vänskap. ”Om en pojke” är nämligen inte bara historien om en pojke utan om två. Frågan är bara vem av dom som är mest pojke.
10. I de sista tingens land – Paul Auster
Jag har fortfarande inte läst Austers mest omskrivna romaner, den s.k. New York-trilogin. Men den här har jag läst och den är antagligen en bra fingervisning om att det finns mer att hämta hos Paul Auster. Den handlar om att hela tiden balansera på gränsen till undergång, att hela tiden tvingas balansera på den tunna tråden men utan att någonsin falla ner helt eller bli uppdragen.
Handlar om en indisk pojke som åker båt till Kanada tillsammans med sin familj. Ombord på båten finns också alla de djur som tillhör familjens zoo. På vägen till Kanada sjunker båten och endast pojken, Pi, lyckas överleva. Ombord på en flotte tillsammans med ett antal mer eller mindre farliga djur blir varje dag en kamp för överlevnad, men hoppet är ju som dom säger det sista som överger människan.
Jag ska inte avslöja för mycket men det är precis som en kritiker skrev; "En bok som får dig att börja tro på Gud. Eller i alla fall fråga dig själv varför du inte gör det."
2. The Facts Behind The Helsinki Roccamtios and Other Stories - Yann Martel
Innan Yann Martel blev världsberömd tack vare "Berättelsen om Pi" så skrev han noveller. Några av dom bästa finns samlade i den här novellsamlingen. Det är titelberättelsen som är bäst men även dom andra är bra. Yann Martels historier är ofta lätt humoristiska, men sällan ironiska, och präglas alltid av en varm humanism. Jag kan tyvärr inte svara på om den här boken finns utgiven på svenska.
3. Garp och hans värld - John Irving
Var väl rätt uppmärksammad när den släpptes i slutet av 70-talet och när filmatiseringen kom med Robin Williams i huvudrollen i början av 80-talet. Men idag tror jag inte många skulle få för sig att läsa den här så därför tycker jag den kan vara värd att uppmärksamma. För det är en väldigt läsvärd bok. Påminner på sätt och vis om Forrest Gump, bara det att personerna i "Garp och hans värld" är så mycket mer mångdimensionella och därigenom också mer verkliga. Garp är inte utvecklingsstörd heller, bara lite lätt förvirrad.
4. Applåd med en hand – Anthony Burgess
Anthony Burgess är väl mest känd som författare till ”A Clockwork Orange” (eller ”En apelsin med urverk” som den dåliga svenska titeln lyder). Han har också skrivit ett antal tegelstensromaner men just den här är en kort och väldigt underhållande roman. Ett par vinner massor av pengar genom ett frågesportsprogram. De bestämmer sig för att leva lyxliv ett tag och sedan ta livet av sig. Ett intressant uppslag och mycket välskriven.
5. Mambokings spelar och sjunger om kärlek – Oscar Hijuelos
Oscar Hijuelos hanterar pennan på samma sätt som huvudpersonerna i boken dansar mambo, lätt och elegant. Han har en fantastisk språkkänsla och beskriver New York på 50-talet så bra att man inte kan vilja annat än önska att man levde då och där. Handlar om all kärlek. Den egostiska, självupptagna kärleken. Den dyrkande, ouppnåeliga kärleken. Men framförallt handlar den kanske om vänskapen som överlever alla kärlekar.
6. Cavalier & Clays fantastiska äventyr – Michael Chabon
Cavalier & Clays äventyr är precis lika fantastiska som den serie dom bestämmer sig för att skapa. Ger en bra bild av serieboomen i USA i slutet av 30-talet och början av 40-talet.
7. Alkemisten – Paulo Coelho
”Om du verkligen vill något verkar hela universum för att det ska gå i uppfyllelse.” Bara den meningen är så jävla vacker. Det handlar om att gå vilse och komma tillbaka igen. Och att inse att det man så desperat har sökt efter finns närmare än man någonsin har vågat tro.
8. Fröken Smillas känsla för snö – Peter Höeg
Att läsa ”Fröken Smillas känsla för snö” är som att gå på en promenad i nysnön. Sakta sjunker man allt djupare och djupare in i den och hela tiden finns det något under som man inte ser, men man anar det.
9. Om en pojke – Nick Hornby
Jag gillar den här lite mer än ”High Fidelity”, hans andra storsäljare. Båda böckerna handlar om depressiva, kärlekskranka män. Men ”Om en pojke” är mer mångdimensionell. Den handlar inte bara om den hopplösa kärleken utan också om en annorlunda vänskap. ”Om en pojke” är nämligen inte bara historien om en pojke utan om två. Frågan är bara vem av dom som är mest pojke.
10. I de sista tingens land – Paul Auster
Jag har fortfarande inte läst Austers mest omskrivna romaner, den s.k. New York-trilogin. Men den här har jag läst och den är antagligen en bra fingervisning om att det finns mer att hämta hos Paul Auster. Den handlar om att hela tiden balansera på gränsen till undergång, att hela tiden tvingas balansera på den tunna tråden men utan att någonsin falla ner helt eller bli uppdragen.
Bästa skivorna 2005
Ja, ännu ett skivår har gått. Och jag vill ju inte vara sämre än Sonic, Musikbyrån eller någon annan tidning/teveprogram så jag ska också lista årets bästa skivor. Jag förstår att ni antagligen håller på att spy på såna här listor vid det här laget men en tradition är en tradition. Det här är lika viktigt som att pynta granen, se på Kalle Anka och äta skinka.
Till att börja med vill jag bara säga att jag har köpt väldigt lite skivor i år. Typ hälften så många som förra året. Anledningen är att jag har varit i Australien under hösten och det tärde på plånboken ganska ordentligt. Så jag har helt enkelt inte haft råd att köpa skivor i den utsträckning jag velat under hösten. Därför listar jag helt enkelt alla skivor jag köpt/hört från i år. Dom fem första på listan kan ni strunta i att köpa men resten är riktigt bra. Det blev väldigt mycket svenskt också ser jag nu.
Det finns säkert massor med bra skivor från 2005 som inte finns med på min lista. Men jag får väl försöka ta igen det under 2006.
15. Bruce Springsteen – Devils & Dust – Ja, jag vet. Jag är lättlurad. Jag köpte den här och hoppades att det skulle vara en ny ”Nebraska” eller i alla fall ”The Ghost of Tom Joad”. Och visst, den låter lite som ”The Ghost of Tom Joad”. Fast tröttare, tråkigare och gubbigare. Den är inte direkt dålig men när jag tänker på hur mycket bra den här mannen spottade ur sig en gång i tiden blir jag bara sur. Årets stora överraskning för Springsteenfans blev ju istället nyutgåvan av Born To Run med medföljande DVD.
14. The Soundtrack of Our Lives – A Present From The Past – Lustigt nog så fick jag den här i födelsedagspresent. Som titeln antyder rör det sig om gamla ratade låtar, b-sidor m.m. Det är inget att hoppa i julgranen för direkt. Jag har visserligen bara lyssnat igenom den en gång så det är väl för tidigt att fälla något slutgiltigt omdöme men det kändes ganska mossigt och tråkigt. TSOOL låter alltid väldigt mycket som TSOOL på ont och gott. Det är aldrig riktigt dåligt men det är sällan som någon låt verkligen sticker ut och överraskar.
13. Eldkvarn – Atlantis – Jag hade aldrig lyssnat på Eldkvarn förut. Men eftersom alla snackar om hur viktiga Eldkvarn är och hur mycket dom har betytt för svensk musik så köpte jag den här. Jag har inte lyssnat så jättemycket på den men den håller. Särskilt låtar som M/S Alkohol och Konfettiregn (där Sveriges största Eldkvarnfan, Håkan Hellström, gästar). Viktigast av allt, den fick mig att köpa en samlingsskiva med Eldkvarns gamla låtar. Och den är riktigt bra.
12. Timo Räisänen – Lovers Are Lonley – Jag köpte inte den här utan fick den av min syster eftersom hon råkat få två exemplar. Den är, precis som dom två föregående, lite småtråkig. Men den har sina höjdpunkter. ”The Drug of My Choice” t.ex. är fantastiskt vacker och ”Pussycat” är rätt kul.
11. Lars Winnerbäck – Stort Liv + B-sidor – Jag satte dom här tidigare på listan först. Men sen tänkte jag på den underbara konserten på Skansen i augusti och tänkte att dom kanske förtjänar ett bättre öde. Det är alltså en EP som gavs ut i somras och en samling med b-sidor. Jag äger ingen av dom men min syster som är ett stort Winnerbäck-fan har dom. Förutom låten ”Stort Liv” som är rätt trist är EP:n bra. Men B-sidesamlingen (som bara gick att få tag i på en konsert i höstas och som min syster betalade ett skyhögt pris för att få tag i) känns lite meningslös. Den innehåller bl.a. en försvenskning av Dylans ”Like A Rolling Stone” och några andra bra låtar men inget exceptionellt bra.
10. Kent – Du & jag döden – Vapen & Ammunition är antagligen en av dom skivor jag lyssnat mest på. Jag var i den åldern då man kan lyssna hur mycket som helst på en och samma skiva utan att tröttna. Men sen gjorde jag just det, tröttnade alltså. Om jag sätter på en skiva med Kent idag så blir det antingen ”Kent”, ”Hagnesta Hill” eller den här. ”Du & jag döden” är inte fullt så bra som dom två förstnämnda men den har trots allt låtar som ”Klåparen”, ”Rosor & Palmblad” och ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)” som hör till det bästa som dom spelat in.
9. Timbuktu – Alla vill till himmelen men ingen vill dö – En skön platta helt enkelt, varken mer eller mindre. Det känns som om svensk hiphop antingen ska vara hård och tuff och komma från någon stockholmsförort eller mjuk och proggig och komma från Skåne. Och om man ska välja mellan dom alternativen så föredrar jag den skånska varianten. Det är väl nåt med skånskan som gör att den passar väldigt bra att rappa på. Och Timbuktu har förmågan att skriva riktigt bra texter.
8. Sigur Rós - Takk… - Den är inte riktigt så vacker som deras förra ( ). Men å andra sidan är det få skivor som är det. Men än en gång tar dom mig tillbaka till den där världen där folk har slutat tjafsa och bråka och skämmas för varann. Där allt bara är fint och självklart. Och jag kan bara säga Takk.
7. Svenska Akademien – Resa sig Opp – Mer skånsk hiphop. Fast blandat med reagge. Varje gång jag lyssnar på Svenska Akademien skäms jag lite för att jag aldrig engagerar mig politiskt. Och det är ett bra betyg. Med mer ordklurighet än Povel Ramel och med en eld som vägrar slockna gör dom definitivt Sveriges bästa hiphop idag.
6. Thåström – Skebokvarnsv. 209 – Jag avskyr att behöva använda mig av ordet ärlig när jag beskriver musik. Men det nog ändå det bästa ordet för att sammanfatta den här skivan. För det känns verkligen som om Thåström äntligen berättar saker som han velat säga länge men inte riktigt kunnat tidigare. Som när han berättar om hur han började spela punk i ”The Haters” eller om sin far i ”Främling överallt”. Thåström var Sveriges första rockstjärna och han är fortfarande en av dom få riktigt karismatiska artisterna vi har i Sverige. Den här skivan har all förutsättning att älskas av såväl 50-åriga gubbar med feta plånböcker som 17-åriga svartsminkade tjejer. Det är få artister man kan säga det om.
5. Moneybrother - To Die Alone – Moneybrother på Hultsfred var kanske den bästa konserten jag sett i år. Och skivan är nästan lika bra. I låt efter låt ber han henne att komma tillbaka men det känns aldrig patetiskt. Det känns bara plågsamt uppriktigt och vackert. På framsidan står han där som en jesusliknande figur med ett får i famnen och en gloria av fåglar runt om sig. Och ibland tror jag nästan att Moneybrother är Messias.
4. Bright Eyes – I’m Wide Awake, It’s Morning – Jag har fortfarande inte köpt ”Digital Ash In A Digital Urn”. Men jag ska så snart jag får råd. För om den är lika bra som den här så är den ju ett måste. ”Lua” är en av årets bästa låtar. Och inget är så skönt kaxigt som när Conor avslutar skivan med att sjunga ”I could have been a famous singer, if I had someone else’s voice. But failure always sounded better, let’s fuck it up boys. Make some noise.”
3. The Magic Numbers – S/T – En av dom få skivorna jag köpte i Australien. Ibland låg jag och lyssnade på den på kvällen och ville aldrig att den skulle ta slut. Som en stor varm kram när man behöver den som bäst. Och när man tror att det bara finns IQ-befriade krigshetsare i USA så är det skönt att höra att det finns åtminstone två syskonpar som inte vill annat än att ge bort all sin kärlek till hela världen.
2. Frida Hyvönen – Until Death Comes – För att hon är en av dom mest unika artisterna i Sverige idag. För att jag önskar att jag kunde spela piano som hon. Och för att jag är nära att börja gråta varje gång jag hör ”N.Y.”
1.Håkan Hellström – Ett Kolikbarns Bekännelser – Ja, vad förväntade ni er? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Håkan som inte redan har sagts. Allt det där om hans kärlek till svenska visor, hans vingliga sångröst, hans smittande eufori… allt det där har det ju redan tjatats om hur mycket som helst. Det enda jag kan säga är att ni måste lyssna och om ni har ett bultande hjärta så måste ni älska den här skivan, ni måste älska allt som Håkan överhuvudtaget har gett ut. Jag såg Honom tre gånger i år och efter varje konsert längtade jag bara efter att se honom igen. Precis som den här skivan, när den tar slut vill man bara spela den igen och igen och igen och bo kvar där och aldrig mer behöva komma ut till det där dom kallar verkligheten.
Hans nya skiva ”Nåt nytt, nåt gammalt, nåt lånat, nåt blått” har inte kommit ut än när jag skriver det här. Men singeln ”13” talar för att den också skulle ha hamnat i topp om den kommit lite tidigare. Jag kan bara inte tro något annat.
Årets retro
3. Bob Dylan – No Direction Home – Jag har visserligen inte köpt skivan. Men jag har sett DVD:n som skivan är ett soundtrack till. Och jag blev återigen övertygad om att ingen människa någonsin har varit lika cool som Bob Dylan på 60-talet.
2. Neutral Milk Hotel – ”In The Aeroplane Over The Sea” – Den här skivan gavs ut första gången 1997 men kom ut på nytt i år. Om det inte hade varit för en översvallande recension i Sonic av Johan Jacobsson skulle jag aldrig ha köpt den här. Jag är väldigt glad att jag läste den recensionen. För ”In The Aeroplane Over The Sea”, skivan i allmänhet och låten med samma namn i synnerhet, har betytt otroligt mycket för mig den här hösten. Det är som en tavla med en massa olika motiv som bildar någon sorts helhet. Jag ser aldrig helt och hållet vad tavlan förställer men det gör inget. Det är bara bra, för det gör att jag kan fortsätta se på den och förbryllas och fascineras.
1. Bruce Springsteen – Born To Run 30th Anniversary Edition – Det är helt obegripligt att ingen har gett ut konserten från London som följer med den här boxen tidigare. Helt obegripligt. The E-street Band har kvällen till ära tagit på sig sina snyggaste kostymer och hattar och Springsteen själv har på sig en sån där reaggemössa som på nåt sätt sitter som gjutet på honom. Och det låter så coolt, så snyggt, så vackert så jag vet bara inte var jag ska ta vägen. Cd-skivan Born To Run följer också med, men den har ni förhoppningsvis redan. Och dokumentären är lite kul att se men bara en gång egentligen.
Det är framförallt för konserten som ni bör, eller rättare sagt måste, införskaffa den här boxen.
Till att börja med vill jag bara säga att jag har köpt väldigt lite skivor i år. Typ hälften så många som förra året. Anledningen är att jag har varit i Australien under hösten och det tärde på plånboken ganska ordentligt. Så jag har helt enkelt inte haft råd att köpa skivor i den utsträckning jag velat under hösten. Därför listar jag helt enkelt alla skivor jag köpt/hört från i år. Dom fem första på listan kan ni strunta i att köpa men resten är riktigt bra. Det blev väldigt mycket svenskt också ser jag nu.
Det finns säkert massor med bra skivor från 2005 som inte finns med på min lista. Men jag får väl försöka ta igen det under 2006.
15. Bruce Springsteen – Devils & Dust – Ja, jag vet. Jag är lättlurad. Jag köpte den här och hoppades att det skulle vara en ny ”Nebraska” eller i alla fall ”The Ghost of Tom Joad”. Och visst, den låter lite som ”The Ghost of Tom Joad”. Fast tröttare, tråkigare och gubbigare. Den är inte direkt dålig men när jag tänker på hur mycket bra den här mannen spottade ur sig en gång i tiden blir jag bara sur. Årets stora överraskning för Springsteenfans blev ju istället nyutgåvan av Born To Run med medföljande DVD.
14. The Soundtrack of Our Lives – A Present From The Past – Lustigt nog så fick jag den här i födelsedagspresent. Som titeln antyder rör det sig om gamla ratade låtar, b-sidor m.m. Det är inget att hoppa i julgranen för direkt. Jag har visserligen bara lyssnat igenom den en gång så det är väl för tidigt att fälla något slutgiltigt omdöme men det kändes ganska mossigt och tråkigt. TSOOL låter alltid väldigt mycket som TSOOL på ont och gott. Det är aldrig riktigt dåligt men det är sällan som någon låt verkligen sticker ut och överraskar.
13. Eldkvarn – Atlantis – Jag hade aldrig lyssnat på Eldkvarn förut. Men eftersom alla snackar om hur viktiga Eldkvarn är och hur mycket dom har betytt för svensk musik så köpte jag den här. Jag har inte lyssnat så jättemycket på den men den håller. Särskilt låtar som M/S Alkohol och Konfettiregn (där Sveriges största Eldkvarnfan, Håkan Hellström, gästar). Viktigast av allt, den fick mig att köpa en samlingsskiva med Eldkvarns gamla låtar. Och den är riktigt bra.
12. Timo Räisänen – Lovers Are Lonley – Jag köpte inte den här utan fick den av min syster eftersom hon råkat få två exemplar. Den är, precis som dom två föregående, lite småtråkig. Men den har sina höjdpunkter. ”The Drug of My Choice” t.ex. är fantastiskt vacker och ”Pussycat” är rätt kul.
11. Lars Winnerbäck – Stort Liv + B-sidor – Jag satte dom här tidigare på listan först. Men sen tänkte jag på den underbara konserten på Skansen i augusti och tänkte att dom kanske förtjänar ett bättre öde. Det är alltså en EP som gavs ut i somras och en samling med b-sidor. Jag äger ingen av dom men min syster som är ett stort Winnerbäck-fan har dom. Förutom låten ”Stort Liv” som är rätt trist är EP:n bra. Men B-sidesamlingen (som bara gick att få tag i på en konsert i höstas och som min syster betalade ett skyhögt pris för att få tag i) känns lite meningslös. Den innehåller bl.a. en försvenskning av Dylans ”Like A Rolling Stone” och några andra bra låtar men inget exceptionellt bra.
10. Kent – Du & jag döden – Vapen & Ammunition är antagligen en av dom skivor jag lyssnat mest på. Jag var i den åldern då man kan lyssna hur mycket som helst på en och samma skiva utan att tröttna. Men sen gjorde jag just det, tröttnade alltså. Om jag sätter på en skiva med Kent idag så blir det antingen ”Kent”, ”Hagnesta Hill” eller den här. ”Du & jag döden” är inte fullt så bra som dom två förstnämnda men den har trots allt låtar som ”Klåparen”, ”Rosor & Palmblad” och ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)” som hör till det bästa som dom spelat in.
9. Timbuktu – Alla vill till himmelen men ingen vill dö – En skön platta helt enkelt, varken mer eller mindre. Det känns som om svensk hiphop antingen ska vara hård och tuff och komma från någon stockholmsförort eller mjuk och proggig och komma från Skåne. Och om man ska välja mellan dom alternativen så föredrar jag den skånska varianten. Det är väl nåt med skånskan som gör att den passar väldigt bra att rappa på. Och Timbuktu har förmågan att skriva riktigt bra texter.
8. Sigur Rós - Takk… - Den är inte riktigt så vacker som deras förra ( ). Men å andra sidan är det få skivor som är det. Men än en gång tar dom mig tillbaka till den där världen där folk har slutat tjafsa och bråka och skämmas för varann. Där allt bara är fint och självklart. Och jag kan bara säga Takk.
7. Svenska Akademien – Resa sig Opp – Mer skånsk hiphop. Fast blandat med reagge. Varje gång jag lyssnar på Svenska Akademien skäms jag lite för att jag aldrig engagerar mig politiskt. Och det är ett bra betyg. Med mer ordklurighet än Povel Ramel och med en eld som vägrar slockna gör dom definitivt Sveriges bästa hiphop idag.
6. Thåström – Skebokvarnsv. 209 – Jag avskyr att behöva använda mig av ordet ärlig när jag beskriver musik. Men det nog ändå det bästa ordet för att sammanfatta den här skivan. För det känns verkligen som om Thåström äntligen berättar saker som han velat säga länge men inte riktigt kunnat tidigare. Som när han berättar om hur han började spela punk i ”The Haters” eller om sin far i ”Främling överallt”. Thåström var Sveriges första rockstjärna och han är fortfarande en av dom få riktigt karismatiska artisterna vi har i Sverige. Den här skivan har all förutsättning att älskas av såväl 50-åriga gubbar med feta plånböcker som 17-åriga svartsminkade tjejer. Det är få artister man kan säga det om.
5. Moneybrother - To Die Alone – Moneybrother på Hultsfred var kanske den bästa konserten jag sett i år. Och skivan är nästan lika bra. I låt efter låt ber han henne att komma tillbaka men det känns aldrig patetiskt. Det känns bara plågsamt uppriktigt och vackert. På framsidan står han där som en jesusliknande figur med ett får i famnen och en gloria av fåglar runt om sig. Och ibland tror jag nästan att Moneybrother är Messias.
4. Bright Eyes – I’m Wide Awake, It’s Morning – Jag har fortfarande inte köpt ”Digital Ash In A Digital Urn”. Men jag ska så snart jag får råd. För om den är lika bra som den här så är den ju ett måste. ”Lua” är en av årets bästa låtar. Och inget är så skönt kaxigt som när Conor avslutar skivan med att sjunga ”I could have been a famous singer, if I had someone else’s voice. But failure always sounded better, let’s fuck it up boys. Make some noise.”
3. The Magic Numbers – S/T – En av dom få skivorna jag köpte i Australien. Ibland låg jag och lyssnade på den på kvällen och ville aldrig att den skulle ta slut. Som en stor varm kram när man behöver den som bäst. Och när man tror att det bara finns IQ-befriade krigshetsare i USA så är det skönt att höra att det finns åtminstone två syskonpar som inte vill annat än att ge bort all sin kärlek till hela världen.
2. Frida Hyvönen – Until Death Comes – För att hon är en av dom mest unika artisterna i Sverige idag. För att jag önskar att jag kunde spela piano som hon. Och för att jag är nära att börja gråta varje gång jag hör ”N.Y.”
1.Håkan Hellström – Ett Kolikbarns Bekännelser – Ja, vad förväntade ni er? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Håkan som inte redan har sagts. Allt det där om hans kärlek till svenska visor, hans vingliga sångröst, hans smittande eufori… allt det där har det ju redan tjatats om hur mycket som helst. Det enda jag kan säga är att ni måste lyssna och om ni har ett bultande hjärta så måste ni älska den här skivan, ni måste älska allt som Håkan överhuvudtaget har gett ut. Jag såg Honom tre gånger i år och efter varje konsert längtade jag bara efter att se honom igen. Precis som den här skivan, när den tar slut vill man bara spela den igen och igen och igen och bo kvar där och aldrig mer behöva komma ut till det där dom kallar verkligheten.
Hans nya skiva ”Nåt nytt, nåt gammalt, nåt lånat, nåt blått” har inte kommit ut än när jag skriver det här. Men singeln ”13” talar för att den också skulle ha hamnat i topp om den kommit lite tidigare. Jag kan bara inte tro något annat.
Årets retro
3. Bob Dylan – No Direction Home – Jag har visserligen inte köpt skivan. Men jag har sett DVD:n som skivan är ett soundtrack till. Och jag blev återigen övertygad om att ingen människa någonsin har varit lika cool som Bob Dylan på 60-talet.
2. Neutral Milk Hotel – ”In The Aeroplane Over The Sea” – Den här skivan gavs ut första gången 1997 men kom ut på nytt i år. Om det inte hade varit för en översvallande recension i Sonic av Johan Jacobsson skulle jag aldrig ha köpt den här. Jag är väldigt glad att jag läste den recensionen. För ”In The Aeroplane Over The Sea”, skivan i allmänhet och låten med samma namn i synnerhet, har betytt otroligt mycket för mig den här hösten. Det är som en tavla med en massa olika motiv som bildar någon sorts helhet. Jag ser aldrig helt och hållet vad tavlan förställer men det gör inget. Det är bara bra, för det gör att jag kan fortsätta se på den och förbryllas och fascineras.
1. Bruce Springsteen – Born To Run 30th Anniversary Edition – Det är helt obegripligt att ingen har gett ut konserten från London som följer med den här boxen tidigare. Helt obegripligt. The E-street Band har kvällen till ära tagit på sig sina snyggaste kostymer och hattar och Springsteen själv har på sig en sån där reaggemössa som på nåt sätt sitter som gjutet på honom. Och det låter så coolt, så snyggt, så vackert så jag vet bara inte var jag ska ta vägen. Cd-skivan Born To Run följer också med, men den har ni förhoppningsvis redan. Och dokumentären är lite kul att se men bara en gång egentligen.
Det är framförallt för konserten som ni bör, eller rättare sagt måste, införskaffa den här boxen.