Efterskalv
ögonlocken upp
musiken har tystnat nu men
i tusentals huvuden ekar det fortfarande:
Bapadabadapadadada
Ah-Ah!
Oh-Oh!
Bapadabadebidibidababa
Yeah!
yeah!
yeah!
Tystnaden som följer är
så kompakt att du kan skära i den med en kniv
när den slutligen bryts av applåder
är det som en utlösning eller som
att äntligen få landa på ett grundackord
Långsamt vänder vi oss om och
går på vingliga ben mot utgången
musiken har tystnat nu men
i tusentals huvuden ekar den fortfarande.
Basfingrarna
som rör sig smidigt över revebenen
med hjärtat som plektrum
trumpinnarna
körs in genom hinnorna
och smular sönder varenda hjärnpartikel
gitarrslingorna
som skickar elektriska impulser genom venerna
strömmar ner i benen som sakta viker sig
Trombonen
som ett jävla skott i magen
BLAM!
Du är död.
Trumpeten stegrar sig och
ger sig av i galopp
rakt in i djungeln
rakt in i jazzen
med förbundna ögon
Hjärtat slår inte längre
Ka-dunk Ka-dunk Ka-dunk
det slår
Ptsch tsch tsch tsch
Krackadibackedi
bom
Det sista som ska tystna är musiken i mitt huvud.
Pretto
Artister jag skulle vilja fika med
Jag anser att snällhet är en underskattad egenskap idag och därför tror jag att vi behöver artister som ständigt påminner oss om att vara snälla mot varandra. Det är så lätt att man glömmer det annars.
Jag har inte träffat och pratat med någon av dom här artisterna. Vissa har jag läst intervjuer med, andra inte. Ändå är jag fullt och fast övertygad om att dom är, eller var, trevliga personer och att jag mer än gärna skulle ta en fika med dom. jag skulle såklart kunna göra den här listan ännu längre men jag nöjer mig såhär.
Badly Drawn Boy
The Beach Boys
Bear Quartet
The Beatles
Belle & Sebastian
bob hund
Leonard Cohen
David & The Citizens
Bob Dylan
The Essex Green
Florence Valentin
Ed Harcourt
Hell On Wheels
Jakob Hellman
Håkan hellström
Emil Jensen
Jens Lekman
Loney Dear
The Magic Numbers
Björn Olsson
Radio Dept.
Jonathan Richman
Paul Simon
Elliot Smith
Regina Spektor
Bruce Springsteen
Suburban Kids With Biblical Names
Stefan Sundström
Svenska Akademien
Timbuktu
Tindersticks
Tom Waits
White Stripes
P.S: Bröderna Galagher och pete Doherty har ingen chans att komma med på den här listan. "Piss off yee fockin' wanksters!"
Martin Heidegger och Jean-Paul Sartre
Därför, menar Heidegger, är kriserna nödvändiga för vår personliga utveckling. Vårt moderna liv där vi hela tiden är en del av ett socialt sammanhang gör att vi väldigt sällan får chansen att brottas med dom här frågorna. För att få en chans att reflektera över tillvaron, att få tänka över vad det innebär att vara människa så flyr vi till konsten.
Kanske var det Heideggers längtan tillbaka till en mer okomplicerad tillvaro, kanske var det hans föraktfulla syn på massmänniskan som gjorde att han sedermera blev nazist. Oavsett vilket så tycker jag ändå att han förstod något väldigt viktigt. Synd att det gick som det gick.
Jean-Paul Sartre är en av de mest välkända existensialisterna. Han hävdade att det inte finns någon gud som styr våra steg, inte heller är vi dömda på förhand till att bli någonting. Vi har en total frihet, vilket både kan verka skrämmande och upplyftande.
På sista sidan i sin självbiografi skriver Sartre såhär:
"Det som jag älskar i mitt vanvett är att det från första stund har skyddat mig från elitens frestelser: jag har aldrig trott mig vara den lycklige innehavaren av en talang: min enda strävan var att bli frälst - tomhänt och med tomma fickor - genom mitt arbete och min tro. Med den påföljd att mitt rena uppsåt inte höjde mig över någon människa: utan verktyg och utan redskap gick jag med hull och hår till verket för att rädda mig själv med hull och hår. Om jag städar undan den omöjliga frälsningen på rekvisitavinden vad återstår då?
En hel människa, formad av alla människor, som är allas jämlike och jämlike för vem som helst."
Det är tänkvärda ord. För i övrigt rekkomenderar jag alla att läsa Sven-Eric Liedmans "I skuggan av framtiden", den ger en fantastisk inblick i idéhistorien.
Dagens låt 23/11 2006
Dagens låt är:
The Pogues - A Rainy Night In Soho
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här låten så jag låter texten tala för sig själv:
I've been loving you a long time
Down all the years, down all the days
And I've cried for all your troubles
Smiled at your funny little ways
We watched our friends grow up together
And we saw them as they fell
Some of them fell into Heaven
Some of them fell into Hell
I took shelter from a shower
And I stepped into your arms
On a rainy night in Soho
The wind was whistling all its charms
I sang you all my sorrows
And you told me all your joys
Whatever happened to that old song
To all those little girls and boys
Sometimes I wake up in the morning
The gingerlady by my bed
Covered in a cloak of silence
I can still hear you in my head
I'm not singing for the future
I'm not dreaming of the past
I'm not talking of the first time
I never think about the last
Now the song is nearly over
We may never find out what it means
Still there's a light I hold before me
You're the measure of my dreams
The measure of my dreams...
Nu.
ingenting som inte redan sagts och blötts
glömts bort och kommit tillbaka
som en bumerang i en labyrint
går jag vilse i mig själv tills jag hamnar på en hållplats där det står:
Gå vidare till gå.
Jag önskar att jag hade en berättelse att berätta
en sång att sjunga eller
bara ett ord som kunde värma dig
men inget sånt
bara en tomhet som jag måste skrika ur kroppen
Det finns så många vilsna människor och
så många färdigsydda lösningar på dina problem det
är alltid lättare att slå upp en bibel eller en kvällstidning
än att ta apan vid hornen
Ibland kan jag finna något djupt rörande i en vanlig löpsedel
Såhär blir du smal och snygg på femton sekunder och
10 steg till själslig lycka
det säger så mycket om oss
alla drömmar som finns och
alla cyniker som utnyttjar dom
Vi ger bara folket vad folket vill ha men
är man van vid att svälja skiten hel så
blir det svårt att börja tugga
Alla dessa år av löpsedlar och
jag förstår fortfarande inte vad som är så intressant med
Kikki Danielsson
jag förstår fortfarande inte vad jag får ut av att veta att
Big Brother-Linda har opererat brösten för hundratjugonde gången
jag förstår fortfarande inte varför jag
ens bryr mig
Men ändå gör jag det jag
blir illamående av att se hur dom som har makten och möjligheten
att skapa något stort och fint
skriker andan ur halsen men allt som kommer ur är tomma ord jag
blir illamående av att se hur människor förnedras på bästa sändningstid
Revolutionen börjar här.
Jag har ingenting mer att säga.
Var sak på sin plats
Det är ett lika stort antal som Sveriges befolkning.
Svält är inte tillräcklig orsak för att man ska få beviljad asyl i ett EU-land.
Jag vet inte varför jag berättar det här
för det händer ju inte här
utan långt där borta.
Vi har ju våra problem här också
till exempel är det väldigt många som lider av övervikt
det tänker dom inte på,
blattejävlarna.
Vi har ju våra problem här också
och dom blir knappast bättre av att
ni kommer hit och gnäller
så håll er på er plats så ska ni nog se att allt löser sig
"inom en inte alltför avlägsen framtid"
Någonstans i migrationsverkets databas
gömmer sig 20 000 drömmar.
20 000 drömmare som går och väntar på att få
en stämpel i pannan och ett varmt leende som säger:
"Ja det är ju tråkigt att du ska behöva åka tillbaka och kanske bli torterad till döds i ditt hemland men du får ju tänka lite på oss också. Sverige är ett rent land, vi kan inte ha en massa ohyra som parasiterar på vårt vackra välfärdssandslott.
Du måste ju förstå att du förstör vår vackra statistik, lille vän."
Om du av någon anledning tycker att den här statistiken är deprimerande så kan jag trösta dig med att det finns ett välkänt och beprövat botemedel. Det går i korthet ut på att alltid se framåt, aldrig åt sidorna.
Och skulle du av misstag råka få syn på något som skrämmer dig eller gör dig illa berörd kan du alltid blunda. Det funkar det också.
Någonstans i migrationsverkets korridorer
finns hundratals blundare
dom sover utan att drömma
och läser utan att se
människor
bara siffror
När jag var fyra-fem år så frågade en två år äldre kompis
"Är du bögen i buren?"
Jag visste inte vad en bög var så jag svarade nej, varpå han skrek:
"Bögen är lös!"
"Bögen är lös!"
Problemet är att bögen inte alls är lös
han sitter fortfarande kvar i sin bur och
mittemot står en annan bur med tusen värphöns i och
ibland blir jag rädd att
världen bara består av burar
såväl abstrakta som konkreta
Det är så lätt att placera folk i burar
istället för att låta dom sväva fritt
det är så lätt att blunda
istället för att se
På tåget kliver en äldre man på. Han går fram till platsen där jag sitter, harklar sig och säger:
"Ursäkta men du sitter på min plats."
"Okej, men hela den här vagnen är ju full av lediga platser..."
Han ser för ett ögonblick väldigt förvånad ut sen säger han:
"Ja..."
"Men det är ju min plats."
Verkligheten som vägrade infinna sig
Det största problemet med universum är att det är så stort.
Det är liksom omöjligt att få någon överblick trots att vi verkligen anstränger oss och gör vårt bästa. Med biblar eller matematiska formler försöker vi förklara världens uppkomst. Men kan vi verkligen förklara någonting av vilket vi bara är en liten del?
Vi väver ett nät bestående av perfekta kartrutor och kastar det runt jorden. Men kan vi verkligen stänga in något så stort och vackert som jorden i våra små mänskliga perfekta rutor?
Kan vi inte bara kapitulera och inse våra begränsningar?
Det är väldigt lätt att känna sig liten och bortglömd i ett oändligt universum. Det är lätt att känna hur meningslösheten kryper ner genom halsen och fastnar som en klump i magen.
För att exemplifiera:
Det finns en scen i filmen Adaptation där Nicholas Cage går upp till sin chef och säger att han vill göra en filmatisering där det inte händer så mycket, som liknar verkligheten.
Varpå chefen svarar ungefär:
"Vadå? Påstår du att det inte händer något i verkligheten? Folk blir rånade! Barn föds! Människor blir förälskade och gör slut! Andra människor svälter! Hur kan du komma här och påstå att det inte händer något i verkligheten?"
Nicholas Cage nickar och svarar typ:
"Yeah, yeah. You're probably right."
Ibland känner jag mig precis som Nicholas Cage i den scenen.
Ett annat problem med universum är att det inte finns någonstans att fly. Det går inte att rymma från en rymd som rymmer allting. Världen är alltid närvarande på ett eller annat sätt, till och med när du sover så händer det saker utanför ditt fönster.
Tiden är kanske ett mänskligt påfund men likväl är den omöjlig att värja sig från.
***
I ett litet hörn av universum får jag syn på mig själv sittandes på en stol i någons kök, brevid mig står en kille och skriker i mitt öra att han är full.
Oj, oj, oj vad full han är.
Går ut på balkongen där det står ett nyförälskat par och hånglar. Överväger konsekvenserna av att ta tag i dom och kasta dom över räcket men kommer fram till att det nog inte är någon vidare bra idé. Återvänder därför till köket där jag snart finner mig själv inbegripen i en disskusion, jag vet inte vad den handlar om bara att jag har stått där förut och sagt precis samma saker.
Ibland vet jag inte vad som gör mig mest spyfärdig; spriten eller verkligheten.
Kanske begär vi helt enkelt för mycket. Lycka handlar bara om att våga ge sig hän. Att svälja det absurda utan att tugga, att omfamna det abnorma, att le åt det förbryllande, att skratta, gråta och älska på en och samma gång.
Det vackraste med universum är att det är så stort.
Svaren
Jag hade en tävling här för några dagar sen men eftersom man egentligen inte kan tävla i musik så har jag bestämt mig för att kora alla tre deltagare till vinnare. Eftersom jag är en fattig student kan jag inte betala ut några prispengar men på begäran kan jag kanske skriva ett diplom som ni kan rama upp på väggen.
1. F.ö. stal hon mitt hjärta - bob hund
2. "En gång hade jag en tjej, eller ska jag kanske säga att det var hon som hade mig." (I once had a girl or should I say; she once had me?) - Norwegian Wood - The Beatles
3. "Redan när jag bara var en pojke så förvirrade du mig" (When I was a boy I was indebted by you) - Dog On Wheels - Belle & Sebastian
4. "med dina källarkläder och ditt spöklika ansikte" (with your basement clothes and your hollow face) - Sad-Eyed Lady of The Lowlands - Bob Dylan
5. "En varm, hemsökt sommar" (One soft infested summer) - Backstreets - Bruce Springsteen
6. "satte (du) mig i baksätet och tog mig på en tur" - En Midsommarnattsdröm - Håkan Hellström
7. "Jag räknade bilarna på motorvägen och vi skrattade och spelade spel med våra ansikten" (Counting the cars on the (New Jersey) Turnpike... Laughing (on the bus) playing games with our faces) - America - Simon & Garfunkel
8. "vi var förtrollade av leken och av livets idé" - AB Stockholmshem - Peggy lejonhjärta
9. "Det känns som att det var så längesen, eller var det igår" (It feels long ago, or was it yesterday?) - When We Were Winning (Long version) - Broder Daniel
10. "vi låg på golvet och lärde oss vad våra kroppar var till för" (As we would lay and learn what each other body's were for) - The King Of Carrot Flowers - Neutral Milk Hotel
11. "Minns du den gången då du körde en hel natt bara för att möta mig i gryningen?" (Remember the time you drove all night just to met me in the morning) - First Day of My Life - Bright Eyes
12. "minns du den gången då jag försökte rädda en duva som hade skadat vingen men dagen efter hade en gatukatt varit där och tagit den." (Hey remember that time I tried to save a pigeon with a broken wing, a street cat got him by morning) - That Time - Regina Spektor
13. "Det var en gång, det var en fest" - Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig - Håkan Hellström
14. "Jag kunde inte bry mig om vad jag sa eller gjorde där" (I couldn't care what to say or do around here) - Let's Leave - The Plan
15. "Vi smög från festen" - Vi kommer att ses igen - Magnus Carlson
16. "trots att vi hört alla historier om hur svarttaxichaufförer kör" (Well I heard all those stories about the black cabs and the way they drive) - Black Cab - Jens Lekman
17. "ramlade vi in i en taxi" - Ramlar - Håkan Hellström
18. "Prata inte, lägg bara ditt huvud på min axel" - Don't talk, Put Your Head On My Shoulder - Beach Boys
19. "Sov på min arm" - Nocturne - Evert Taube
20. "Återigen grydde dagen mot din bleka skuldra och ditt hår flöt över kudden" - Jag ger dig min morgon - Fred Åkerström
21. "som en sovande gyllene storm" (Like a sleepy golden storm) - That's No Way To Say Goodbye - Leonard Cohen
22. "när jag blir gammal och tappar mitt hår" (when I get older losing my hair) - When I'm 64 - Beatles
23. "Vi kan leva för evigt i natt, tänk inte på morgondagen" (Tonight we can live forever, let's not think about tomorrow) - Don't Talk Put Your Head On My Shoulder - Beach Boys
24. "Men så en dag vred du försiktigt runt nyckeln till bakdörren och lämnade bara efter dig ett papper som du hoppades skulle förklara allt." (Quietly turning the backdoor key... leaving the note that she hope would say more) - She's leaving home - Beatles
25. Och nu famlar jag bara runt i blindo, när jag insåg att jag hade gjort fel var du redan borta (Now I seem blindfolded, I just tag a long. When I found out that I did wrong, baby you were gone) - They're building walls around us - Moneybrother
26. Igår fick jag ett brev från dig om den tiden då dörrhandaget gick sönder. Du frågade hur jag mår nu, ska det föreställa något sorts skämt? (Yes, I received your letter yesterday (about the time the doorknob broke) When you asked how I was doing, was that some kind of joke?) - Desolation Row - Bob Dylan
Dagens låt 14/11 2006
The Magic Numbers - Goodnight
"To find a resting place neath the shadow
of a love we once erased
means we hide no more"
Hela den nya skivan är fin, men den här låten alltså... shit. Den är lite som "A Hymn for her" på förra skivan men ännu bättre. Det är en sån låt som man kan stänga in sig och lyssna på och låta skägget växa ner till knäna. Det är en sån låt som man sätter på precis innan man går och lägger sig samtidigt som man går runt och släcker lamporna tills hela lägenheten är mörk och det bara är Romeo Stodarts röst som lyser upp den. Det är precis en sån låt.
Sancho Panza av La Mancha
När jag vaknade regnade det fortfarande så jag gick till biblioteket för att låna en bok. Biblioteket var stort och böckerna stod uppradade i hyllor här och var. En tant gick fram och tittade på en bok med den fantastiska titeln "Dubbelmorden i Filipstad". Men hon lånade den aldrig, kanske blev hon skrämd av baksidestexten.
Anledningen till mitt besök var att jag ämnade finna Don Quijote av Miguel De Cervantes. Den stod dock icke att finna i någon av bibliotekets hyllor. Detta gjorde mig röd av ilska och jag förbannade mina s.k. klasskamrater som säkert varit där tidigare i samma uppsåt.
Vad jag fann var däremot en förkortad version av Don Quijote på Barn- och Ungdomsavdelningen. Jag gömde mig i en vrå och läste igenom den, livrädd för att någon skulle få syn på mig och tro att jag var efterbliven.
När jag var klar kände jag mig inte helt nöjd med mitt ärende så jag lånade Karin Boyes "Kallocain" och Fjodor Dostojevskijs "Anteckningar från ett källarhål". Därefter traskade jag med raska steg iväg till den bokhandel som en gång i tiden hette Herman Anderssons Bokhandel men som idag har ett annat namn som låter ungefär likadant, typ Fridolf Larsson eller nåt, men jag har inte lagt det på minnet. Där fann jag faktiskt Don Quijote. Jag köpte också på mig Klas Östergrens "Gangsters" och "Gentlemen" samt en Coelho-bok med väldigt lång titel.
När jag kom hem la mig till rätta i Borgarsoffan och började läsa Don Quijote. Jag fann den mycket underhållande, roligast av allt var att Sancho Panza betyder ungefär "Tjock drummel."
Den är åtminstonde tretusenmiljonersmiljarders gånger bättre än Jane Austens tråkbok "Northanger Abbey" som jag också ska läsa. Båda dessa ska egentligen vara utlästa till imorgon vilket jag inte lär hinna, Don Quijote är på 300 sidor (första boken) och jag har läst cirka 70. Northanger Abbey är på 230 sidor, jag har läst ungefär halva och tänker inte läsa en mening till. Men jag har i alla fall ett hum om vad dom handlar om. Gott så.
Tävling
F.ö. stal hon mitt hjärta
En gång hade jag en tjej, eller ska jag kanske säga att det var hon som hade mig.
Redan när jag bara var en pojke så förvirrade du mig med med dina källarkläder och ditt spöklika ansikte. En varm, hemsökt sommar satte du mig i baksätet och tog mig på en tur. Jag räknade bilarna på motorvägen och vi skrattade och spelade spel med våra ansikten. Det var som att vi var förtrollade av leken och av livets idé.
Det känns som att det var så längesen, eller var det igår som vi låg på golvet och lärde oss vad våra kroppar var till för?
Minns du den gången då du körde en hel natt bara för att möta mig i gryningen? Och minns du den gången då jag försökte rädda en duva som hade skadat vingen men dagen efter hade en gatukatt varit där och tagit den.
Det var en gång, det var en fest och jag kunde inte bry mig om vad jag sa eller gjorde där. Så vi smög från festen, trots att vi hört alla historier om hur svarttaxichaufförer kör så ramlade vi in i en taxi och jag viskade:
Prata inte, lägg bara ditt huvud på min axel och sov på min arm.
Återigen grydde dagen mot din bleka skuldra och ditt hår flöt över kudden som en sovande gyllene storm.
Jag frågade om du fortfarande skulle älska mig när jag blir gammal och tappar mitt hår men du svarade bara: Vi kan leva för evigt i natt, tänk inte på morgondagen.
Men så en dag vred du försiktigt runt nyckeln till bakdörren och lämnade bara efter dig ett papper som du hoppades skulle förklara allt.
Och nu famlar jag bara runt i blindo, när jag insåg att jag hade gjort fel var du redan borta.
Igår fick jag ett brev från dig om den tiden då dörrhandaget gick sönder. Du frågade hur jag mår nu, ska det föreställa något sorts skämt?
Dagens skiva 11/11 2006
[ingenting] - Mycket väsen för ingenting
Kanske till och med årets skiva.
Utdrag
Ett utdrag ur den novell jag håller på med just nu. Det stycke som jag är mest nöjd med:
?Hej, är Stefan hemma??
Stefans mamma var en gammal tant som både hade permanentat och färgat håret i en fruktansvärt ful lila nyans. Hon hade ett förkläde på sig när hon öppnade dörren och nu såg hon ner på mig med förvånade ögon.
?Jaa... han är väl uppe på sitt rum, hurså??
?Vi ska göra ett grupparbete tillsammans.?
?Jaså. På det viset. Ja, men kom in då.? Medan jag tog av mig ytterkläderna pekade hon mot trappan och sa:
?Uppför trappan där och sen första dörren till höger.?
Stefan låg på sängen och läste i en serietidning när jag klev in. Det var ett välstädat, snudd på pedantiskt rum. Bredvid sängen stod en bokhylla med böcker, serietidningar och cd-skivor. I ett hörn stod en garderob och i ett annat ett skrivbord med en dator på. Jag minns att jag tänkte att han måste vara väldigt bortskämd som hade en egen dator. Det satt inga affischer eller något annat som man kunde förvänta sig på väggarna. Vi satte oss vid skrivbordet och plockade upp skolböckerna.
?Jaha... vart var vi någonstans då? Har du kollat upp vad Gustav Vasas andra hustru hette??
Jag vet inte hur länge vi satt där och jobbade men tiden flög iväg rätt snabbt. Eftersom han inte hade något internet så slog jag upp faktauppgifter i olika uppslagsböcker och Stefan skrev ner allt jag sa på datorn. Till slut visste vi allt man kunde veta om Gustav Vasa, han hade tre fruar och en son som hette Erik som dog när han åt ärtsoppa. Dessutom var det han som startade medeltiden i Sverige och slogs mot Kristian Tyrann. Längst ner på uppsatsen skrev Stefan med kursiv stil: Stefan Nilsson och Julia Andersen Klass 8B.
?Jaha, ska du gå hem nu eller?? sa Stefan. Jag nickade.
?Det är ganska mörkt ute. Vill du att jag ska följa med??
?Nej... det behövs inte.?
?Okej. Vi ses på måndag, hej då!?
?Ja det gör vi. Hej då!?
Jag ångrade mig redan i samma sekund som jag lät det där Nejet lämna munnen men jag var ändå halvvägs nerför trappan innan jag bestämde mig för att vända och gå tillbaka.
?Stefan??
?Ja.?
?Jo, jag tror nog att jag vill att du följer med i alla fall.?
Det hade börjat snöa igen när vi kom ut. Det var nästan inga bilar på vägarna, dom flesta satt nog hemma och åt middag eller såg på teve. Det enda vi mötte var en lastbil på väg genom staden och en buss med ett fåtal passagerare i.
?Vart tror du att dom är på väg?? sa jag till Stefan.
Han tänkte efter en stund.
?Jag vet inte... Dom såg väldigt finklädda ut, dom kanske ska på begravning.?
?Hur dum är du egentligen?! Det är väl inga begravningar på kvällen heller.?
?Nej, det förstås. Då ska dom väl på fest då.?
?Det tror jag också. Såg du inte att Sara i 8C satt på bussen? Jag hoppas att hon blir full och spyr ner den där fula jävla jackan hon har så kanske hon kan ta och sluta skryta sen.?
Stefan skrattade lite.
?Du är kär i Sara, eller hur??
?Nej, det är jag inte. Varför skulle jag vara det??
?För att alla killar i skolan är det.?
?Nej?, sa Stefan ?Jag är inte kär i henne, jag är kär i en annan.?
?Vem då??
?Det säger jag inte.?
Sen sa vi inte så mycket mer och det tog inte så lång stund innan vi var framme vid mitt hus.
?Va! Bor du här?? Sa Stefan.
?Ja, hurså??
?Jag känner en hund som bor här någonstans.?
?Va? Vadå känner en hund??
?Ja, ibland när jag går förbi här brukar jag vissla och då brukar han komma springande mot mig.?
?Säkert.?
?Jag lovar. Om du blundar och räknar till tjugo så kommer han stå här framför dig sen.?
?Inte för att jag tror dig men okej då.? Jag blundade och hörde hur Stefan började vissla.
När jag öppnade ögonen igen såg jag ingen hund, istället såg jag rätt in i Stefans ögon och han hade sina läppar tryckta mot mina.
Dagens låt 7/11 2006
Beatles - I Want To Hold Your Hand
Den är så mycket pop. Mer pop än She Loves You, mer pop än nästan allt annat. Och jag älskar den oskuldsfulla texten:
Oh Yeah I'll tell you something
I think you'll understand
then I'll say that something:
I wanna hold your hand
I wanna hold you hand
I wanna hold your hand
Oh please say to me
you'll let me be your man
And please say to me
you'll let me hold your hand
Now let me hold your hand
I wanna hold your hand
And when I touch you I feel happy inside
It's such a feeling that my love
I can't hide
I can't hide
I can't hide
Yeah you got that something
I think you'll understand
When I feel that something
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand
Han vill inte ha sex, inte kyssas, inte behöva lova någon att vara trogen hela livet.
Bara ha någon att hålla i handen en stund.
Det är allt han vill.
Det är allt man vill.
Om att skriva del II
Det känns som jag har kommit på det nu. Hur man gör. I alla fall finns det tre enkla regler som åtminstonde jag måste börja hålla mig till när jag skriver.
1) Om du eftersträvar att skriva en realistisk berättelse; håll dig till ett ämne du känner till och som du har lätt för att skriva om. Skapa en huvudkaraktär som inte behöver vara någon direkt spegelbild av dig själv men som du i alla fall har lätt för att identifiera dig med.
2) Var disciplinerad. Skriv på fasta tider och låt dig inte avbrytas av något när du skriver. Det behöver egentligen inte vara långa perioder, det räcker kanske med att man skriver i en timme vid två tillfällen i veckan. Det viktiga är nog bara att man verkligen håller på dessa tider och inte låter sig avbrytas när man skriver. Annars får man (läs jag) ingenting gjort.
3) Det kanske viktigaste av allt: Var inte för självkritisk. Felet jag ofta gör är att jag vill känna mig helt nöjd med det jag har skrivit innan jag kan gå vidare. Men det leder också bara till att man inte får något skrivet. Gå tillbaka och ändra efteråt istället. Det blir ett mer naturligt flyt i texten på det sättet också.
Jag känner mig grymt inspirerad till att skriva nu. Jag ska göra en novellsamling som handlar om personer som har svårt för att kommunicera med varandra i relationer. Jag känner att det är mitt ämne, det är det enda jag verkligen kan och vill skriva om nu.
Fan vad bra jag är.
Dagens låt 6/11 2006
Jag tänkte skriva att dagens låt var God Only Knows, men det kändes lite för uppenbart. Så jag tar den näst bästa låten från Pet Sounds istället.
Dagens låt är:
Beach Boys - Don't Talk Put Your Head On My Shouder
Gårdagens låt var:
Magnus Carlson - Vi kommer att ses igen
Mitt oförmodade möte med en rysk futurist
Detta måste vara en rysk futurist tänkte jag i mitt stilla sinne. Jag blev för ett ögonblick ängslig att han skulle tilltala mig, inte för att jag vet varför han skulle göra det men man kan aldrig vara helt säker på vad ryska futurister tar sig till. Jag blev som sagt ängslig för hur tilltalar man egentligen en rysk futurist, bör man nia honom eller har de kanske rentutav olika titlar som man bör använda sig av? Som tur var blev det aldrig aktuellt ty när vi möttes öppnade han inte munnen utan nickade bara i samförstånd som om jag redan vore indragen i det hemliga sällskap som långt senare skulle leda till min tredje hustrus död. Därom visste jag ännu intet.
Låt oss, så här långt i berättelsen, stanna upp och en stund och fundera. Den skarpsinnige läsaren undrar kanske hur jag kunde vara så säker på att mannen jag mötte verkligen var en futurist och inte bara en simpel bedragare och lögnhals. Kanske var det till och med en nihilist förklädd till futurist! Jag förstår att tvivlen hopar sig såsom klumparna i ett för gammalt mjölkpaket eller som dammet på en chiffonjé men jag har inte nämnt alla detaljer kring mötet. En förfalskare skulle förmodligen anstränga sig för att verkligen visa att han var en futurist, inte sant? Kanske skulle han sy fast ett av futuristernas hemliga tecken på sin rock men något sådant kunde jag inte se ens när han trädde fram i det dunkla skenet från gatulamporna. Dessutom hade jag en dröm för några nätter som inkluderade ett badkar, en ficklampa och en symaskin. Jag visste inte då vad det skulle komma att betyda men nu började jag ana att jag var något stort på spåren.
Jag gick vidare i natten försänkt i grubblerier. Döm om min förvåning då jag på vägen tillbaka mötte samme man igen, på samma plats och, vad som förvånade mig mest av allt, vid samma tidpunkt! Jag hade alltså inte bara vandrat i cirklar utan så hade även tiden. Men vår berättelse slutar inte där ty plötsligt började den ryske futuristen skruva på huvudet och ut kom en likadan futurist, dock i mindre storlek. Även denne futurist skruvade på huvudet och proceduren upprepade sig. Till slut stod det inte mindre än tio futurister, alla i olika storlekar, framför mig. Den minste futuristen, som var knappt mer än en tvärhand hög, trädde fram och knackade mig på stortån. Plötsligt kände jag hur något stort och obehagligt började växa i munnen på mig och ut kom ett paraply! Jag blev så paff att jag tappade den matvarukasse jag höll i handen, en burk med vitpeppar ramlade ur och rullade iväg längsmed trottoaren.
Krampaktigt försökte jag med logikens hjälpa reda ut situationen. Jag hade ett stycke kassler, en rysk futurist som betedde sig som en docka, ett paraply, ett badkar, en ficklampa och en symaskin. jag pusslade ihop alla dessa bitar men när jag sedan stod med det färdiga pusslet i min hand var jag fortfarande inte mycket klokare. Jag ryckte på axlarna och bestämde mig sålunda för att kapitulera inför det absurda i situationen. Med berett mod spände jag upp mitt paraply och lät vinden föra med mig till Amsterdam där jag slog följe med en skeppare i några år. När nordanvinden blåste kall igen följde jag den till världens ände där jag tog en kopp the med en irrationell man som försökte överyga mig om att zebrornas ränder bara var en modern myt, påkommen enbart för att hålla proletariatet i schack. De sju dvärgarna skakade bekymmersamt på huvudet åt dessa besynnerliga idéer innan de återgick till högläsningen av Brott och straff.
Jag stannade där en tid men slutligen fann jag dock det hela en aning tröttsamt så jag lät återigen vinden svepa tag i mitt paraply.
Efter åtskilliga äventyr och strapatser återvände jag hem och kunde så äntligen, under behagliga former, avnjuta min söndagsmiddag. Därefter somnade jag och drömde att jag skar mig på en papperskant.
Put your music player on shuffle
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense.
Will it be ok? Punk Love (Hell yeah!)
How are you feeling today? Parakeet (Nej, snarare som en krossad skalbagge eller nåt)
How do your friends see you? Because it's not love (but it's still a feeling) ( Ja, det stämmer nog på en person i alla fall)
Will you get married? I don't want to get over you (Haha! Det är nog också sant)
What is your best friend’s theme song? Noodles (Nej, det tror jag inte)
What is the story of your life? Panter Dash (Okej...)
What was high school like? Längs hörnen (HAHA!! Exakt.)
How can you get ahead in life? Hallelujah (ja, ett uppgivet hallelujah)
What is the best thing about your friends? Little boys in the ghetto (Näej, jag har nog inga ghettokompisar)
What is tonight going to be like? Get it together (Ja, jag ska göra så gott jag kan)
What is in store for the remainder of this weekend? Air Raid GTR (What's that supposed to mean?)
What song describes you? Everybody knows (Nej, så uppenbar är jag väl inte)
To describe your grandparents? Boa constrictor (Vet inte vad det betyder ens. Och det är nog inga ord jag skulle använda för att beskriva farmor. nej.)
How is your life going? It hurts to see you dance so well (Kanske det ja)
What song will they play at your funeral? Trees and squirrels (Nej, det tror jag inte. Men det var ett kul förslag)
How does the world see you? Inte vackrast i världen (Exakt. Jackpot!)
Will you have a happy life? Rent a wreck (Kommer jag bli lycklig då? Okej...)
What do your friends really think of you? Igen (Syftar det på att jag är tjatig? Kanske det)
Do people secretly lust after you? Silent shout (det skulle ju vara fint ifall det var så)
How can I make myself happy? The Funeral (Nej, begravningar brukar inte vara så uppmuntrande)
What should you do with your life? The horses aren't healthy (jaha du)
Will you ever have children? Chicago hit
Dagens låt 3/11 2006
Dagens låt är:
Leonard Cohen - Famous Blue Raincoat
Jag älskar allt med den här låten. Han uppgivna röst, bakgrundskörerna, gitarrspelet... På en Cohen-skiva som pappa har skriver han i en kommentar till den här låten att han hade en regnrock som fick honom att se ut som en spindel. Jag tycker det är en väldigt rolig liknelse.
"Jane came by with a lock of your hair
she said that you gave it to her
that night when you planned to go clear
did you ever go clear?"
Sincerely, V. Möller
Torsdagsmixen med Valle
Jag har äntligen packat upp alla mina cd-skivor som har legat nerpackade i lådor i en dryg månad nu. Anledningen till att jag inte har gjort det tidigare är att jag inte hade någon hylla att ha dom i fram till för typ en vecka sen. Jag behöver dock fortfarande köpa till ett hyllplan. Väldigt skönt att ha skivorna uppe i alla fall. (Fast jag hittar inte Too-Rye-Ay skivan med Dexy's, hoppas den dyker upp).
När jag höll på och rotade bland skivorna hittade jag en blandskiva som jag brände för ungefär ett och ett halvt år sen. Det var väldigt kul att lyssna igenom den, det väckte många minnen. Tanken verkar ha varit att göra någon sorts partyskiva eftersom det är mest upptempo-låtar.
Så idag blir det istället för dagens låt: förvirring! Nämligen en massa låtar, så här ser låtlistan ut:
1. Ställ till med kalas - Stefan Sundström
2. Twist & Shout - The Beatles
3. Nights Are Mine - Bad Cash Quartet
4. Demons - Laakso
5. Rosalita (Come Out Tonight) - Bruce Springsteen
6. You are The Light (By Which I Travel Into This And That) - Jens Lekman
7. Funk You! - Bremen Brotröster GMBH
8. Hey Ya! - Outkast
9. Apple Of My Eye - Ed Harcourt
10. New Direction - David & The Citizens
11. Rainy Day Women #12 & 35 - Bob Dylan
12. Fiesta - The Pogues
13. Junior Kickstart - The Go! Team
14. Kom igen Lena - Håkan Hellström
15. Come On Eileen - Dexy's Midnight Runners
16. Stormy Weather - Moneybrother
17. Quarter To Three - Bruce Springsteen
18. There Is A Light That Never Goes Out - The Smiths
För i övrigt så har jag sålt min själ och köpt Aftonbladet idag. Anledningen var att man fick med Amelie Från Montmartre på DVD på köpet och det kunde jag såklart inte motstå.
Dagens låt 1/11 2006
Dagens låt är:
Mogwai - Friend of the Night