I Me Mine

"Half of what I say is meaningless but I say it just to reach you/When I cannot sing my heart I can only speak my mind"

När jag sätter rmig ner och försöker komma fram till vilket band som har betytt mest för mig brukar det alltid bli bob hund tillslut.
För ett år sen ville jag nog inget hellre än att bob hund skulle återförenas och börja spela in skivor och turnera igen. Men jag är inte så säker på att jag vill det längre, jag ska försöka förklara varför.

Jag skulle vilja ändra på citatet "Ju fler kockar desto sämre soppa" till "Ju fler kockar desto märkligare soppa". bob hund är en soppa med minst sex kockar; sångaren och estradören Thomas Öberg, gitarristerna Conny Nimmersjö och Johnny Essing, keyboardisten Jonas Jonasson, basisten Mats Hellqvist och trummisen Mats Andersson. Ännu fler om man inte bara räknar med bandmedlemmarna utan också managern Marcus Törncrantz, producenten Daniel Zqaty och formgivaren Martin Kann som också har bidragit rätt mycket till bob hund.

Det var från början också en mycket märklig soppa. Grundreceptet kanske var någon sorts hederlig svensk grönsakssoppa men dom olika bandmedlemmarna blandade i en massa märkliga ingredienser. En skvätt kraftwerkska synthar, några nypor Pixies-gitarrer och en stor portion Iggy Popska primalskrik. Det blev en soppa som vissa uppfattade som smaklös men som andra fascinerades av. För vare ny skiva har bob hund tillsatt några nya kryddor men inte ändrat så mycket på själva receptet. Det funkade i tio år men det kanske inte funkar längre. Risken med band som spelar länge är att dom fortsätter leva vidare på gamla meriter (se Rolling Stones, The Who, The Ramones m.fl.). Det känns lite som att bob hund har nått dit. Och även om dom fortsätter spela in fantastiska skivor kommer fansen ändå bara skrika efter gamla låtar. Thomas Öberg sa en intressant sak i en intervju på radion för några veckor sen, det var ungefär såhär: "Vi har material för bob hund som skulle räcka för tio år framåt. Men bara för att man har skrivit och spelat in något behöver det inte betyda att man vill ge ut det." 

Med undantag för konserten i Stockholm i höstas har bob hund-medlemmarna ägnat sig åt Bergman Rock och Sci-Fi Skåne dom senaste åren. Den rastlöse Thomas Öberg har nu också startat ytterligare ett band; Twentyfour-seven som spelar minimalistisk technoaktig musik. Jag gillar det jag har hört med alla tre banden men jag skulle ljuga om jag påstod att något av dom låg mig lika nära hjärtat som bob hund. Ändå gillar jag medlemmarnas (kanske framförallt Thomas) vägran att stå till, att ständigt utvecklas och hitta på nya saker. Och förr eller senare kanske det kommer en skiva med något av dessa band (eller kanske något helt annat) som låter lika bra som vad som helst som bob hund har gjort. Man kan alltid hoppas. 
Dessutom har jag i alla fall fått se dom live en gång nu. Så nu kan jag dö lycklig. 



Jag funderar för övrigt på att bränna en blandskiva med bob hund, om det är någon som är intresserad går det bra att höra av sig till [email protected] (jag kan dock inte lova att det blir inom den närmaste tiden)
Här följer i alla fall låtlistan: 

 Vågar du vara rädd står jag på knä - En introduktion till bob hund:  

1. Allt på ett kort
2. Mer än så kan ingen bli
3. Min trampolin
4. Upp, upp, upp, ner (live)
5. Nu är det väl revolution på gång (live)
6. I stället för musik: förvirring
7. Jag tror jag är kär
8. Rock'n'roll tar död på mig
9. Nu är vi här! Nu är vi här! Nu är vi här! Var är vi?
10. Kompromissen
11. Våffeljärnet
12. Dûsseldorf
13. Den lilla planeten
14. Plankton
15. Reinkarnerad exakt som förut
16. Sista beställningen (live)
17. Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag; tror jag (live)
18. Skall du hänga med? Nä!! (live)
19. Din Hund (live)
20. Den ensamme sjömannens födelsedag

Ser ut som en fin blandning. Nu blev jag sugen på att lyssna, det får bli "Stenåldern kan börja" för en stund framöver.