I Me Mine

i ett famntag
fann jag plötsligt mig själv
skälvandes

ogreppbar
men ändå gripen av
hur det stora kan få rum
i en så liten kropp

hur en blick kan bära upp en hel värld
eller få den att rämna

och hur många verkligheter som kan
existera utan att vi ser dem


en tunnelbanevagn fylld av ryska dockor
men allt som når fram till oss är
de trötta ögonen
och den polerade hyn


endast den som öppnar sig själv
får tillgång till nyckeln

du stal alltid orden ur min mun
innan jag hunnit säga nåt
men blandade och tänjde dem
så när de kom ut var det ändå dina egna så
vardagliga men ändå vackra så
påtagliga men ändå overkliga


och varje gång det hände
var det som att känna hur någonting lossnade
det var som att plötsligt vara fem igen
det var som att stå och se på
när de öppnade upp forsen där hemma
och lät vårfloden komma

i samma strida ström kom orden nu


liksom bubblandes


liksom tumlandes


i svallvågorna
efter explosionen




och när jag spelade Sonate Pathètique
var det ju egentligen dina strängar jag försökte slå an
med mina klumpiga händer
du visste det men du sa inget
du bara log och
kröp upp med benen i soffan



och jag vet inte men
kanske lärde jag mig lite för väl
vilka tangenter jag skulle trycka på för
resonansens skull
eller så var det
frånvaron av disharmoni
och omöjliga drömmar

i vilket fall
blev musiken allt tystare
tills det bara var ett svagt sorl av
urvattnade parmiddagar

men någonstans dröjde sig ändå
de första orden kvar

som ett eko


som ett eko

På en kulle i Årstadal
har någon slagit i fem järnspett i backen
eller om det är
fingrarna på en järnhand som sträcker sig
upp från underjorden
hotar att dra ner oss

Så tänker i alla fall prästen där han står
vid fönstret fem våningar ovanför

I handen
en soppslev som han
hytter med mot himlen
Kom igen då! skriker han
kom igen då innan han
återgår till
köksbordet
söndagssteken
och stolen mittemot


I urnan där han har förvarat hennes vackraste tillhörigheter - ett halsband, en brosch och en cigarettfimp - rör han runt med handen sakta.
Blandar ihop minnena tills de intar en fast form för honom att
smeka.





Och på natten drar lastbilarna förbi utanför fönstret
för med sig all
ångest, oro, kärlek och hat
till en liten stad i Tyskland
där de smälts ner till choklad
och förpackas som
kinderägg

Om nätterna då drömmarna höll oss vakna
Om dagarna då verkligheten bedövade oss

Om framsteg på dansgolvet som blev till
felsteg i baren, stegrande disskusioner och
långsamma steg hemåt i natten
när bussarna slutat gå


Tänk om vi skulle prata om musik
utan att bara nämna favoritlåtar
utan faktiskt försöka sätta ord på
vad det är som gör dom så bra och

ja, ja jag vet att det inte går men ändå?


Tänk om vi skulle tillåta varandra att vara patetiska
om så bara för ikväll



Om så bara för ikväll och
imorgon och
alla andra dagar



Tänk om jag skulle säga till dig
allt det som jag skriver
och inte komma med några ursäkter när du
börjar skratta åt mig bara
fortsätta le


Tänk om vi skulle ta och berätta för varann hur det känns
att vara människa och
aldrig våga se någon i ögonen

Du förför mig och jag
förstör dig eller om
det var tvärtom
jag vet inte men om


du är Clyde ska jag va din Bonnie om
du är Rosie ska jag va din Southside Johnny om
du är Lufsen ska jag va din Lady om
du är Salinger ska jag va ditt mayday för

jag vill
jag vill
jag vill

och lite till och
lite till jag vill



klättra på fasaderna
dansa på estraderna vill
spränga barrikaderna
springa på promenaderna, boulevarderna, esplanaderna för

jag har ett moln i mina byxor
du har knivar, jag har yxor tillsammans kan vi
råna en bank vi kan
kidnappa en pamp
leka att vi har damp eller bara
kasta oss från en ramp
sen kan vi



älska som hundar
älska som katter
älska som bara älsklingar kan
som inte fattat det där med
man hjärta kvinna & kvinna hjärta man säg
kan vi inte bara älska varann och
strunta en sekund i
vad vi är och vad vi har
vart vi går och vart vi ska
lägg dig ner och låt det va







För du förstår jag vill
förklara det som är viktigt jag vill
försvara det som är på riktigt på låtsas är

leken och smeken och vad-var-det-nu-du-hette men

jag vill mer än så
jag vill se dig gå och komma tillbaka
jag vill se dig göra motstånd och bejaka och säga:
I need you, I don't need you
I need you, I don't need you

and all of that jivin' around

and I'll be with you
when the deal goes down and when the
deal goes the 4th time around för att
ingen vågar spela för att
ingen vågar fela
men jag behöver inte fråga för jag
vet att du vågar för jag

förstår ju vad du menar när du säger att
det som förenar såna som oss är att vi
måste fortsätta slåss vi
måste fortsätta dansa & chansa och
skrika & predika och
aldrig ge vika
aldrig svika
våra ideal och våra minnen
våra val och våra sinnen och


allt som vi vill och
allt som vi vill och
allt som vi vill och
allt som vi vill och så
lite, bara lite,






till

Han var spindeln som spunnit in sig i sitt eget nät eller
en regnrock som var allt annat än tät


Han var skräddaren som snubblat på sina ben och
sjunkit till botten som en sten



Han var van vid att bli synad i sömmarna och klädde
sina lögner i grälla pastellfärger så ingen skulle se att
under påfågelfjädrarna dolde sig ett
ängsligt hjärta

Ett ängsligt hjärta som ständigt sökte nya madeleinekakor
bara för att återigen få känna sötman av en tid då
han fortfarande kunde drömma om att återfödas som fjäril


Långt innan trådarna blev för många för att samla ihop och
knutarna i magen för hårda för att
lösas upp

Saker jag lärde mig i skolan:

- Gustav Vasa var kung i Sverige 1523 till 1560. Han hade en son som hette Erik som dog när han åt ärtsoppa.

- Vad du än multiplicerar med noll blir resultatet ändå alltid detsamma. Hur mycket du än försöker.

- Trevliga tjejer vill bara ha otrevliga killar.




Mellan ruter knekt och ruter kung finns ett hål, tillräckligt stort för att fylla med ord men ändå inte tillräckligt djupt för att du ska kunna gömma dig i det.
Du sitter där, inklämd i ett hörn mellan två personer du känner igen men knappast känner och mellan ruter knekt och ruter kung förstår du plötsligt vad det innebär att känna någon.

Kan man känna någon utan att ha rört personen?
Kan man känna något utan att ha blivit berörd?

Mellan ruter knekt och ruter kung slår det dig att du känner väldigt få personer.
Sen passar du och spelet går vidare.




Saker vi skulle bli när vi blev stora:

- Astronauter (men när vi stod på startbanan insåg vi plötsligt att stjärnorna är mycket vackrare underifrån)

- Upptäcksresande (men det fanns inga vackra platser kvar att upptäcka)

- Poeter (som om orden verkligen betydde något)




Hjärtklappning på historialektionen 14:53.
Sekundvisarn som rörde sig i ett allt långsammare tempo och Frida som stod upp, gestikulerade och visade bilder på overhead-duken (skulle man göra det också?)
Och sen satt man i stolen, intensivt stirrandes på pappret framför sig och mumlade någonting om Gustav Vasa och hans son Erik XIV som dog när han åt ärtsoppa. Och så önskade man ibland att man också var död.




Things to do in Denver when you're dead:

- Start beating on the coffin from the inside and scream for help.

- Live you're life all over again.

- Think of something funny. Like a squirrel in a washing machine.




Och varje påsk återuppstod Jesus på samma gamla tecknade film i ett mögligt klassrum. Till Jesus ära åt vi ägg och drack påskmust. Sen drack vi öl. En kille blev så full så han hoppade nerför ett hustak. Kanske trodde han att han kunde flyga, som Jesus. Jag minns det i alla fall och skriket när han insåg att han bara var människa.




Låtar som jag vill ha spelade på min begravning:

- Sonate Pathétique i C-moll, andra satsen: adagio cantabile - Ludwig van Beethoven

- Den ensamme sjömannens födelsedag - bob hund

- When We Were Winning - Broder Daniel

- Free At Last - Antony & The Johnsons

- Always Look On The Bright Side of Life - Monty Python












Och Erik som dog när han åt ärtsoppa. Vilket öde.

Det regnar över dig Karlstad idag det
regnar över dina stolta statyer ditt
stockholmskomplex ditt
tomma torg ditt
falska solleende och din jävla käckhet som jag vill
trycka ner i halsen på dig tills du
spyr ner varenda klädaffär på hela drottninggatan


När solen skiner försöker vi hålla skenet uppe vi
räknar timmarna till nästa helg och låtsas glada
men när regnet kommer
sköljer det bort tid och rum tills bara
tankarna återstår låter
dåtiden blanda sig med framtiden
öppnar upp
fördämningarna och låter höstfloden
svepa fram genom
ådror och artärer genom
år av barriärer





Minns hur vi satt på din sängkant, du med din
döda katt i famnen och hur jag strök dig över kinden och sa att
det som inte går under
det går över och det som inte går
över får vi börja
leva med


Minns hur jag fortsatte lyssna på signalerna i telefonen i en
minut eller
två kanske
fast jag visste att du inte skulle svara
fast jag visste att jag inte hade något att säga för
oavsett vad jag sa skulle det ändå bara låta som
tomma klichéer i dina öron


Minns hur du stod med väskan i hallen beredd att ge dig av
till en ny stad och nu
undrar du kanske hur jag kan minnas det när jag inte ens var där?

Och vem säger att mina minnen talar sanning vem säger att
jag inte bara ljuger igen precis som jag
alltid har gjort?



På det har jag inget egentligt svar jag kan bara säga att
jag minns det
precis som jag minns stämningen på gatorna den 8e maj 1945
precis som jag minns stormningen av bastiljen 1789

Precis så minns jag dig som något
större och vackrare än det här livet och
den här stan egentligen hade att komma med

Och det kvittar hur många mil du reser hur många
människor du möter hur många
tårar du låter bli att fälla

Du kommer aldrig komma ifrån mig och jag
kommer aldrig komma ifrån dig

Abrasaxen klipper fjärilsvingarna i samma ögonblick som
ljusets symaskin tystnar

Sniglarna bildar serier av skum och
skörbenta spindlar kommer fram under svamparna spinner
overkligt nät

Avblommade hagar står tysta med öppna grindar
lampans sken känns meningslöst när kvällen kommer


Hjulspår på en trasig väg

Det sägs att varje dag är ett oskrivet blad.





Varje dag är ett oskrivet blad som väntar på att fyllas med
ångest, antidepressiva tabletter, snabbmakaroner och
listor på saker som ska göras istället för att
någonsin göra något och för varje punkt du skriver ner känner du dig som
en lite bättre människa men
det varar bara tills listan är full och
huvudet är tomt och du
inser till slut att du aldrig kommer göra något av ditt liv och
din pappa frågar dig ibland vad du ska bli när du blir
stor och du mumlar någonting osammanhängande om
media kanske eller
nåt med datorer och
söker till en ny kurs i genusvetenskap eller
berättandet i bilden eller
nåt annat som ser roligt ut på pappret tills du
står där igen med 58 andra vilsna människor som
inte heller vet var dom ska ta vägen men tänker att
det ska nog lösa sig med tiden och begraver huvudet i
papper och statistik och sprit varje helg tills du
återigen vaknar i en säng med ett värkande huvud och
ännu en oskriven dag färdig att fylla med
ångest, antidepressiva tabletter, snabbmakaroner och

du har sökt igenom hela internet för att hitta
meningsfulla tidsfördriv men allt du finner är porr och
andra misslyckade människor och du vill ju inte vara en sån som
bara sitter inne framför datorn hela dagarna så du
tar en promenad för solen skiner ju och det gäller ju att ta vara på tiden för
man vet aldrig imorgon kan det vara för sent och du ser
en massa lyckliga människor som äter glass och skrattar och du
tänker att du kanske borde söka hjälp kanske en
doktor kanske en
psykolog men du är rädd för att de bara ska
skaka på huvudet och säga att
tyvärr kan vi nog inte hjälpa dig för
det är du själv som är
problemet



Och för att du ska bli lite gladare bestämmer du dig för att gå på bio och du ringer till alla dina vänner men de har redan andra planer eller också har de redan sett den där filmen för länge sen för den gick ju att ladda ner innan den hade kommit upp på bio och du är som vanligt långt efter med allting du har inte ens någon egen myspace-sida fast myspace är ju i och för sig so last year och det är kanske facebook som gäller nuförtiden du vet inte riktigt någonting längre du läser alla tidningar du kommer över du äter veganskt du vårdar din hälsa och du har till med lärt dig att skratta på rätt ställen när du ser på tv



Och när din mamma ringer och frågar hur du mår egentligen svarar du

jotack det är bra jag är nog bara lite





förkyld

Världen har lagt sig tillrätta på din navel nu.

Långsamt guppar den upp och ner i takt med
att du andas.

Runt den cirkulerar en humla som en
meteorit men
var inte rädd
var inte rädd
så länge vi håller oss
stilla kommer den inte göra oss
illa.


Du talar tyst om att hitta balans i
en värld som är ur balans.

Jag nickar och tänker på äpplen.



(Enligt Newton måste allt som en gång kommit upp också komma ner.

Det låter logiskt så vi tecknar fallskärmsavtal och
har alltid blicken riktad mot första bästa nödutgång men
det hjälper inte att fly från problemen
för ner kommer du alltid
ner kommer du alltid.)




Världen svajar till en sekund när du reser dig upp och
ser mig i ögonen.
Jag vågar aldrig möta din blick rädd för
att jag ska fastna där rädd för
att jag kommer vilja bosätta mig där och
aldrig vilja lämna dig
alltid vilja lämna dig.


Men nu ser jag dig.

Jag ser dig och något som jag har gått och saknat en tid.

Något som jag aldrig lärt mig namnet på men
vet att jag behöver.

Vet att jag behöver dig
mer än bara vill ha dig.




Du pratar igen om att hitta balans i
en värld som är ur balans.

Vi dansar en vals och
varje steg är ett äventyr
vi dansar utan att fråga hur
utan att fråga varför
vi bara
dansar.

Sen faller vi uppåt
på pin kiv.

Domptören hade hela livet
övat sig i att hålla lejonhjärtat
bakom galler


Dock fann han under sina inre upptäcktsresor att
djur mår bäst i det fria varpå han
sadlade om till jonglör
med motiveringen att han var bra på att hålla
många bollar i luften
samtidigt

Men käglorna föll till marken
i samma ögonblick som han
fick upp ögonen för
lindansösen

som i sin tur
föll för en clown och
landade på näsan.

Du är en labyrint
med massor av ingångar men
bara en väg ut.






Och jag vet ju att det är ut jag måste men ändå
vill jag stanna kvar en stund till vill
utforska dina hemliga kammare vill
dansa med dina spöken och
göra allt det där som jag inte kan tänka på nu men som jag vet
kommer äta upp mig om några timmar när jag
drar täcket över mig och låter bilderna strömma.






Du rör i drinken nu sådär
nonchalant som du
rör vid mig nu och du
lyfter ett finger och säger:
Ingenting.






Jag fick en gång ett vykort från Kreta som var stämplat i Stockholm.
På baksidan stod det: "Wish you were here."
Jag vet inte om du menade Kreta eller mig jag vet bara att
det betydde så mycket mer än om du verkligen hade skickat det därifrån.

Då hade du varit oåtkomlig nu var vi mer
på samma nivå.






Ovanstående har förstås inte hänt men jag vill
så gärna berätta det för dig jag vill
kunna ljuga för dig på
ett ärligt sätt.

Men jag ljuger istället för mig själv när jag
säger att det är lugnt.
"Det är lugnt" säger jag fastän
ögonen vägrar att hitta någon fast punkt fastän
hjärtat vägrar att sluta banka så förtvivlat fastän
du är lika långt bort som Kreta och fastän
jag är hälften tjur hälften människa men
helt och hållet vilse.






Du är en labyrint
med massor av ingångar men
bara en väg ut.

Och jag vet ju att det är ut jag måste och
jag hoppas bara att
Jag tar mig igenom dig
levande.

Om jag kramar dig hårt
går du sönder då eller
blir du verklig?



Jag har iakttagit världen länge i smyg
utan att våga göra några närmanden.

Jag har badat i molnen och
begravt huvudet i sanden
blivit sedd utan att se blivit
rörd utan att röra.

Jag hade alltid högst närvaro i skolan
utan att för den skull vara
närvarande.

Men snart, världen.
Snart kommer jag och
gör dig verklig.


Snart kommer jag och
väcker dig med
en äpplekyss.

Du är den förklädda lögnen
och den avklädda sanningen
i en och samma kropp

Din röst sjunger falskt
men det gör inget för
det ögonblickliga,
oavsiktliga
är ändå så mycket vackrare än
det utstuderade,
genomfunderade

Du är Frankensteins missbildade monster och
trollkarlens misslyckade konster

Du är allt som är fult och fel men samtidigt så
rött och så
rätt

Du bor i de växande pupillerna och du
lever i de smittande bacillerna

Och din röst sjunger falskt
men det gör inget för
ibland är det så
ibland är det så att
en märklighet kan rymma
en hel verklighet



Du är allt som är viktigt
du är allt som är på riktigt

Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.
Du skall inte göra dig någon bildstod, någon avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden.
Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem.
Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig.
Men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.

[5 Mos 5]




Infektionen som började någonstans i de
södra regionerna spred sig som en löpeld
via Mississippis smutsiga vener och
Highway 61:s avgasbefläckade artärer ända tills viruset
en dag nådde ända upp till hjärnan och
så snart balanssinnet var rubbat kunde huvudet
återigen slumra sött på
en broderad kudde i Washington


Och för att ingen skulle hinna märka hur sjuk
världen hade blivit började man tala om
fågelinfluensor det sas att anfall var bästa försvar och
det var aldrig något snack om att vända andra kinden till


Kort därefter kunde man se
Syster Ratched's leende spegla sig i fönsterglasen på
JFK International Airport och
vettskrämda resenärer smyga in på toaletterna där de
rakade av sig sina skägg för ondskan
satt inte längre bara i hitlermustaschen utan i hela ansiktet och
gudskelov att det fortfarande finns renrakade advokater,
ärliga människor som man
verkligen kan lita på


Rakade var också skallarna på de soldater som
ställde upp sig på led som gökungar redo att
pröva sina vingar för första gången

Skallar som aldrig kom hem igen
Skallar som dog för den rättvisa och frihet som satt
inpräntad i hjärnbalken och som aldrig behövde ifrågasättas
Skallar som hade vant sig vid att aldrig behöva tänka en självständig tanke


Och på den sjunde dagen klädde sig herren i finkostym
satte sig tillrätta framför sitt skrivbord och läste upp sina lagar för det amerikanska folket:

Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor och på den sjunde dagen skall du
konsumera mera
shoppa bort tristessen som annars kan besmitta dig och få dig att tänka
förbjudna tankar

Kom ihåg, ni svarta, att även ni en gång var slavar och att Herren, din Gud, förde dig ut därifrån med stark hand och lyftad arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att strida för honom så som han en gång stred för dig.

Du skall icke dräpa ty då kommer du bli bestraffad med dödsstraff.

Du skall icke stjäla ty ägandet är heligt och måste respekteras.

Så talte herren och han såg att det var gott.



Men om handen som vilade på den heliga skriften verkligen hade
öppnat den och läst ordentligt hade han kanske vetat att
övermod följs av nederlag och

högmod går före fall.

Dina händer byggde luftslott framför mina ögon när jag
låg i gräset och
såg upp på dig
såg upp till dig
såg uppåt, framåt men
aldrig ner

Bakom ditt huvud stod eken stolt och stor och du
knackade på för att se om den var ihålig

Tänk om den hade varit det då hade vi kunnat
bo där sa du och jag
tänkte bara på att jag ville bo i ditt huvud att jag
ville hitta en vrå där jag kunde lägga mig på rygg
hänga upp mina tankar på en tvättlina
över till hjärtat och

dina skrattgropar som jag ville
peta in solrosfrön i

håret, det mörka spretiga som jag ville
låta händerna vandra vilse i

dina lakoniska sarkasmer som
kanelbullar spetsade med arsenik



När den första snön kom så sprang vi till ladan
där en gammal cykel stod
rostig och stum du sa
att nästa sommar ska vi ta den och åka iväg

Jag kan styra och du kan sitta på
pakethållaren sa du och jag
tänkte att det lät som en bra idé att jag
gärna skulle vilja låta dig styra och se vart vi hamnade i
ett dike eller i Rom spelade
ingen större roll



I leran ritade vi luffarschacksplaner
du var cirkel jag var kryss
vi grävde gångar i höet och
möttes någonstans i mitten och när
näsorna kolliderade var det som att jag såg världen
för första gången

Du avslöjade för mig att man kan få världen att försvinna
om man blundar tillräckligt hårt så kan man
se färger man inte visste fanns man kan alltid se
nya nyanser av allting
sa du

Vårt hår växte i takt med att
åren gick och vi
glömde allt som vi en gång hade lärt oss vi
begravde tabellerna för att ge plats åt
nya visioner



En morgon vaknade jag tidigt och
vädrade vårsol
jag steg ut ur ladan och gnuggade mig i ögonen


Sen satte jag mig på en sten och väntade på

att du skulle bli verklig.

Hey cowboy du har
hjärtat tatuerat på armen så alla ska se du har
ett par svintajta jeans som var inne -83 du har
ett muskedunder innanför jeansen som du kan
känna dig stolt över som har
satt på varenda flicksnärta i stan som har
pissat blod i snön som har
ingjutit blod och lust i dig cowboy du är
någonstans mellan 40 och 65 du
vet inte så noga för du skiter väl i ålder i hjärtat är du i alla fall
forever young eller som Neil Young sa:
it's better to burn out then to fade away sa han och du har
ristat in det på armen med en kniv en gång det
började blöda lite men det gör inget för lite
blod har ingen dött av lite
sprit har ingen dött av det är bara
Kärleken med stort K som tar kål på
en tuffing som du


Hey Cowboy du är
hård mot dom hårda men vågar också visa känslor du
gråter ofta inte till Titanic och sån skit men
till ett gitarrsolo på en Led Zeppelin-platta från
-73 kanske det var du
minns inte så noga för du knarkade ju rätt mycket
på den tiden men det är lugnt för
alla knarkade ju rätt mycket på den tiden du
blir alltid nostalgisk när du tänker tillbaka på dina vilda ungdomsår så du plockar fram en whiskyflaska ur skåpet och sätter på en Stones-platta eller så sätter du på den där filmen, "Sista natten med gänget", eller så går du upp och sätter på frugan istället för att bevisa för dig själv att det fortfarande är lite stake i dig

Hey Cowboy du har
sträva kinder och en blick som kan mörda du har
vikt cigarettpapper av alla sidorna i "On The Road" du har
feministiska pamfletter i hjärnan men
Hollywoodromantik i hjärtat du har ett hem och en fru som du älskar och
några ungar som du också älskar du kan känna dig trygg men
du längtar ändå efter att dra från allt så ibland tar du
amerikanaren och sticker ut i skogen tillsammans med några polare där ni
grillar korv och
dricker öl och
spelar poker och
snackar skit sådär som grabbar gör och när ni har blivit lite fulla tar alltid Berra upp sitt munspel och spelar hela solot i "Sad-Eyed Lady of The Lowlands" och så säger ni tusen gånger till varann "Det är så jävla bra, så jävla bra alltså!" och sen säger ni att det görs inte sån musik nuförtiden och sen blir ni ännu fullare och somnar framför lägerelden med stövlarna på och på söndagen drar ni hem igen till era fruar och barn och ni säger till varann att "Fan, vad kul! Det här måste vi göra om någon gång!"

Hey Cowboy du har ett par blåa ögon som jag kan spegla mig i
där jag kan se mig själv som gammal gubbe
du kanske tror att jag tycker du är patetisk cowboy men
faktum är att jag tycker du är rätt cool ändå du
skiter i allt och kör ditt eget race fast du vet att
ingen tycker att du är särskilt häftig längre men
du skiter i det du bara fortsätter med gasen i mattan rakt in i väggen och
tänker aldrig på att
det kanske är dags att lägga av nu det
kanske är dags att
fimpa cowboy?

Jag gillar dig säger han ömsint till
sina skor


Men skorna svarar inte så han vänder upp blicken och
ser på ansiktet framför sig som biter sig i underläppen och
söker efter någon plats att fly till
utanför synfältet
slagfältet där
glasspillror och hjärtspillror ligger
om vartannat och han tänker på att
de snart kommer vara uppsopade och bortslängda
han tänker på att hans skor snart måste slängas
han tänker på att skomakare är ett
utdött yrke



Jag tror jag måste gå på toa
svarar hon

Fanfanfan säger hon sedan till
spegelbilden som är
snygg, smart och cool som har
ett bra jobb och massor av kompisar
som aldrig har kissat på sig aldrig
legat vaken om nätterna aldrig
gråtit

Paniken gömmer sig
innanför sminket
den är osynlig men
svår att tvätta bort hon
formar läpparna till ett
varför?




Han har alltid drömt om att kunna flyga
att kunna sväva friktionsfritt genom universum
att kunna släppa alla skulder som tynger ner honom men
så fort han närmar sig solen börjar vingarna smälta
han förlorar styrförmågan och
störtar slutligen tillbaka till jorden

Han har alltid varit mycket räddare
för livet än
för döden



När hon kommer tillbaka är skorna borta dom har
inte lämnat några fotspår för henne att följa
inga avtryck i hennes ansikte bara
ett telefonnummer hon aldrig kommer ringa



Två veckor senare är han raderad

Vi skulle kanske kunna sluta här.






För vi är snart vuxna nu vi
kommer snart ha ett riktigt jobb nu där vi
får en bra lön och kanske ett barn eller
två kanske så det inte blir bortskämt och en
katt eller två kanske så katten inte blir ensam och
barnen har något att leka med och en
sommarstuga eller två kanske dit vi kan åka ibland när solen lyser och
vattnet glittrar och en båt som vi kanske kan
åka runt i och vinka lite så som dom
alltid gör på gamla kort och gamla filmer och...

nej, förresten jag

vet inte.



Vi skulle kanske kunna ta alla upplevelser och minnen vi har och
sticka en halsduk som skulle räcka flera varv runt jorden så ingen
behövde frysa mer eller så skulle vi kanske kunna
bygga ett hus av dom där alla kunde bo så
ingen behövde sova på gatan mer men nu

minns jag plötsligt att
minnen är ett bräckligt byggmaterial



Jag minns ett snöbollskrig på förmiddagsrasten på Mjönässkolan och någon som blev instängd i ett torkskåp ända tills lärarna upptäckte att det hördes ett konstigt ljud därifrån, en kareokekväll på Tasmanien då jag och guiden vann en flaska vin för att vi sjöng American Pie,
en cykeltur på en tandem i Italien en
nakenfärd på en linbana på en fotbollsplan i Motala en
buske på en festival i Småland en
bruten arm för jag trodde jag kunde flyga ett
demolerat ansikte för jag trodde jag kunde gå genom väggar men du vet att


jag är ingen Stålman
på sin höjd en närsynt Clark Kent
jag är ingen Spindelman
på sin höjd en fumlig Peter Parker och
om det räcker kan du va min Lois Lane du kan
va min Mary Jane


Du måste bara lova att inte ge upp bara för att
vi snart är vuxna nu och det kan tyckas som att
det är över nu men tänk på alla
solar vi inte har sett alla
planeter vi inte har upptäckt tänk på
alla hjärtslag vi inte har hört än alla
melodier som fortfarande inte förtrollat våra sinnen alla
gator vi inte har trampat på alla hårstrån på ditt huvud som
jag fortfarande inte
har rört...










Vi skulle kanske kunna börja här.