Märkligheten
i ett famntag
fann jag plötsligt mig själv
skälvandes
ogreppbar
men ändå gripen av
hur det stora kan få rum
i en så liten kropp
hur en blick kan bära upp en hel värld
eller få den att rämna
och hur många verkligheter som kan
existera utan att vi ser dem
en tunnelbanevagn fylld av ryska dockor
men allt som når fram till oss är
de trötta ögonen
och den polerade hyn
endast den som öppnar sig själv
får tillgång till nyckeln
Kommentarer
Postat av: dns
otroligt fint, stort och förunderligt. Tunnelbanevagnen låter väldigt sorgligt, men är det inte lite hemligheten som är det fina? Att något är hemligt gör det liksom genast lite magiskt, och det är dessutom så otroligt mycket lättare att utöva verklighetsförvrängning om det inte är någon annan inblandad. Hm, det jag ville ha sagt var väll egentligen att det finns ett värde i julklappar när de ligger under granen som försvinner när de öppnas.
Postat av: valle
jo visst är det så. visst är det så.
Trackback