En köpfri dag och att leva som man lär

Ni kanske har hört talas om att det är en köpfri dag idag. Det har i alla fall jag. Rättare sagt, hela min vecka har dominerats av förberedelser inför den här dagen. Jag har skrivit flygblad, skrivit insändare, blivit intervjuad i radio och bakat pepparkakor. Vi bestämde nämligen på ett Grön Ungdom-möte för ett tag sen att vi skulle stå och dela ut information och pepparkakor idag. Pepparkakorna mest som en symbolisk gest för att visa att man inte behöver köpa allting jämt, att det faktiskt går att ge bort saker... Hur konstigt det än kan låta.

Själva aktionen blev väl något av ett västgötaklimax. Ni vet hur det är. Man bakar massor av pepparkakor, man trycker upp massor av flyers, man gör sitt bästa för att verka positiv och trevlig, men folket med sina plastkassar tycker att man verkar lite obehaglig och suspekt, också blir man lite nedslagen, också börjar man frysa, också går man hem.

Nej, nu överdriver jag lite. Det är klart att det alltid finns folk som inte låter sig påverkas men samtidigt fick vi ändå en del positiva reaktioner. Så helt misslyckat var det väl inte. Det känns bara lite dumt när man har förberett så mycket också känns det som att det inte blir så mycket av det. Det började redan igår med att vi inte fick något tillstånd att stå utanför köpcentret OBS Bergvik som vi hade tänkt oss. Det var ju lite dumt med tanke på att jag sa i radiointervjun att vi skulle stå där. Och man ska ju inte ljuga i radio och TV har jag hört. Å andra sidan är jag nog inte den förste politiker som ljuger i radio om man säger så.
Sen visade det sig idag att det bara blev jag, Martin och Birgitta (som by the way är världens skönaste miljöpartist-gumma). Conny hade blivit sjuk och några andra gröna ungdomar hade inte hört av sig. Birgitta gick ut med full entusiasm men hade bara tid att stå i en halvtimme. Efter drygt en timme hade Martins fingrar och tår frusit sönder och vi bestämde oss för att det kanske var lika bra att lägga ner (jag hade förstås kunnat stå i några timmar till, som den hårdhudade viking jag är, men jag sympatifrös lite med Martin och kände väl också att motivationen började dala lite).
Vi kom i alla fall fram till att vi har flyers som vi kan använda även nästa år och pepparkakor som räcker vintern ut. Och det är ju inte fy skam.

Vad har vi då lärt oss av detta (förutom att man inte ska ta sig pepparkaksdeg över huvudet)? För det första att man får sina fördomar besannade. Man brukar kunna se på folk på ganska lång väg vilka som tycker att det är en bra grej och vilka som bara fnyser föraktfullt åt det. Och det är ju lite synd. Det roligaste är förstås när man möter någon som tycker att det är urbota dumt först men som man faktiskt lyckas övertyga om att det faktiskt inte är så tokigt ändå. Fast det hände nog bara två gånger idag.
För det andra har jag grubblat lite och kommit fram till att jag inte är så övertygad om att En Köpfri dag är världens bästa idé. Det är klart att själva grejen - att vi ska konsumera mindre och köpa bättre saker - är bra. Men det som jag är lite tveksam till är om det verkligen behövs en särskild dag. Jag tror att många tar det lite för bokstavligt. Typ "idag får jag absolut inte köpa något men imorgon går det bra att shoppa loss som vanligt". Och det är ju lite fel. Det är ungefär som att tänka på internationella kvinnodagen att "ja, idag ska jag vara snäll mot frugan men imorgon kan jag misshandla henne som vanligt".
Vad jag tror behövs snarare än en massa dagar hit och dit är mer långsiktig påverkan. Kanske en organisation som bara driver frågan om hur vi ska minska konsumtionen. För det behövs ju. Och det är ganska skrämmande att se hur många som fortfarande inte har fattat att vi faktiskt måste minska konsumtionen om vi vill ha någon framtid.
Därmed inte sagt att En Köpfri Dag är helt meningslös. Jag har ju trots att lobbat ganska mycket för den nu. Men jag tror inte man ska övervärdera den heller.

Sen har jag också tänkt lite på om jag verkligen lever som jag lär. Till viss del gör jag väl det. Jag köper ekologisk mat i så stor utsträckning som möjligt, jag promenerar rätt mycket och jag köper inte en massa meningslösa statusprylar. Men jag är inget helgon heller. Jag äter rätt mycket kött, jag köper massor av skivor och när jag är hemma i lägenheten står nästan alltid datorn på.
Jag anstränger mig alltså lite, men inte så mycket som jag skulle kunna göra. Det konstiga är att det nästan bara verkar finnas två typer av människor annars. De som inte bryr sig ett dugg och de som bryr sig nästan ohälsosamt mycket. Det är klart att jag generaliserar lite nu men ändå. Jag önskar att det fanns fler personer som insåg att man inte behöver göra allt, men att man i alla fall kan göra lite grann och att lite alltid är mer än inget. Fem starka myror är fler än fyra brölande elefanter.
Och att ge bort pepparkakor kan aldrig vara fel.

Kommentarer
Postat av: ns

hej där

Jag hittade hit genom M.Birros bloggkommentarer. Har läst lite av det du skrivit här och jag gillar det skarpt. Lägger till dig bland mina favoriter, så keep it up!

mvh

2007-11-24 @ 15:56:46
Postat av: valle

Kul att du tycker det!

2007-11-24 @ 16:35:32
Postat av: Conny

Ja du har nog rätt i det du skriver. Det var nog ingen som ville demonstrera ute i kylan från början. (vi skulle ju vara på Bergvik)

Jag tycker verkligen att det var en vikinginsats du gjorde idag (och martin)... jag är väldigt glad att jag inte hängde på idag för då hade jag antagligen ramlat i hop till en deg på marken... så hade ni fått forma fram mig igen ur spillrorna.

Jag tycker också att det borde finnas bättre sätt att uppmärksamma en sån här fråga. Vi kanske överskattar demonstrationer som påverkansform. kanske skulle vi bli lite av experter och anordna lite mer kunskapsstugor istället... man kan uppenbarligen inte slå sig in i folks medvetande... man får lirka sig fram..... långsiktighet var ordet. Kanske ska vi skapa en livskvalitets"verkstad" där man kan koppla konsumtionen till vardagen och våra upplevelser. ordna en studiecirkel eller ha cafékvällar med samtal runt ämnen... jag tror ju mycket på den sidan... (det har jag alltid gjort)

sen så har du helt rätt i att vi måste få vara mänskliga. Jag tror att du gör en ganska stor insats som individ. Världen skulle se otroligt annorlunda om alla visade din grad av engagemang. Sen att du äter kött, det kan jag faktiskt i stor utsträckning ha överseende med. Allt är inte svart och vitt. Jag köper säkert mycket mindre kravgrejjer än du. Det känns som just köttätandet är en av de svåraste områdena att komma åt. Det finns så mycket livsglädje (för människan) förknippad med köttet. Hur mycket dyrare är kravmärkt kött? känner du ingen som jagar älg! fyll boxen! Man kan vara hurtig och hyfsat politiskt korrekt utan att det behöver bli sådär olidligt obekvämt.

Du duger hursomhelst bra som du är och du har rätt i att vissa jobbar ihjäl sig för den idealistiska saken, medan andra dödar sig själva genom att leva helt cyniskt... balans är alltid bra... det sa både Buddha och Aristoteles!!!

Postat av: Marika

Faktiskt hade jag en helt köpfri dag. Men det var rena slumpem om att jag visste om den. Hur är det egentligen med förhandsinformationen? Nåt budskape verkligen ut i tid? För övrigt håller jag med om det mesta i det du skriver. Såg du förresten TVprogrammet "Mötet", där Marcus Birro möter Tomas Tranströmer och vad tyckte du i så fall om det?
Kram

2007-11-25 @ 16:12:31
Postat av: valle

Det var förvånansvärt många som kände till att det var en köpfri dag. Så jag tror att informationen har gått ut ganska bra, det har väl stått en del i tidningarna och jag var ju som sagt med i en radiointervju.

Ja, jag såg "Mötet". Det var lite snopet att vi inte fick se så mycket av själva mötet. Men annars var det väl bra. Jag gillar ju både Birro och Tranströmer.

2007-11-25 @ 17:10:04
Postat av: Sandra Lang

Vad kul och bra att du fick vara med i radio. Hur var det att bli intervjuad? Tycker verlkigen att det var ett superbra initiativ att dela ut flygblad och pepparkakor. Sen att det inte alltid känns som ett lyckat väckelsemöte, det får man väl hacka i sig, precis som du skriver. Det är inte det det handlar om, det är ju snarare själva grejjen att man bryr sig och vill försöka informera, kanske inte alltid påverka, andra om ens egen uppfattning om saker och ting. Och jag håller med dig om att det verkar finnas en grov uppdelning av männisor, iallafall på ytan, i de passiva och de hypersuperaktiva.

Gillar det här inlägget. Det är som vanligt på den här bloggenv så fullt av en massa fina tankar, vilja, funderingar och en massa liv! You rock!

2007-11-25 @ 18:03:11
URL: http://www.sandralang.blogg.se
Postat av: Pausi

Hej!

Hittade länken till denna blogg på poeter.se, så jag kikade in, hoppas att det är Ok ^^
Roligt att höra att det faktiskt finns de som bryr sig om "no consuming day", och jag måste dessutom få ge dig stående ovationer för din insats! Pepparkaksbakning och flygblad borde verkligen förekomma oftare! Och blev det kanske inte som du tänkt? Vad det än är, titta in på den här sidan så känner du dig som en bättre människa: www.blondinbella.se

Fortsätt med ditt engagemang, för den goda sakens skull! Mvh/ Paulina

2007-11-27 @ 12:24:49
URL: http://pedahl.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback