Mardrömmen

Jag hade en mardröm inatt. Jag satt i en soffa på ett väntrum i något sjukhus. Jag vände mig om och såg mig i spegeln och upptäckte att jag var helt skallig. I samma ögonblick kom mamma in i väntrummet, satte sig bredvid mig i soffan och sa: "Jag är ledsen att behöva säga det här Valdemar, men du har cancer."
"Va?"
"Ja, jag pratade precis med en doktor och han sa att du har max tjugo dagar kvar att leva."
Sen var det plötsligt begravning, Jag var i en jättelik kyrka, en katedral nästan, och runtom i kyrkan stod folk i klungor och disskuterade. Jag gick fram till en av klungorna och sa:
"Men, ni kan ju inte ha begravning för mig nu! Jag är ju inte död än!"
"Nej, vi står just och överväger om vi ska skjuta upp begravningen eller inte." sa en av männen i klungan (som jag inte kände).
"Men så här kan ni ju inte göra" skrek jag. "Ni vet ju inte när jag kommer dö! Jag känner mig helt frisk nu!"
"Ja..." sa en av männen "vi har ju inte uteslutit aktiv dödshjälp."
Precis när han hade sagt det vaknade jag med ett ryck. Det hände en massa andra saker i drömmen också, men det har jag förträngt, som väl är.

Det var fan i mig det otäckaste jag drömt någonsin tror jag. Just den där sista kommentaren, fy fan vad otäck den var.

Kommentarer
Postat av: Steinarbenedicte

Great site, enjoyed my stay, thanks for the cookies!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback