I Me Mine

Det finns få saker som är så eftersträvansvärda idag, i alla fall inom popkulturella kretsar, som att ha koll. Jag kommer att tänka på det när jag läser olika årsbästalistor. Vi beundrar de som hyllar oväntade saker, som att det per definition måste vara bättre och vi skrattar ut de som hyllar något som var inne för ett halvår sen. Jag gissar att respekten för de som har koll ökar i och med att tillgången till musik, film etc. också ökar. Idag när man inte nödvändigtvis behöver jobba som journalist för att kunna ha råd att få tag i allt nytt som släpps utan istället bara kan tanka ner allt över internet är det svårare än någonsin tidigare att "ha koll". Och därmed kanske också mer eftersträvansvärt än tidigare.
Jag har nog aldrig varit särskilt bra på att ha koll, jag brukar upptäcka band och artister långt efter alla andra (beror ju i och för sig på vilka man jämför sig med, jag tror till exempel fortfarande inte att farmor har hört talas om The Pipettes). Men ärligt talat vet jag inte om det verkligen är något att sträva efter heller. Jakten på nyheter gör ju att man sällan verkligen tar till sig något. Ibland behöver man låta saker sjunka in och inte bara rusa vidare. För det är ju ändå så att allt finns kvar, det gör kanske inte så mycket om man upptäcker en skiva tio år efter att den kom ut. Den kanske låter lika bra då.

Jag har också lite svårt för det där påståendet att en del musik skulle vara tidlös och att annan musik är bunden till en viss tidsperiod. När det gäller film kan jag väl gå med på att det är så men inte musik. Att säga att något lät bra på 70-talet eller 80-talet men inte gör det idag tycker jag bara är en dålig ursäkt för att man en gång har lyssnat på något som man nu tycker är dåligt. All bra musik är tidlös. Om en trummaskin lät bra i en låt 1984 gör den det idag också.

Att ständigt bry sig om vad dom som har koll säger handlar inte bara om musik. Det handlar om varje individs frihet att tänka själv.