I Me Mine

Jag köpte Linda Skugges "Akta er  killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad" tidigare idag. Och efter att jag läst några gamla krönikor kom jag att tänka på att Linda Skugge behövs. Låt mig förklara: Om man gör världen lite vackert svart-vit, vilket kan vara väldigt bekvämt ibland, så kan man säga att det finns saker som behövs och saker som inte behövs. Exempel på  saker som inte behövs: tamagotchis, kungafamiljen och The Sounds. Dom fyller liksom ingen funktion. The Sounds t.ex. är bara störiga, jobbiga och tråkiga (om dom finns fortfarande, det kanske dom inte gör när jag tänker på det). Hursomhelst,  Linda Skugge kan också vara störig och jobbig, rätt ofta t.o.m. Men hon är sällan tråkig. Tvärtom är hennes krönikor oftast mycket underhållande att läsa.
Jag har alltid haft någon sorts hat-kärleksförhållande till Linda Skugge. Det mesta hon skriver tycker jag är vettigt men ibland kommer hon med någon så jävla dum åsikt så man undrar om hon verkligen menar det eller bara är ute efter att reta upp folk. Men det är kanske ändå är bra att jag stör mig lite på henne för det är trots allt hennes syfte. Och har väl så varit ända sen hon började skriva krönikor. När ingen stör sig på det hon skriver längre kan hon lika gärna lägga av. Om man läser krönikorna i den här boken kan man också tycka att hon bara skriver om samma sak hela tiden. Men det är ju också syftet, det är ju inte direkt för mig hon skriver utan för alla mansschauvinister (som i och för sig kanske inte läser hennes krönikor), nervösa tonårstjejer, gnälliga tanter m.fl. Och det enda sättet att få många av dessa att fatta nåt är genom tjat, tjat och åter tjat.
Jag kan nästan gå så långt som att säga att Linda Skugge är allt jag inte är men skulle vilja vara. Framförallt för att hon går in för en sak till 100% och framför sina argument med en glöd och ett engagemang som få andra. Jag är alldeles för okoncentrerad och flummig för att kunna gå in så helhjärtat för en sak.
Och då kan man förlåta att hon t.ex. tycker att Idol är ett "bra och lärorikt program" och att hon tycker att vi ska införa skoluniform. Jag förstår givetvis varför hon vill att vi ska ha skoluniform i Sverige men jag tycker att det är fel väg att gå. Om Sverige inför skoluniform blir vi verkligen en sovjetstat (som om vi inte redan var det) det enda rätta måste vara att öka toleransen bland ungdomar och få dom att respektera var och ens klädstil. Det är givetivis 100 gånger svårare än att införa skoluniform, men som jag ser det är det enda alternativet.
Så som sagt, Linda Skugge behövs. Bengt Ohlsson skrev förresten ett väldigt bra förord till den här boken också där han berättar om hur han började kalla sig feminist. Det påminner mig lite om hur jag för några år sen tyckte det var kul att reta upp feminister genom att säga att jag tyckte att kvinnans enda uppgift var att stå vid spisen och föda barn. Det var visserligen nästan ingen som tog mig på allvar, vilket ju var tur, men en dag kom jag i alla fall fram till att det var rätt barnsligt att hålla på så där. Och antagligen ungefär lika roligt som att gå fram till en svart person och säga att alla negrer är lata vildar eller nåt i den stilen.