Tom Waits - Closing Time

 The image ?http://image.com.com/mp3/images/cover/200/drd700/d776/d77680j518r.jpg? cannot be displayed, because it contains errors.


Ni vet det där ordspråket; ?Ibland säger en bild mer än tusen ord.? I det här fallet stämmer det verkligen. Egentligen är det totalt meningslöst att recensera den här skivan, jag la in bilden på omslaget här för ett tag sen och det räcker egentligen. För det är få skivor jag har hört där omslaget fångar känslan i musiken så exakt. Men jag ska ändå göra ett försök att recensera den. Bara för att jag helt enkelt inte kan låta bli.

 
                      Det är i själva verket inte alls Closing Time, det är mycket senare. Klockan pekar på tjugo över tre. Efter att alla gått hem och bartendern sagt till Tom för femte gången att han haft mer än tillräckligt med whisky så reste han sig upp och vinglade på ostadiga ben ut i natten. Bussarna hade slutat gå för länge sen, men kylan fick honom att nyktra till lite och han lyckades faktiskt pallra sig hem till sitt hus utan att slå i trottoaren. I ögonvrån tyckte han sig se en ensam glassgubbe som vankade gatan fram precis när han skulle kliva in i huset. Men det kunde lika gärna ha varit inbillning.

                      När han kom in i vardagsrummet snubblade han i mörkret på en hög med skivor som låg kvarglömda på golvet och brakade rätt in i en högtalare. Han muttrade några väl valda svordomar som knappt någon mer än han själv skulle ha kunnat förstå. Sen famlade han sig fram till lampknappen och slog sig ner vid pianot.

Han började med att spela alla de evergreens han älskade över allt annat; Cole Porters ?I?ve Got You Under My Skin?, George Gershwins ?Summertime?, Jerome Kerns ?Smoke Gets In Your Eyes?? Och när han tröttnat på dom spelade han sina egna sånger. Och fast Ol´ Tom Frost vid den här tiden bara var tjugofyra försökte han låta som om han var sextio. Precis som Dylan försökte låta som dom gamla folksångarna när han kom till New York. Han var ju en av dom, han hade bara råkat bli född i fel tid. 

Och som den blödige romantikern han var kunde han inte hålla sig från att spela alla dom sånger han skrivit för att få damernas hjärtan att smälta. En sång för Rosie och en för henne som han önskar att han inte blev kär i. För han vet ju hur det kommer sluta. Men samtidigt vet han så klart också att det är redan för sent. Det var försent redan i det ögonblick han fick syn på henne. Men mest av allt älskar han ändå fortfarande Martha och en dag när han blivit riktigt gammal kanske han har hunnit samla tillräckligt med mod för att våga ringa upp henne. Han reste sig upp, gick fram till fönstret och såg upp mot grapefruktmånen som hängde och dinglade uppe på himlen. På gatan utanför stod hans gamla Buick 55 parkerad. Snart var det morgon igen och då skulle han, oavsett hur full han fortfarande var då, ta bilen och ge sig ut på motorvägen bara för att än en gång få se solen gå upp över det ändlösa landskapet.

 
                      När askkoppen blivit full och han själv var så full att han skulle däcka om han drack mer slog han upp pianolocket och hällde i den sista ölen samt några fimpar. Och fan om det inte lät mycket bättre sen!

                      Och så spelade han Closing Time och tänkte att, ?Fan, det här kanske man skulle ta och spela in.?
 
                      ?Closing Time? måste ha betraktats som en relik redan när den kom. Och Tom Waits måste ha betraktats som en udda typ som ville låta som hans föräldrars musik gjorde. Efter den här har ju gamle Tom spelat in en massa skivor och spätt på sitt utanförskap och sin mytomspunnenhet mer och mer. Och det var väl naturligt att han skulle gå vidare och börja experimentera. Han kunde ju inte gärna ha fortsatt göra en ny ?Closing Time? år efter år. Men jag tycker ändå att ?Closing Time? i all sin blödiga nostalgi och sentimentalitet ändå är långt mycket bättre än ?Swordfishtrombones? och ?Mule Variations? som är dom andra Tom Waits-plattor jag har hört. Jag menar ta bara dom här raderna från ?Little Trip To Heaven (On The Wings of Your Love)? som är så löjligt vackra:
 
?Feel like I?m in heaven when I?m with you
  know that I?m in heaven when you smile
 
And I don?t need to take no trip to outer space
All I have to do is look at your face?
 
 
Det här är en skiva att lyssna på om nätterna tillägnad alla som ändå har gett upp det där med sömn.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback