I Me Mine

När jag vaknade regnade det fortfarande så jag gick till biblioteket för att låna en bok. Biblioteket var stort och böckerna stod uppradade i hyllor här och var. En tant gick fram och tittade på en bok med den fantastiska titeln "Dubbelmorden i Filipstad". Men hon lånade den aldrig, kanske blev hon skrämd av baksidestexten.
Anledningen till mitt besök var att jag ämnade finna Don Quijote av Miguel De Cervantes. Den stod dock icke att finna i någon av bibliotekets hyllor. Detta gjorde mig röd av ilska och jag förbannade mina s.k. klasskamrater som säkert varit där tidigare i samma uppsåt. 
Vad jag fann var däremot en förkortad version av Don Quijote på Barn- och Ungdomsavdelningen. Jag gömde mig i en vrå och läste igenom den, livrädd för att någon skulle få syn på mig och tro att jag var efterbliven.
När jag var klar kände jag mig inte helt nöjd med mitt ärende så jag lånade Karin Boyes "Kallocain" och Fjodor Dostojevskijs "Anteckningar från ett källarhål". Därefter traskade jag med raska steg iväg till den bokhandel som en gång i tiden hette Herman Anderssons Bokhandel men som idag har ett annat namn som låter ungefär likadant, typ Fridolf Larsson eller nåt, men jag har inte lagt det på minnet. Där fann jag faktiskt Don Quijote. Jag köpte också på mig Klas Östergrens "Gangsters" och "Gentlemen" samt en Coelho-bok med väldigt lång titel.

När jag kom hem la mig till rätta i Borgarsoffan och började läsa Don Quijote. Jag fann den mycket underhållande, roligast av allt var att Sancho Panza betyder ungefär "Tjock drummel."
Den är åtminstonde tretusenmiljonersmiljarders gånger bättre än Jane Austens tråkbok "Northanger Abbey" som jag också ska läsa. Båda dessa ska egentligen vara utlästa till imorgon vilket jag inte lär hinna, Don Quijote är på 300 sidor (första boken) och jag har läst cirka 70. Northanger Abbey är på 230 sidor, jag har läst ungefär halva och tänker inte läsa en mening till. Men jag har i alla fall ett hum om vad dom handlar om. Gott så.