I Me Mine

Det finns en rätt underhållande liten bok av den norske författaren Jostein Gaarder (annars mest känd för Sofies värld) som heter Cirkusdirektörens dotter. Den handlar om en kille med en otrolig fantasi som gör att han kommer på massor av romanidéer hela tiden. Själva skrivandet tycker han dock är rätt tråkigt så han bestämmer sig för att sälja sina idéer till författare som lider av idétorka. Det hela sker i hemlighet så alla ska tro att det är författaren själv som har kommit på idén, killen som kommer på idéerna vinner alltså ingen berömmelse utan bara pengar men han är nöjd i alla fall.
Jag läste den, passande nog, för ungefär två år sen - samtidigt som jag började på skrivarkursen i Motala. Jag insåg rätt snart att jag är precis som den där killen i boken. Jag har alltid varit bra på att kläcka idéer men jag gör aldrig färdigt någonting, jag staplar halvfärdiga noveller på hög. På den tiden var det förvisso lite bättre, då blev jag i alla fall för det mesta klar med det jag hade börjat skriva men nu känns det inte som jag blir klar med någonting längre.
Jag går ju en ny skrivarkurs nu - en sån på distans, en sån där man ska hålla på och jobba med ett och samma projekt väldigt länge. Jag började med ett projekt för ungefär två månader sen och det har väl gått rätt bra fram till nu. Men nu har det tagit stopp och då menar jag totalstopp. Jag känner mig trött på hela historien och dessutom finns det en del brister i logiken som jag inte riktigt vet hur jag ska lösa. Igår började jag därför skriva på en ny historia, jag skrev två sidor ungefär innan jag bestämde mig för at lägga ner den också. Ett av problemen tror jag är att jag ofta väljer att skriva om ämnen och miljöer som jag inte vet något om. Det innebär att man måste ta reda på en massa fakta om man vill ha någon trovärdighet i texten och sånt tycker jag är så otroligt jobbigt och tråkigt.
Men, i alla fall. När jag låg i sängen igårkväll kom jag plötsligt på en sktibra idé. Jag tänker inte avslöja någonting men jag kan i alla fall säga att den handlar om ett gäng ungdomar i Sverige idag. Så det borde jag kanske ändå klara av att skildra. Men nu när jag har en väldigt bra idé har jag inte tid att skriva (egentligen har jag inte tid att skriva det här heller) eftersom jag ligger lite efter med en massa grejer vi ska ha läst i kulturvetarkursen tills imorgon. Life sucks.