I Me Mine

Sov dåligt inatt. Låg och tänkte på det gamla vanliga - att jag aldrig tar tag i det jag borde göra, att jag slösar bort mitt liv på en massa meningslöst slösurfande, att jag är tjugotvå år och fortfarande inte vet vad jag vill göra med mitt liv...
Så när jag vaknade vid halv nio (gick upp tidigt eftersom jag tänkte försöka fixa biljetter till Springsteen, men det gick som vanligt åt pipan (vilket i och för sig kanske var lika bra eftersom jag har så dåligt med pengar (vilket inte hindrar att jag ändå är lite besviken))) var jag inte alls utsövd. Dessutom var jag lite smånervös eftersom jag skulle upp till Torsby och göra en intervju med "Värmlandspoeten/profeten, förläggaren och handelsresanden i nordiskt vemod" Bengt Berg. Och jag är ingen van intervjuare.

Men i alla fall. Jag klev på tåget och åkte genom ett höstligt Värmland upp till Torsby. På stationen möttes jag av Bengt, vi klev in i hans bil och körde ut till den stora gröna villa en bit utanför Torsby som Heidruns Förlag huserar i.
Kanske var det redan på tåget på vägen upp, kanske var det när jag klev in i det där fantastiskt stora och fina huset. Jag vet inte riktigt men någonstans där kände jag i alla fall hur ett lugn spred sig genom kroppen, jag slappnade av och mådde helt plötsligt väldigt bra.
Bengt bjöd på kaffe och fikabröd, jag ställde mina frågor och vi hade ett rätt intressant samtal om världen i allmänhet och böcker i synnerhet. Det är alltid inspirerande att möta folk som gör både det de tror på och tycker är kul, som Bengt och hans fru Gun-Britt.
När vi, två och en halv timme senare, skildes åt fick jag en bok av honom med ett urval av hans dikter under trettio år. Läste i den på tåget på vägen tillbaka och blev så inspirerad att jag hann skriva två egna dikter innan tåget var framme i Karlstad.