La Vita É Bella!
Jag har kommit på en sak. Jag har kommit varför så många italienska och franska filmer som La vita É Bella, La Strada, Le Fabuleux destin d'Amélie Poulain, Delicatessen, Jules Et Jim m.fl. varför dom alla innehåller en sån otrolig livslust. Jag tror det beror på språken. Det finns ingen chans i världen att en svensk (eller amerikan för den delen) kan prata med samma frenesi och samma yviga gestikulerande som exempelvis Roberto Benigni. Och det låter aldrig riktigt lika fint när en svensk säger "Ursäkta mig" som när Audrey Tautou säger "Escusez-moi".
Alltså, det är klart att det beror på många andra saker också; skådespelarna, miljön, musiken, foto osv. Men ändå. En viktig orsak till att jag gillar så många franska och italienska filmer tror jag är att jag är lite kär i språken. Jag önskar att jag kunde prata franska bättre. Och jag önskar att jag kunde någon italienska alls. Jag kan typ bara bambino, cappuccino, allegro och bellissimo. Men å andra sidan kanske det räcker. Annars får jag åka till Danmark och gå en nybörjarkurs.
Kommentarer
Postat av: Niklas
Själv kan jag ibland ha lite svårt för den där livsglädjen, jag tycker det lätt blir för mycket. Det kan kännas som att mosa i sig en prinsesstårta - för sött och mastigt. Varva den där livslusten med Mike Leighs "Naked", en djupdykning rakt ner i den brittiska underklassens bottenlösa träsk. Fantastisk film.
Postat av: Didrikdiana
I kinda like it. Thanks!
Trackback