Knutspecial!
Jag tror inte det har undgått någon som läser den här bloggen att rockbandet Knut släpper en ny skiva här i dagarna. Med anledning av detta presenterar redaktionen på Imemine stolt en stor special om "Jocke Bergman och de tre finska musketörerna".
Jag ska berätta lite om min relation till Knut, varför jag tror att dom har blivit så stora, ett ord eller två om den nya skivan och sist men inte minst en personlig topp 20-lista.
Våren 2002. Det var då det började, för min del. Jag gick första året på gymnasiet och hade precis övergivit mitt hårdrocksjag för indiepopen. Knut släppte "Vapen & Ammunition" och singeln "Dom Andra" spelades säkert 50% av all sändningstid i P3. I alla fall kändes det så. Men det var inte den utan den andra singeln "Sundance Kid" som fick mig att efter flera veckor av velande köpa skivan (den här sagan utspelar sig på den tiden då jag fortfarande kunde gå och tveka länge innan jag bestämde mig för att köpa en skiva).
Självklart hade jag hört Knut tidigare (första låten jag hörde med dem tror jag var "Om du var här" som också snurrade en hel del på radion när Isola släpptes).
Eftersom jag inte hade så många skivor på den tiden kom jag att spela "Vapen & Ammunition" väldigt mycket. Kanske är det för att jag spelade sönder den då som jag idag betraktar den som deras sämsta skiva, men förmodligen är det bara för att den helt enkelt har sämre och tråkigare låtar än övriga skivor.
I november samma år, strax innan min födelsedag, skulle Knut spela i Karlstad. Jag gick nu andra året i gymnasiet men hade faktiskt fortfarande nästan inte varit på några konserter (ni får betänka att jag växte upp i en kulturellt efterbliven avkrok). Så det var ganska stort och spelningen gjorde ett djupt intryck på mig. Sen dess har jag faktiskt inte sett dem någon mer gång. Jag har helt enkelt inte känt något större behov och nuförtiden säljer ju spelningarna ut så snabbt att man ändå inte hinner köpa någon biljett.
Ett tag efter spelningen köpte jag deras första skiva som någon klok person (förmodligen Petter) hade sagt skulle vara deras bästa. Jag lyssnade väldigt mycket på den också. I trean köpte jag även "B-sidor" men struntade i "Hagnesta Hill" och "Isola" eftersom syrran hade dem (det var faktiskt först för några månader sen som jag köpte dem, fast jag har haft dem brända sen länge). Men där någon gång började jag också tröttna lite på dem, andra band kändes betydligt viktigare.
Mitt intresse väcktes lite på nytt när de släppte "Du & jag döden" som hade en del bra låtar men som helhet kanske inte var sådär fantastisk ändå. Sen dess har väl mitt Knut-intresse legat och slumrat lite för att vakna till vid enstaka tillfällen. Men nu har det faktiskt vaknat igen. Och anledningen är att "Tillbaka till samtiden" faktiskt är riktigt bra. Banne mig om det inte är en av deras tre bästa skivor (tillsammans med den första och "Hagnesta Hill"). I alla fall känns det så just nu efter sådär en fyra-fem genomlyssningar. Jag ska erkänna att jag inte trodde det. Singeln "Ingenting" var ganska blek men å andra sidan brukar ju Knuts förstasinglar nästan alltid vara dåliga. Dessutom är omslaget förskräckligt men det hindrar inte att en del av låtarna är väldigt bra. Musikaliskt är det ganska annorlunda mot tidigare, mer 80-tal och synthflörtar än någonsin. "Vy från ett luftslott" låter till och med som en eurodisco-låt som min kompis Tim mycket riktigt påpekade.
Textmässigt är det väl ungefär som vanligt i Jocke Bergman-land (tror jag i alla fall, jag har inte detaljstuderat texterna direkt). Jockes texter brukar ju balansera mellan det väldigt banala och nästan skrattretande (ufon och yetispår, någon?) och det otroligt klarsynta. Ganska ofta är de, säkert medvetet, väldigt diffusa så att lyssnaren ska kunna lägga in lite vad som helst i dem. Jag tror att det är lite av anledningen till Knuts storhet. Vi vill ju ha det så; lite diffust, lite vemodigt, lite gnälligt. På något sätt är texterna väldigt personliga och anonyma på en och samma gång. Lite samma sak är det förresten med musiken. Det är ganska lätt att känna igen en Knutlåt även om man kan hävda att de är väldigt slätstrukna och anonyma.
Följande lista har tagits fram på vetenskaplig väg. Den är fullständigt objektiv och går inte att överklaga.
Bubblare: Vad två öron klarar, Den osynlige mannen, Avtryck, 10 minuter (för mig själv), Indianer, Livrädd med stil, Oprofessionell, Elever, Önskar att någon..., Elvis, Livräddaren, Innan allting tar slut, En himmelsk drog, Visslaren, Dom Andra, Järnspöken, Berlin
20. Chans (B-sidor)
19. Kevlarsjäl (Hagnesta Hill)
18. Elite (Vapen & Ammunition)
17. Blåjeans (Kent)
16. Sundance Kid (Vapen & Ammunition)
15. Pojken med hålet i handen (Kent)
14. Kräm (Så nära får ingen gå) (Verkligen)
13. Mannen i den vita hatten (tio år senare) (Du & jag döden)
12. Vi kan väl vänta tills imorgon (Verkligen)
11. Rosor & Palmblad (Du & jag döden)
10. Columbus (Tillbaka till samtiden)
9. Jag vill inte vara rädd (Kent)
8. Elefanter (Tillbaka till samtiden)
7. OWC (Isola)
6. Våga vara rädd (Tillbaka till samtiden)
5. Ett tidsfördriv att dö för (Hagnesta Hill)
Så stod våren utanför
i värmen blev din klänning helt förstörd
och våra hjältar dog vid spisen
fick gift av TV-kockar & repriser
4. Klåparen (Du & jag döden)
Du går på ditt oefterhärmliga sätt
över skolgårdens grus för dig själv
i ditt nyklippta hår likt en irländsk idols
din spegelbild i fönsterglas
beundrar varje steg du tar
3. Stoppa mig juni (lilla ego) (Hagnesta Hill)
Också grät jag
kan man gråta som en karl?
Snälla du förlåt mig
jag glömde vem jag var
Snälla sluta lyssna
Glöm allt jag sa
Jag mår bra
2. 747 (Isola)
Tystnad
En rökfri viskning
Det är exakt vad vi vill ha
Det luftkonditionerade ljudet av fart
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om Ni vill
Håna oss Vi rör oss Ni står still
1. Frank (Kent)
Han fångade sparken med huvudet
hade tänkt alla tankar ändå
han stod inte upp när han fick den för full
för att ens kunna gå
På hans jacka satt fyra märken
hjältar i glittrande tyg
Slade, Kiss, Bowie & Sweet
året när Pinups var ny
Och så till sist en livevideo med världens, nej jag menar Sveriges, största band: Knut.
Jag ska berätta lite om min relation till Knut, varför jag tror att dom har blivit så stora, ett ord eller två om den nya skivan och sist men inte minst en personlig topp 20-lista.
Våren 2002. Det var då det började, för min del. Jag gick första året på gymnasiet och hade precis övergivit mitt hårdrocksjag för indiepopen. Knut släppte "Vapen & Ammunition" och singeln "Dom Andra" spelades säkert 50% av all sändningstid i P3. I alla fall kändes det så. Men det var inte den utan den andra singeln "Sundance Kid" som fick mig att efter flera veckor av velande köpa skivan (den här sagan utspelar sig på den tiden då jag fortfarande kunde gå och tveka länge innan jag bestämde mig för att köpa en skiva).
Självklart hade jag hört Knut tidigare (första låten jag hörde med dem tror jag var "Om du var här" som också snurrade en hel del på radion när Isola släpptes).
Eftersom jag inte hade så många skivor på den tiden kom jag att spela "Vapen & Ammunition" väldigt mycket. Kanske är det för att jag spelade sönder den då som jag idag betraktar den som deras sämsta skiva, men förmodligen är det bara för att den helt enkelt har sämre och tråkigare låtar än övriga skivor.
I november samma år, strax innan min födelsedag, skulle Knut spela i Karlstad. Jag gick nu andra året i gymnasiet men hade faktiskt fortfarande nästan inte varit på några konserter (ni får betänka att jag växte upp i en kulturellt efterbliven avkrok). Så det var ganska stort och spelningen gjorde ett djupt intryck på mig. Sen dess har jag faktiskt inte sett dem någon mer gång. Jag har helt enkelt inte känt något större behov och nuförtiden säljer ju spelningarna ut så snabbt att man ändå inte hinner köpa någon biljett.
Ett tag efter spelningen köpte jag deras första skiva som någon klok person (förmodligen Petter) hade sagt skulle vara deras bästa. Jag lyssnade väldigt mycket på den också. I trean köpte jag även "B-sidor" men struntade i "Hagnesta Hill" och "Isola" eftersom syrran hade dem (det var faktiskt först för några månader sen som jag köpte dem, fast jag har haft dem brända sen länge). Men där någon gång började jag också tröttna lite på dem, andra band kändes betydligt viktigare.
Mitt intresse väcktes lite på nytt när de släppte "Du & jag döden" som hade en del bra låtar men som helhet kanske inte var sådär fantastisk ändå. Sen dess har väl mitt Knut-intresse legat och slumrat lite för att vakna till vid enstaka tillfällen. Men nu har det faktiskt vaknat igen. Och anledningen är att "Tillbaka till samtiden" faktiskt är riktigt bra. Banne mig om det inte är en av deras tre bästa skivor (tillsammans med den första och "Hagnesta Hill"). I alla fall känns det så just nu efter sådär en fyra-fem genomlyssningar. Jag ska erkänna att jag inte trodde det. Singeln "Ingenting" var ganska blek men å andra sidan brukar ju Knuts förstasinglar nästan alltid vara dåliga. Dessutom är omslaget förskräckligt men det hindrar inte att en del av låtarna är väldigt bra. Musikaliskt är det ganska annorlunda mot tidigare, mer 80-tal och synthflörtar än någonsin. "Vy från ett luftslott" låter till och med som en eurodisco-låt som min kompis Tim mycket riktigt påpekade.
Textmässigt är det väl ungefär som vanligt i Jocke Bergman-land (tror jag i alla fall, jag har inte detaljstuderat texterna direkt). Jockes texter brukar ju balansera mellan det väldigt banala och nästan skrattretande (ufon och yetispår, någon?) och det otroligt klarsynta. Ganska ofta är de, säkert medvetet, väldigt diffusa så att lyssnaren ska kunna lägga in lite vad som helst i dem. Jag tror att det är lite av anledningen till Knuts storhet. Vi vill ju ha det så; lite diffust, lite vemodigt, lite gnälligt. På något sätt är texterna väldigt personliga och anonyma på en och samma gång. Lite samma sak är det förresten med musiken. Det är ganska lätt att känna igen en Knutlåt även om man kan hävda att de är väldigt slätstrukna och anonyma.
Följande lista har tagits fram på vetenskaplig väg. Den är fullständigt objektiv och går inte att överklaga.
Bubblare: Vad två öron klarar, Den osynlige mannen, Avtryck, 10 minuter (för mig själv), Indianer, Livrädd med stil, Oprofessionell, Elever, Önskar att någon..., Elvis, Livräddaren, Innan allting tar slut, En himmelsk drog, Visslaren, Dom Andra, Järnspöken, Berlin
20. Chans (B-sidor)
19. Kevlarsjäl (Hagnesta Hill)
18. Elite (Vapen & Ammunition)
17. Blåjeans (Kent)
16. Sundance Kid (Vapen & Ammunition)
15. Pojken med hålet i handen (Kent)
14. Kräm (Så nära får ingen gå) (Verkligen)
13. Mannen i den vita hatten (tio år senare) (Du & jag döden)
12. Vi kan väl vänta tills imorgon (Verkligen)
11. Rosor & Palmblad (Du & jag döden)
10. Columbus (Tillbaka till samtiden)
9. Jag vill inte vara rädd (Kent)
8. Elefanter (Tillbaka till samtiden)
7. OWC (Isola)
6. Våga vara rädd (Tillbaka till samtiden)
5. Ett tidsfördriv att dö för (Hagnesta Hill)
Så stod våren utanför
i värmen blev din klänning helt förstörd
och våra hjältar dog vid spisen
fick gift av TV-kockar & repriser
4. Klåparen (Du & jag döden)
Du går på ditt oefterhärmliga sätt
över skolgårdens grus för dig själv
i ditt nyklippta hår likt en irländsk idols
din spegelbild i fönsterglas
beundrar varje steg du tar
3. Stoppa mig juni (lilla ego) (Hagnesta Hill)
Också grät jag
kan man gråta som en karl?
Snälla du förlåt mig
jag glömde vem jag var
Snälla sluta lyssna
Glöm allt jag sa
Jag mår bra
2. 747 (Isola)
Tystnad
En rökfri viskning
Det är exakt vad vi vill ha
Det luftkonditionerade ljudet av fart
Du är värd att dö för
Ni kan skratta om Ni vill
Håna oss Vi rör oss Ni står still
1. Frank (Kent)
Han fångade sparken med huvudet
hade tänkt alla tankar ändå
han stod inte upp när han fick den för full
för att ens kunna gå
På hans jacka satt fyra märken
hjältar i glittrande tyg
Slade, Kiss, Bowie & Sweet
året när Pinups var ny
Och så till sist en livevideo med världens, nej jag menar Sveriges, största band: Knut.
Kommentarer
Postat av: Sandra Lang
Ha ha ha ha ha... det här är ju hur roligt som helst. Bland det bästa jag sett på en blogg. Jag bodde i Eskilstuna i 5 år, 1997-2002, och jag var allergisk mot indiepop då. Det var nog nån slags revolt mot alla Knut-look-alike-kids som hängde i stans alla hörn, snarare än något annat. En ytterst självpåtagen allergi, men jag hade som princip att inte gilla indie, och tyävrr öppnade jag väl inte dörren för Knut, och numera kan jag ångra lite att jag inte tog in dem medan de snurrade som bäst i radion och i media. Jag ska läsa deras texter på allvar nån gång. Jag inser att de är värda det.
Postat av: Jonatan
Utan att tänka efter allt för mycket eller länge:
1) Cowboys
2) Ingenting någonsin
3) När det blåser på månen
4) Noll
5) 747
6) Stenbrott
7) Celsius
8) Slutsats
9) Kräm (så nära får ingen gå)
10) Berg och dalvana / Vi kan väl vänta tills imorgon/ Vad två öron klarar
Postat av: Jonatan
Förlåt att jag är töntig som ens påpekar detta men sundance kid var inte andra singeln från v och a, den släpptes i huvudtaget inte som singel...
Postat av: valle
Är du säker? Hmmm... jag vill minnas att jag såg den på MTV men jag kan ha fel. i alla fall tror jag att det var den låten som fick mig att köpa skivan men jag kanske hörde den på något annat sätt.
Postat av: Niklas
Du har skrivit fel, Kent heter de faktiskt
Postat av: valle
Jo, jag vet att det finns ett band som heter Kent också men det är inte dom det här handlar om.
Trackback