Blind Willow, Sleeping Woman
Författare: Haruki Murakami
Utgivningsår: 2005
Land: Japan
Betyg: 7/10
Blind Willow, Sleeping Woman består av 24 stycken noveller av varierande längd. En del av dem har blivit publicerade förut medan andra är helt nyskrivna. Boken finns än så länge inte i svensk översättning vilket givetvis är synd men så länge får man hålla till godo med den engelska översättningen.
För den som inte har läst något av Murakami tidigare så rekomenderar jag i första hand hans genombrottsroman "Norwegian Wood" från 1987 och den vindlande odyséen "Kafka på stranden" från 2002. "Blind Willow, Sleeping Woman" är betydligt mer ojämn än dessa böcker, men det är knappast så förvånande om man tänker på att novellerna har skrivits under en period av 25 år. Trots det är de ändå ganska lika till stilen. Detta kan givetvis ses som både en för- och nackdel. Å ena sidan kan jag verkligen beundra författare som konsekvent håller fast vid en form och skapar en egen stil (Hemingway och Kafka är två lysande exempel på detta, båda dessa herrar skrev ju dessutom noveller). Men å andra sidan är risken också stor att man upprepar sig och att det helt enkelt blir tråkigt och förutsägbart.
Murakami balanserar någonstans mellan dessa två poler. En del noveller är fantastiskt egensinniga, roliga och oförutsägbara. Men andra noveller är tyvärr lite småtråkiga. Man skulle kunna tro att det är de nyaste novellerna som är de bästa, eller möjligtvis tvärtom men så är faktiskt inte fallet. När jag ser efter från vilket år de olika novellerna är skrivna upptäcker jag att det är en ganska jämn spridning. Till exempel så älskar jag två av hans äldsta noveller "New York Mining Disaster" och "A Poor Aunt Story" (båda från 1980) men även den betydligt nyare "Where I'm Likely To Find It" från 2005. Däremot känns till exempel "The Mirror" (1982), "The Ice Man" (1991) och "Birthday Girl" (2002) just förutsägbara och meningslösa.
Om man ska säga något generellt om Murakamis författarskap är det att slumpen och minnet spelar väldigt stor roll. Huvudpersonerna är för det mesta (men inte alltid) unga män som driver omkring om dagarna och råkar ut för diverse händelser som får en avgörande betydelse för deras liv. I novellen "Chance Traveller" från 2002 skriver Murakami också om hur fascinerad han är av märkliga sammanträffanden och ger två exempel från sitt eget liv. Alla som läst "Norwegian Wood" vet också att han är en mästare i att skapa roliga och trovärdiga dialoger och med bara några rader förmedla en stämning.
Som bäst blir hans noveller när han lyckas kombinera allt detta; det sentimentala med det sakliga, det mystiska med det självklara och det sorgliga med det roliga. Tyvärr lyckas han inte riktigt alltid, det är som att han är så säker på sin stil att han ibland bara skriver på ren rutin utan att egentligen ha något särskilt intressant att berätta.
Avslutningsvis kan sägas att "Blind Willow, Sleeping Woman" innehåller väldigt många frågor men inte så många svar. På det sättet är Murakami den raka motsatsen till den klassiska allvetande berättaren - han är snarare en mycket nyfiken iakttagare som berättar vad han ser och försöker förmedla sin förundran.
Utgivningsår: 2005
Land: Japan
Betyg: 7/10
Blind Willow, Sleeping Woman består av 24 stycken noveller av varierande längd. En del av dem har blivit publicerade förut medan andra är helt nyskrivna. Boken finns än så länge inte i svensk översättning vilket givetvis är synd men så länge får man hålla till godo med den engelska översättningen.
För den som inte har läst något av Murakami tidigare så rekomenderar jag i första hand hans genombrottsroman "Norwegian Wood" från 1987 och den vindlande odyséen "Kafka på stranden" från 2002. "Blind Willow, Sleeping Woman" är betydligt mer ojämn än dessa böcker, men det är knappast så förvånande om man tänker på att novellerna har skrivits under en period av 25 år. Trots det är de ändå ganska lika till stilen. Detta kan givetvis ses som både en för- och nackdel. Å ena sidan kan jag verkligen beundra författare som konsekvent håller fast vid en form och skapar en egen stil (Hemingway och Kafka är två lysande exempel på detta, båda dessa herrar skrev ju dessutom noveller). Men å andra sidan är risken också stor att man upprepar sig och att det helt enkelt blir tråkigt och förutsägbart.
Murakami balanserar någonstans mellan dessa två poler. En del noveller är fantastiskt egensinniga, roliga och oförutsägbara. Men andra noveller är tyvärr lite småtråkiga. Man skulle kunna tro att det är de nyaste novellerna som är de bästa, eller möjligtvis tvärtom men så är faktiskt inte fallet. När jag ser efter från vilket år de olika novellerna är skrivna upptäcker jag att det är en ganska jämn spridning. Till exempel så älskar jag två av hans äldsta noveller "New York Mining Disaster" och "A Poor Aunt Story" (båda från 1980) men även den betydligt nyare "Where I'm Likely To Find It" från 2005. Däremot känns till exempel "The Mirror" (1982), "The Ice Man" (1991) och "Birthday Girl" (2002) just förutsägbara och meningslösa.
Om man ska säga något generellt om Murakamis författarskap är det att slumpen och minnet spelar väldigt stor roll. Huvudpersonerna är för det mesta (men inte alltid) unga män som driver omkring om dagarna och råkar ut för diverse händelser som får en avgörande betydelse för deras liv. I novellen "Chance Traveller" från 2002 skriver Murakami också om hur fascinerad han är av märkliga sammanträffanden och ger två exempel från sitt eget liv. Alla som läst "Norwegian Wood" vet också att han är en mästare i att skapa roliga och trovärdiga dialoger och med bara några rader förmedla en stämning.
Som bäst blir hans noveller när han lyckas kombinera allt detta; det sentimentala med det sakliga, det mystiska med det självklara och det sorgliga med det roliga. Tyvärr lyckas han inte riktigt alltid, det är som att han är så säker på sin stil att han ibland bara skriver på ren rutin utan att egentligen ha något särskilt intressant att berätta.
Avslutningsvis kan sägas att "Blind Willow, Sleeping Woman" innehåller väldigt många frågor men inte så många svar. På det sättet är Murakami den raka motsatsen till den klassiska allvetande berättaren - han är snarare en mycket nyfiken iakttagare som berättar vad han ser och försöker förmedla sin förundran.
Kommentarer
Postat av: maya
Intressant! Jag köpte Kafka på stranden för ett halvår sedan men har inte hunnit läsa den än :( vet inget om Murakami förutom vad du skrivit här, men hans boktitlar har gjort mig nyfiken ett tag..
Postat av: valle
Läs den! Jag är övertygad om att du kommer gilla den.
Postat av: Murakami Freak
Nobelprice next. Om han förbigås mera ser jag inget värde i Nobelpriset i Litteratur längre.
Trackback