Minns du?

(Till Petter)

Minns du
alla fyllorna i parken
när jag alltid var fullast av alla
och du klättrade upp på scenen
bara för att se vad som hände
och när du stod där såg du ut som
"vad gör jag här?"
ungefär.

och minns du
när vi letade efter ölburkar i skogen
utan att hitta några
bara älgskit och kottar
och när vi sprang nerför
midnattsgatorna
som om vi var 17 år
och det var vi ju faktiskt
då.


och dom säger att vi äldre nu men
jag vet inte.


Minns du när ni byggde en stor jävla kuk i snön
och dagen efter när din mormor kom och hälsade på
och hon sa att den var fin
och jag har aldrig skrattat så länge...


Eller den där Kent-konserten
då hade du klätt upp dig
eller kanske klätt ner dig
och du var så jävla snygg då
så jag kunde ha pussat dig
jag kunde ha pussat dig på munnen
och klätt av dig
och du skulle sagt att jag var en jävla bög
och sen skulle vi ha skrattat och
jag undrar varför jag aldrig gjorde det.


Minns du den där galna kvällen
då du spelade Ed Harcourts Here Be Monsters
och sa att det lät som jazz ungefär
fast bättre
och sen spelade jag piano och du dansade balett
och jag sa att vi var som The Ark ungefär
fast bättre
och jag sprang in i en vägg
och du slog huvudet mot en lyktstolpe
bara för att vi kunde liksom
och jag vaknade upp i en biosalong
blodig & trasig
och du skjutsade hem mig på en trehjuling.


Minns du gympalektionerna med Ilja
som sa åt dig att ta av dig glasögonen
och klippa håret
och bli en man
och jag tänker alltid på Springsteens Growin' Up
när jag tänker på det
och min 18-årsdag
när jag spelade Jungleland
och du sa att den lät som New York smakar
och jag kunde bara nicka för det var det bäst jag hört
någonsin.


Minns du studenfesterna
det känns som hundra år sen
men dom säger att det bara är två
och alla lärare som undrade vad det skulle
bli av oss två.


Och dom säger att vi är vuxna nu
men jag vet faktiskt inte.


Och till hösten drar du till Indien
och jag tänker på Vashti Bunyan
när jag tänker på det
för jag tror att Vashti Bunyan
låter lite som Indien smakar.


Och jag vet inte riktigt vem som växte ifrån vem
eller om vi bara gick olika vägar


men såna som vi har aldrig kunnat gå rakt
och såna som vi har aldrig kunnat se klart
så vi kanske ses det finns en chans
på en spårvagn nånstans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback