I Me Mine

Det här är en kärleksförklaring till Bruce Springsteen. Den kanske är helt meningslös. Dom flesta har hört Bruce Springsteen, dom flesta har en bestämd uppfattning om Bruce Springsteen. Men det är inte för er jag skriver det här. Det finns vissa artister som jag har lyssnat extremt mycket på men som jag ändå aldrig riktigt tröttnar på. Förutom Bruce är det kanske framförallt Beatles, Beach Boys, Bob Dylan, bob hund, Ed Harcourt och Håkan Hellström. Kanske kommer jag skriva kärleksförklaringar till dessa artister också någon gång i framtiden, den som lever får se. Men just nu alltså: Bruce Springsteen.

Jag fyllde år för en vecka sen och fick då en live-skiva med Bruce av min farbror, inspelad under en konsert i Stockholm 1999. Det hade kunnat vara en högst ordinär live-skiva, det är knappast någon av hans bästa konserter, men för mig är den ändå speciell eftersom det är den enda Springsteen-konsert jag har varit på.
Jag var 13 år. En vän till min familj som är ett riktigt stort Springsteen-fan hade skaffat några biljetter. Två av dom sålde han till min farbror (också ett stort fan) och min far (inte fullt så stort fan). Dessutom hade han ännu en biljett som han hade tänkt ge till någon annan vän men som tydligen fick förhinder eller nåt.  Det var då som pappa frågade mig om jag ville ha biljetten, jag hade knappt hört karln men sa i alla fall ja. om jag ska vara ärlig så minns jag inte så mycket av konserten. Jag minns bilresan till Stockholm och jag minns att jag och pappa gick genom nästan hela stockholm efter att konserten var slut. Men själva konserten har jag inte många minnen ifrån, men det var trots allt över sju år sen. I alla fall minns jag att jag tyckte att det var bra även om det skulle dröja ett tag innan jag började lyssna på Bruce på allvar. Något år senare köpte jag Born To Run och på den vägen är det. Det har blivit rätt många skivor genom åren, idag har jag följande:

På CD:

Summer In New York City - Live 1971 (1971 - ej oficiellt utgiven)
Greetings From Asbury Park N.J (1973)
The Wild, The Innocent & The E-street Shuffle (1974)
Born To Run (1975)
Live In Detroit (1975 - ej oficiellt utgiven)
Darkness On The Edge of Town (1977)
The River (1980)
Nebraska (1982)
Greatest Hits (1995)
The Ghost of Tom Joad (1995)
Olympic Stadion, Stockholm - Second Night (1999 - ej oficiellt utgiven)
The Rising (2002)
Devils & Dust (2005)
We Shall Overcome: The Seeger Sessions (2006)

På LP:

Live 1975 - 1985 (5-LP Box 1985)
Grettings From Ullevi Stadium. Gothenburg (1985 - ej oficiellt utgiven) (Den konsert som dom fick bygga om Ullevi efter)
Born In The U.S.A. (1985)
Tunnel of Love (1987)


På DVD:

Born To Run 30th Anniversary Edition (Box innehållandes Born To Run-skivan, en live-konsert och en dokumentär)

Dessutom har jag en Tribute-skiva där olika artister tolkar Bruce Springsteens låtar som heter Light of Day.
De skivor jag saknar och som jag skulle vilja ha är Lucky Town från 1992, en tracks-box med outgivna låtar och alternativa tagningar från 1998 och en Live-skiva från New York från 2001. Jag kommer väl antagligen att köpa dom också någon gång...
Okej, allt är inte bra. Men väldigt mycket. Alla skivorna fram till och med Nebraska är definitivt värda att köpa. Born In The U.S.A. är lite ojämn men den andra sidan (om man har den på LP) är riktigt bra med låtar som Bobby Jean, Glory Days och Dancing In The Dark. Tunnel of Love är inget vidare men den innehåller i alla fall två bra låtar; Brilliant Disguise och Valentines Day.  The Ghost of Tom Joad är kanske lite seg men rätt bra, Devils & Dust är dock bara seg. The Rising och We Shall Overcome är  kanske inte mästerverk men riktigt bra skivor.

I och med att jag fick den här live-skivan från 1999 så känns det ändå som någon sorts cirkel är sluten. Jag har lyssnat på Bruce i en tredjedel av mitt liv nu, men jag hoppas att jag kommer fortsätta lyssna på honom och jag hoppas att jag kommer få chansen att se honom live igen.