I Me Mine

Jag älskar dig ju.
Fast jag vet att du har blivit alldeles sönderknullad den senaste tiden.
Fast jag vet att du har blivit våldtagen, besprutad och släpad i smutsen
så vill jag ändå älska dig.
Vi behöver ju inte ta i så hårt.
Vi kan lixom bara ligga stilla i gröngräset, smeka varandra och säga…
Nej vi behöver inte prata.
Det räcker så.
 
Alla älskar dig så hårt och du har inte hål nog åt alla. För vissa vill knulla dig bakifrån och andra i munnen och alla är dom fast övertygade om att dom som knullar på ett annat sätt
på andra sidan jorden
dom knullar fel.
 
Och jag förstår dom såklart. Gatudemonstranterna som tar sina stenar och kastar och säger:
 
NEJ till mönstersex med politisk svångrem!
 
och…
 
JA till revolutionsknull utan gränser!
 
Dom gör ju det för att dom älskar dig. För att dom inte tål att se hur du blir våldtagen.
 
Men ibland undrar jag om dom tänker på att om man staplar massor av stenar ovanpå varandra blir det till slut till en hitlermur. Och har man väl byggt sig en hitlermur så är det svårt att se världen utanför och då kan man sitta innanför muren och ha sex utan gränser tills man dör.
 
Kanske är det så att om man älskar någon väldigt mycket så måste man utsätta den för lite smärta.
Kanske är det så.
Men innerst inne har jag den där naiva önskan om att folk en dag ska förstå att man inte behöver misshandla den man älskar.
Och sen låta alla knulla med dig på sitt sätt.
 
Det skulle liksom va skönast så.