Dagarna vi aldrig lyckades fånga
Återigen vaknar jag med
sömngrusiga ögon
& igentorkade läppar
hjärnan ihopklibbad av snor
och lungorna fyllda av damm
Invirad i ett svettigt lakan
och någon sorts tom menlöshet
som en mumie
som blivit levande begravd
som en mumie
som byggde en pyramid av luft
och trodde verkligen att den skulle hålla
som en mumie
som varken vill eller vet hur han ska lära sig gå
för utmattad för att ens orka längta
Jag har aldrig lyckats hålla ordning på dagarna
bara tuggat i mig dom som man tuggar
kex
och så passerar en dag till
medan jag står och hyvlar ost
medan jag snyter mig
och håller mig fast i sängen
som en livmoder
eller dödsmoder
för att jag är för rädd för att konfrontera livet
Jag vet att jag inte är ensam
att alla har såna där dagar då dom står och hyvlar ost
och väntar på att någon ska knacka på fönstret
dom kanske till och med behövs
som någon sorts bränsle
men jag är rädd att jag ska fastna här
att hjärtat ska fortsätta slå taktfasta slag
och aldrig komma till ytterdörren
Jag minns alla kalendrar vi fick i skolan
en ny för varje år
och där vissa skrev upp prov och möten
ritade jag gubbar och skrev låtcitat
och där vissa följer raka landsvägar
går jag alltid vilse i skogen
Jag har alltid bott vid en landsväg
men ständigt missat bussen
sömngrusiga ögon
& igentorkade läppar
hjärnan ihopklibbad av snor
och lungorna fyllda av damm
Invirad i ett svettigt lakan
och någon sorts tom menlöshet
som en mumie
som blivit levande begravd
som en mumie
som byggde en pyramid av luft
och trodde verkligen att den skulle hålla
som en mumie
som varken vill eller vet hur han ska lära sig gå
för utmattad för att ens orka längta
Jag har aldrig lyckats hålla ordning på dagarna
bara tuggat i mig dom som man tuggar
kex
och så passerar en dag till
medan jag står och hyvlar ost
medan jag snyter mig
och håller mig fast i sängen
som en livmoder
eller dödsmoder
för att jag är för rädd för att konfrontera livet
Jag vet att jag inte är ensam
att alla har såna där dagar då dom står och hyvlar ost
och väntar på att någon ska knacka på fönstret
dom kanske till och med behövs
som någon sorts bränsle
men jag är rädd att jag ska fastna här
att hjärtat ska fortsätta slå taktfasta slag
och aldrig komma till ytterdörren
Jag minns alla kalendrar vi fick i skolan
en ny för varje år
och där vissa skrev upp prov och möten
ritade jag gubbar och skrev låtcitat
och där vissa följer raka landsvägar
går jag alltid vilse i skogen
Jag har alltid bott vid en landsväg
men ständigt missat bussen
Kommentarer
Trackback