I Me Mine

Jag har inte skrivit så mycket här på sistonde. Det beror mest på att jag skriver dagbok på helgon.net, skriver dikter på poeter.se och så skriver jag lite låtar också med något så gammeldags som papper och penna. Dessutom tror jag inte min blogg har särskilt många besökare och då känns det ju mindre roligt att skriva. Men nu har jag i alla fall fått några kommentarer dom senaste dagarna och det tyder ju på att det är someone out there som läser vad jag skriver ändå. Och då vill jag ju inte och göra someone besviken utan får hålla skenet uppe och skriva lite.

Okej, nu till saken. jag har fått en ny favoritpoet. Någon som kallar sig för "livet" på poeter.se och ibland skriver så bra att klockorna stannar. Ett exempel:


Vad händer med dom som inte skriker?

jag vill gå
längs midnattsgatorna
jag vill att du ska gå
längs midnattsgatorna
jag vill att vi ska gå
längs midnattsgatorna


jag vill känna lukten av kvällen. och folkölen.
höra musiken från restaurangen. känna konsistensen av
hårgele och jeans.

men jag är inte jag. du är inte du. det finns inget vi och det är
dagsljus.



Hur man kan få något så enkelt att bli vackert alltså, det är en gåta. Det är rubriken, och det är det där med hårgele och jeans och det är så himla fint.


Förresten har jag skrivit en sång idag, en väldigt glad och käck melodi. Den kommer en bli en hit!