(Insikt)
vi är nästan obetydliga att
solen, månen, oceanerna, träden, löven, fiskarna och allt annat
klarar sig väldigt bra utan oss.
Till och med betydligt bättre.
Det första vi måste inse är att
vi bara är en kort parentes.
Och det andra vi måste inse är att vi ska göra allt
för att fylla den parentesen med innehåll.
Trevliga dikter hörru!
Svar på kommentar på min blogg (Svaret finns där också):
Valle: Jag jämför dem bara, eftersom det finns likheter (få men lååååånga, olycksbådande låtar) och både Godspeeds "Lift Your Skinny Fists..." och Aerials "Black Rain From The Bombing" är bra skivor, trots att man inte känner sig lockad att lyssna på dem särskilt ofta.
Alien-liknelsen stod Stuart i Mogwai för. Jag bara snodde den. :)
Jag tror inte att vi nödvändigtvis är en parentes. Jag tror att det inträffar något ganska avgörande när världen blir medveten om sig själv, eller medvetandet blir medvetet om sig självt. Och tills vi vet något annat så kan vi mycket väl vara ensamma i universum om denna medvetenhet. Att vi sedan missbrukar medvetenheten så fruktansvärt som vi gör är ju visserligen för jävligt.
"Is the sun conscious? No, but you are..."
Jo kanske, jag förstår hur du menar och jag håller väl med egentligen.
Parentes är kanske fel ord, det är bara jag som är lite besatt av parenteser. Vad jag menar är absolut inte att vi är oviktiga. Bara att vi ska inse hur beroende vi är av allt runtomkring oss för att vi överhuvudtaget ska existera och inte bara ta det för givet... ungefär så.
En del av mig vill gärna tro att det finns något större medvetande utanför våra hjärnor medan en annan del av mig fullständigt avfärdar den tanken.