I Me Mine

1. Plastdockan

Så står hon i hallen. Ansiktet vitt, läpparna illröda, blicken vänd neråt. Hon ser på de slitna skorna och tänker att hon snart kanske kommer ha råd att köpa nya men sen slår hon bort tanken. Bättre att spara på pengarna förstås.
Jeansen är i alla fall nya. Ett par Dieseljeans, köpta i Moskva för 2100 rubel. Det är det dyraste hon någonsin har köpt och hennes mamma skulle förmodligen bli vansinnig om hon fick veta hur mycket hennes dotter betalat för dem. Skinnjackan snodde hon av mamma på morgonen innan hon flög till Sverige. Det rosa linnet och den vita behån under har hon haft länge men de ser ändå ganska fräscha ut.
Efter en evighet vänder hon upp blicken och ser på mannen framför sig. Han har skäggstubb, stripigt blont hår och skogshuggarskjorta. Jeansen är knappast dyra märkesjeans.
"Tanja" säger hon och sträcker fram handen men undviker att möta hans blick.
"Egon" svarar han samtidigt som han fattar den.
Hans hand är stor och svettig, hennes liten och sval.

Så sent som igår stod hon på Arlanda och skakade en annan hand. Den handen tillhörde en smal gubbe i kostym, han hade en kal fläck på huvudet, var förmodligen i 60-årsåldern och presenterade sig som Göran.
Så snart de hade kommit ut ur terminalen packade de in hennes resväska i hans röda volvo, satte sig i den och åkte iväg. Han frågade henne på stapplande engelska hur hon mådde, om resan hade gått bra.
"Yes, I'm just fine. A little tired maybe" svarade hon.
"You can sleep when we arrive."
"You have work for me?"
"Yes, yes. I have work for you. Have Ivanovitj told you what it is about?"
Hon skakade på huvudet.
"Good, I told him he shouldn't" sa han och log brett. Men sen blev han med ens allvarlig:
"Now, listen carefully. I will drive you around to guys and they will pay you for fucking with them. Do you understand?"
Hon stelnade till i sätet och funderade på om hon hade hört rätt.
"I'm sorry, I don't think I understand."
"Fuck" upprepade han. "I'm sure you understand that word."
Hon såg på honom för att försöka avgöra om han skämtade men han såg fortfarande helt allvarlig ut.
"What happen if I don't?" frågade hon till slut.
Han såg på henne med ett höjt ögonbryn.
"Do you want the money or not? They pay you well. Fivehundred swedish crowns for one hour."
Hon gjorde ett snabbt överslag i huvudet, femhundra kronor var nästan 1800 rubel ungefär lika mycket som hennes mamma tjänade på två veckor. Om hon sparade pengarna i några veckor skulle hon vara rik sen, hon skulle kunna göra vad hon ville. Hon såg på honom och nickade:
"Yes, I want the money."

Han varken ser ut eller beter sig riktigt så som hon har föreställt sig. På vägen hit har hon sett hela scenariot framför sig hundra gånger men i hennes fantasi har han varit väldigt självsäker. I verkligheten är han klumpig och nästan lite blyg.
Hon får av sig jackan och skorna och han gör en gest åt henne att följa med. De kommer in i ett sovrum och han sätter sig ner på sängkanten.
"I pay you after, okay?" säger han samtidigt som han drar av sig strumporna. Hon nickar. Han tar av sig skjortan och blottar ett hårigt bröst och en svällande ölmage. Han slänger skjortan på golvet och går och ställer sig bakom henne. Sen trycker han sig nära intill henne och drar sina armar runt midjan på henne.

2. Pappersdockan

På morgonen dagen innan stod Tanja på Sjeremitevoflygplatsen i Moskva med en flygbiljett i handen och en sportbag på golvet bredvid sig. Hennes blick vandrade fram och tillbaka mellan planen som lyfte utanför fönsterväggarna och klockan uppe i taket. Hon plockade upp ett pappersblock ur väskan och ritade en svensk flagga på första sidan.
"Jag har en vän i Sverige" hade Ivanovitj sagt till henne när han gav henne flygbiljetten. "Han kommer och möter dig på flygplatsen. Han har sagt att du kan bo hos honom, i alla fall till att börja med. Han kommer hjälpa dig att hitta ett jobb och när du har tjänat ihop lite pengar kan du skaffa en egen lägenhet. Hur låter det?"
Det lät för bra för att vara sant. Men flygbiljetten såg i alla fall riktig ut och varför skulle han lura henne? Ivanovitj var ju en snäll kille, han jobbade på samma ställe som hennes mamma och de kom bra överens. Fast en sak var lite mystisk med Ivanovitj, trots att han och hennes mamma hade precis samma städjobb tycktes Ivanovitj ha mycket mer pengar. Visserligen var det ju inte ovanligt att män hade högre månadslön än kvinnor och Ivanovitj hade heller ingen mer än sig själv att försörja. Men det var ändå märkligt att han hade råd att köpa en BMW och hålla sig med en stor lägenhet i centrala Moskva.
Men det var ingen mening att grubbla, var Ivanovitj fick alla sina pengar ifrån fick helt enkelt förbli ett mysterium. Istället började hon tänka på sin mamma och fick lite skudkänslor när hon föreställde sig hur mamman skulle hitta lappen där det stod att hon givit sig av till Sverige. Det var inte helt omöjligt att hennes mor skulle ha sagt ja om Tanja hade berättat för henne om Ivanovitjs vän i Sverige och frågat om hon fick åka. Men hon vågade ändå inte ta chansen. Om hennes mamma skulle ha sagt nej så skulle chansen kanske aldrig ha kommit igen.
Hon lyfte upp pennan igen och ritade ett ansikte under flaggan samtidigt som hon försökte föreställa sig hur Ivanovitjs vän såg ut. Men hon blev missnöjd med ansiktet, strök över det och ritade ett nytt. Också ett till, och ett till ända tills de ropade i högtalarna att samtliga passagerare ombeds att stiga ombord på planet till Stockholm. Då stoppade hon anteckningsblocket i väskan igen och gick iväg mot gaten.
När planet lyfte kände hon sig nervös, men det var en bra form av nervositet, en sån där bubblande känsla i hela kroppen. Hon såg ner på Moskva och vinkade lite åt mamma därnere. Sen flög de över kyrkogården, hon såg länge på den och försökte se om hon kunde hitta platsen där Nikolaj låg. Det gjorde hon inte, men hon vinkade ändå.

Tanja fokuserar blicken på en fläck i golvet samtidigt som hon försöker slappna av, men det är förstås omöjligt. Hon känner sig lika stel som en staty. Efter en kort stund drar han in ena handen under linnet, smeker henne på magen och vidare upp mot brösten. Han fingrar lite försiktigt på behån innan han sänker händerna och börjar knäppa upp knapparna på jeansen. En i taget, extremt långsamt ända tills alla fyra knapparna är uppknäppta. Då drar han in händerna innanför jeansen och känner stringtrosorna och den mjuka, lena huden under dem. Han nyper henne i baken och känner samtidigt hur hon rycker till lite men hon gör fortfarande inget motstånd. Han drar upp händerna och hasar ner jeansen på henne nerför rumpan, sen låter han dem falla till golvet.


3. Ståldockan

Det var tre år sen Tanja stod på kyrkogården tre kilometer utanför Moskva. Tre meter under marken låg hennes lillebror, Nikolaj. En plötslig ingivelse fick henne att lägga sig ner framför gravstenen med örat mot marken. Efteråt kunde hon inte förklara för sig själv varför hon gjorde det. Det var som att hon liksom ville höra att han verkligen var där nere. Hur hon nu skulle kunna göra det, hans hjärta slog svagt redan när han levde och nu slog det inte alls.
Nikolaj föddes med hjärtfel och fick en pacemaker inopererad. Men när han var tre år slutade plötsligt pacemakern att fungera och innan de hade kommit fram till sjukhuset hade hjärtat stannat helt.
Tanja var aldrig med på begravningen. Istället gick hon dit dagen efteråt, satte örat till marken och lyssnade. Men precis som väntat kom inget ljud alls från hennes bror, Nikolaj Harhjärta.

"You can take off your shirt too" säger han till henne när jeansen har åkt ner. Tanja gör som han säger och drar linnet över huvudet. Hon lägger det på golvet brevid sig, tillsammans med jeansen.
Egon går runt några varv och granskar henne uppifrån och ner. Trots att hon ännu har underkläderna på sig har hon aldrig känt sig så naken i hela sitt liv.
Hon ser på Egon en stund och tänker att han skulle kunna vara hennes pappa, tanken äcklar henne ännu mer. Hon känner för att spy men vågar inte röra sig en millimeter.

4. Tygdockan

Innan Nikolaj föddes var Tanja enda barnet. Hon bodde med sin mamma och pappa i en förort till det som då hette Leningrad. Hennes far var statstjänsteman och tjänade bra. Tanja minns sina första år som lyckliga, med en far och mor som älskade henne över allt annat. Men så 1991 splittrades Sovjetunionen, en splittring som på sikt också skulle leda till en splittring mellan hennes föräldrar. Hennes far, som hade varit en trogen anhängare av kommunismen, fann sig plötsligt arbetslös tillsammans med många tusentals andra människor. Han kände sig så deprimerad över Sovjets kollaps att han under flera månaders tid inte förmådde sig att söka något nytt jobb, istället spenderade han de flesta dagarna på en pub i närheten och kom ofta hem sent på natten, asberusad. Till slut tröttnade Tanjas mor och lämnade honom, tillsammans med Tanja. De tog tåget till Moskva och hyrde en billig lägenhet i utkanten av staden. Tanja minns tydligt hur de stod på tågstationen i Leningrad en kylig morgon i slutet av mars. I ena handen höll hon mamma i den andra Emelja, tygdockan som hon fått av sin far på födelsedagen året innan.
När de flyttat in i lägenheten tog Tanjas mor ett jobb på en städfirma, det var sämre betalt än det hon hade haft tidigare men hon klarade sig i alla fall. Bara några veckor senare upptäckte hon dock att hon var gravid. Hon funderade ett tag på att göra abort men beslöt sig till slut för att ändå behålla barnet.
I december 1992 föddes Nikolaj Harhjärta, ett oönskat barn som dog innan han hunnit bli fem år.

Egon knäpper upp hennes behå och plockar av den. Sen tar han tag om trosorna med båda händerna och drar långsamt ner dem. Samtidigt känner hon andetagen i nacken som blir allt snabbare och hans kuk innanför jeansen som han trycker mot hennes stjärt.



5. Glasdockan

Ända sedan den där dagen när Tanja satt på tåget till Moskva och hennes mamma sa till henne att de från och med nu skulle ha väldigt dåligt med pengar och attt Tanja skulle få sluta i skolan och börja jobba istället, ända sedan den dagen har Tanja övat upp sin hårdhet. Hon har hjälpt mamma att städa och hon har diskat på restauranger, men hon har aldrig beklagat sig och hon har aldrig gråtit. Men under sminket och kläderna är hon lika ömtålig som en glasdocka.
En glasdocka som Egon knullar sönder på tre minuter enbart för sitt höga nöjes skull.