I Me Mine

Några årtionden innan vår tideräkning skrev den romerske poeten Horatius en dikt som han döpte till "Carpe Diem". 2000 år senare är det förmodligen världens mest uttjatade citat och kan läsas på varenda 14-årig svartsminkad tjejs lunarstorm. Jag undrar vad Horatius skulle ha sagt om det.
Men bakom nästan alla klychor, ordspråk och klassiska fraser ligger det förstås ett korn av sanning, annars skulle de knappast ha blivit klassiska. "Carpe Diem", "Seize The Day" eller "Fånga dagen" är ju vad livet, och all bra konst, handlar om.

För några år sen höll en god vän till mig ett föredrag på en svenskalektion. Han pratade om ögonblickets betydelse, att när man upplever någonting riktigt underbart vill man ju gärna frysa tiden. "Samtidigt", sa han, "skulle ju det där ögonblicket inte kännas lika underbart om det varade för evigt." Men trots att vi är medvetna om ögonblickets förgänglighet så försöker vi göra allt för att bevara det. Det är därför vi tar tusentals bilder när vi är på semester istället för att bara njuta av stunden och det är säkert därför som de flesta sånger skrivs. Tiden är så flyktig så därför behöver vi något konkret att ta på, först då kan vi njuta av ögonblicket till fullo. vi behöver fånga dagen.

Det här inlägget skulle egentligen handla om Mats Paulson och "Visa vid vindens ängar". Men jag var tvungen att börja i den här änden för att ni ska förstå hur mycket jag älskar "Visa vid vindens ängar". Mats Paulson var 28 år när han skrev den och förmodligen lika besatt som Horatius av att fånga ögonblicket. "Visa vid vindens ängar" är ju egentligen en sång om en sång som aldrig skrevs. En sång som påbörjades men aldrig slutfördes för att han snart insåg det omöjliga i att fånga livet, kärleken och universum i en enda sång.

"Jag ville skriva en liten visa där ögonblick blir till evighet
men ord blir stumma och toner döva och visans tanke blir hemlighet"

Jag vet inte så mycket om Mats Paulson. Jag vet att han har skrivit ett hundratal sånger till och av dessa har jag bara hört "Barfotavisan" och "Baggenslåten". De är för all del tralliga och trevliga men ändå inte i närheten av "Visa vid vindens ängar". Jag vet inte riktigt hur mycket Håkan Hellströms cover har gjort för att jag ska tycka ännu mer om den här sången. Men faktum är att jag tyckte om den långt, långt innan jag ens hade hört talas om Håkan Hellström.

Kanske borde jag i alla fall lyssna igenom några skivor med Mats Paulson för att se om han har åstadkommit någon mer lika bra visa men jag är lite rädd för att min respekt för honom skulle sjunka om jag upptäcker att så inte är fallet. I och för sig, har man skrivit "Visa vid vindens ängar" har man tillåtelse att göra nästan vad som helst sen.


Mats Paulson är förstås inte ensam om att ha diktat om ögonblickets förgänglighet. Det känns helt självklart att det australiensiska popbandet The Lucksmiths fantastiska låt "Sunlight in a jar" handlar om precis samma sak.

"I tried to write an opera for you
but I didn't get that far
'cause trying to sum you up in words
is like catching sunlight in a jar"

Ögonblickets förgänglighet är, ironiskt nog, ett evigt tema.