I Me Mine

Jan Gradvall skrev en lysande recension av Håkan Hellströms framförande av den här på Allsång på Skansen för en massa år sen. Jag känner att om jag ska säga någonting om den här låten kommer jag i princip bara upprepa det han skrev då så jag kan lika gärna låta bli. Jag nöjer mig med att konstatera att den förklarar precis varför jag - precis som Evert Taube, Olle Adolphson och Håkan - aldrig har kunnat säga nej till någonting som helst.

Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå
om blott en dag eller två
så håll till godo ändå
för det finns många som aldrig en ljusglimt kan få.

Och vem har sagt att just du kom till världen
för att få solsken och lycka på färden?
Att under stjärnornas glans
bli purrad uti en skans
att få en kyss eller två i en yrande dans?

Ja, vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn
höra böljornas brus och kunna sjunga?
Ja vem har sagt att just du ska ha bästa menyn
och som fågeln på vågorna gunga?

Och vid motorernas gång
och ifall vakten blir lång
så minns att snart klämtar klockan för dig: Ding, ding, dång!
Så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå.

Så ta med glädje ditt jobb fast du lider,
snart får du vila i eviga tider.
Men inte hindrar det alls
att du är glad och ger hals
så kläm nu i med en verkligt sjusjungande vals!

Det är en rasande tur att du lever min vän
och kan valsa omkring uti Havanna!
Om pengarna tagit slut gå till sjöss om igen
med Karibiens passadvind kring pannan.

Klara jobbet med glans,
gå iland någonstans,
ta en kyss eller två i en yrande dans
så länge skutan kan gå
så länge hjärtat kan slå
så länge solen den glittrar på böljorna blå.