I Me Mine

Första gången jag såg Emil Jensen var för ungefär två och ett halvt år sen. Jag hade precis börjat läsa skrivarkursen på Bona Folkhögskola i Motala. I och med att skolan firade 20-årsjubileum den hösten (eller var det 30-årsjubileum? Jag minns inte riktigt) kom Emil, som hade gått samma kurs några år tidigare, dit och uppträdde. Såvitt jag kommer ihåg körde han bara stand up/poetry slam den kvällen men jag kanske kommer ihåg fel. I alla fall tyckte jag redan då att han var fantastiskt rolig och hade en enorm språkkänsla.
Ett halvår senare kom han tillbaka och körde både poetry slam och musik. Efter hans framträdande fick vi som gick på skrivarkursen ynnesten att ha en lektion med honom, han berättade lite om hur han börjat uppträda och gav lite skrivtips. Dessutom fick vi läsa upp egna saker för honom vilket förstås var oerhört nervöst.

Jag har därefter sett honom ett antal gånger, bl.a. på Arvikafestivalen och Hultsfredfestivalen. Kanske lite för många gånger t.o.m. en del av hans "Mellansnack" börjar jag nästan kunna utantill. Men från varje föreställning har jag i alla fall gått iväg med ett leende på läpparna. Emil Jensen är nämligen en underhållare i ordets rätta bemärkelse; rolig, underfundig, sentimental och totalt närvarande.

"Sländornas dag" heter sista spåret på albumet "Orka då". Det är en fin flirt med gamla folkparks-valser. Den inleds försiktigt med enbart piano men blommar sedan upp och blir till en prunkande sommarvals med stråkar och slagverk. Jag gillar den så mycket att jag skrev en egen sommarvals förra sommaren. En hyllning till en hyllning skulle man väl kunna säga. För "Sländornas dag" känns verkligen som en homage till många av de klassiska visförfattare som har nämnts och kommer att nämnas på den här listan.

Varför tänker jag klarare här?
En valnöt ser ut som en hjärna.
Varför log du när jag snubblade till?
Du föll för en stjärna.
Kom, ingen tid att förlora.
Kom, ingen tid att förklara.

Sensommarkväll, varje cell är på spänn
vi ses kanske aldrig igen.
Det är sländornas dag.
Du blev du, jag blev jag.
Vem vet vad dom gör med oss sen.