I Me Mine

Det var faktiskt Mauro Scocco, den gamle räven, som gjorde att jag fick upp ögonen för den här fantastiskt fina låten. På skivan "Dubbeltrubbel" som kom härom året där svenska artister tolkar Olle Adolphson-låtar finns den med i en sval jazz-version.
Orginalversionen, som jag alltså hörde efteråt, består bara av Olle Adolphsons sång och gitarr. Tyvärr framstår Olle Adolphsons sångröst idag, i likhet med de flesta av den tidens vissångare, som löjligt finstämd och tydlig. Det är ungefär som att man inte kan lyssna på gamla radio- eller tv-program utan att börja skratta åt rösterna.
Därför har jag lättare för att ta till mig Mauro Scoccos version. Den är elegant och sofistikerad, sådär som Mauro Scocco nästan altid är, men i den här låten passar det alldeles utmärkt. Den fångar på något sätt vemodet och melankolin som redan finns där i texten. Att höra den känns som en blandning av att se på Sofia Coppolas "Lost In Translation" och att läsa Haruki Murakamis "Norwegian Wood".
På samma skiva medverkar bl.a: Freddie Wadling, Jakob Hellman, Tomas Andersson Wij, Nicolai Dunger, Mattias Alkberg, Frida Hyvönen och Eldkvarn. Alla gör mer eller mindre fantastiska versioner av Olle Adolphsons visor. Jag råder er verkligen att köpa den.

En dag i kallt ljust vinterregn
är allt det gamla här igen
och allt du gett mig blir ett lån
och jag ska resa härifrån

Men till den dagen blir jag här
för att försöka säga vem du är

En dag ska den jag en gång var
förstå att ingenting finns kvar
och att min kärlek är som sand
som sakta rinner ur din hand

Men till den dagen blir jag här
och låtsas att jag ännu har dig kär

En dag när världen som var min
ska ropa till mig genom vind
då ska jag lämna dig min vän
för allt det gamla går igen

Men till den dagen blir jag kvar
och älskar bort all oro som du har

Ja till den dagen blir jag kvar
och älskar bort all oro som du har