I Me Mine

Bellman har antagligen Thåström att tacka för att just denna av alla hans 82 epistlar har blivit till en sång som nästan alla svenskar i alla fall känner igen (om ni inte känner igen den egentliga titeln så kanske ni känner igen de fyra första orden som är "Märk hur vår skugga"). Men oavsett om Thåström hade gjort en briljant tolkning av den eller inte skulle den ändå, tillsammans med "Ack du min moder" och "Gubben är gammal, urverket dras", vara en av hans starkaste epistlar. Som vanligt i Bellmans sånger är det fantastiska bilder som målas upp; En likkista fylld med rosor bärs uppför en kulle av ett överförfriskat begravningssällskap, där uppe i "templet" står kantorn och drar i klockan och någonstans står Löfberg själv och stirrar på graven för att få en sista skymt av sin hustru.

Så gick till vila, från slagsmål och bal,
grälmakar Löfberg, din maka.
Där, dit åt gräset långhalsig och smal
du än glor tillbaka.
Hon från Dantobommen skildes idag
och med henne alla lustiga lag.
Vem skall nu flaskan befalla?

Torstig var hon och uttorstig är jag;
vi är torstiga alla.