I Me Mine

På en kulle i Årstadal
har någon slagit i fem järnspett i backen
eller om det är
fingrarna på en järnhand som sträcker sig
upp från underjorden
hotar att dra ner oss

Så tänker i alla fall prästen där han står
vid fönstret fem våningar ovanför

I handen
en soppslev som han
hytter med mot himlen
Kom igen då! skriker han
kom igen då innan han
återgår till
köksbordet
söndagssteken
och stolen mittemot


I urnan där han har förvarat hennes vackraste tillhörigheter - ett halsband, en brosch och en cigarettfimp - rör han runt med handen sakta.
Blandar ihop minnena tills de intar en fast form för honom att
smeka.





Och på natten drar lastbilarna förbi utanför fönstret
för med sig all
ångest, oro, kärlek och hat
till en liten stad i Tyskland
där de smälts ner till choklad
och förpackas som
kinderägg