Istället för ett liv: förvirring
Saker jag lärde mig i skolan:
- Gustav Vasa var kung i Sverige 1523 till 1560. Han hade en son som hette Erik som dog när han åt ärtsoppa.
- Vad du än multiplicerar med noll blir resultatet ändå alltid detsamma. Hur mycket du än försöker.
- Trevliga tjejer vill bara ha otrevliga killar.
Mellan ruter knekt och ruter kung finns ett hål, tillräckligt stort för att fylla med ord men ändå inte tillräckligt djupt för att du ska kunna gömma dig i det.
Du sitter där, inklämd i ett hörn mellan två personer du känner igen men knappast känner och mellan ruter knekt och ruter kung förstår du plötsligt vad det innebär att känna någon.
Kan man känna någon utan att ha rört personen?
Kan man känna något utan att ha blivit berörd?
Mellan ruter knekt och ruter kung slår det dig att du känner väldigt få personer.
Sen passar du och spelet går vidare.
Saker vi skulle bli när vi blev stora:
- Astronauter (men när vi stod på startbanan insåg vi plötsligt att stjärnorna är mycket vackrare underifrån)
- Upptäcksresande (men det fanns inga vackra platser kvar att upptäcka)
- Poeter (som om orden verkligen betydde något)
Hjärtklappning på historialektionen 14:53.
Sekundvisarn som rörde sig i ett allt långsammare tempo och Frida som stod upp, gestikulerade och visade bilder på overhead-duken (skulle man göra det också?)
Och sen satt man i stolen, intensivt stirrandes på pappret framför sig och mumlade någonting om Gustav Vasa och hans son Erik XIV som dog när han åt ärtsoppa. Och så önskade man ibland att man också var död.
Things to do in Denver when you're dead:
- Start beating on the coffin from the inside and scream for help.
- Live you're life all over again.
- Think of something funny. Like a squirrel in a washing machine.
Och varje påsk återuppstod Jesus på samma gamla tecknade film i ett mögligt klassrum. Till Jesus ära åt vi ägg och drack påskmust. Sen drack vi öl. En kille blev så full så han hoppade nerför ett hustak. Kanske trodde han att han kunde flyga, som Jesus. Jag minns det i alla fall och skriket när han insåg att han bara var människa.
Låtar som jag vill ha spelade på min begravning:
- Sonate Pathétique i C-moll, andra satsen: adagio cantabile - Ludwig van Beethoven
- Den ensamme sjömannens födelsedag - bob hund
- When We Were Winning - Broder Daniel
- Free At Last - Antony & The Johnsons
- Always Look On The Bright Side of Life - Monty Python
Och Erik som dog när han åt ärtsoppa. Vilket öde.
Det var den vackraste texten jag läst på länge. Kanske för att jag läser för lite. Men antagligen för att du är grym bra.
Tack.
mmm riktigt fin. jag tycker du verkligen borjat utkristallisera din egen stil pa sistone!
jo det dar med rytm och upplasning ar inte min starka sida.. men jag forsoker jobba mer med mina texter, men det ar sa himla trakigt bara ;)
Jag skulle egentligen vilja kalla din blogg pretentiös men det ska jag inte göra eftersom det lätt uppfattas som en negativ kommentar. Det jag kan säga är i alla fall att jag önskar jag hade kvar ditt engegemang för genomarbetade texter istället för lättsmälta bloggkortisar. Och var inte ledsen över Jens, han är ju svensk så det kommer säkert fler chanser att se honom spela. Men när den chansen dyker upp igen, snälla nån, ta den!
I min värld är pretentiös ett positivt ord. Man kan ju vara pretentiös på många sätt förstås, men det är inte fel med pretentioner.
Det sägs ju att han ska flytta till Australien nu så det kanske dröjer ett tag, men jag ska absolut inte missa honom nästa gång jag får chansen.
jag tycker du är cool.
Trevliga tjejer vill bara ha otrevliga killar.
Haha det var kul, och sant..