Med anledning av den obefintliga snön

Jag var på en fest häromsistens. Jag satt i en soffa brevid en ung dam iförd röd klänning och ett smalt skärp som satt nästan uppe vid bysten. Jag noterade också att hon hade väldigt stora guldfärgade örhängen. De var så stora att någon med små händer nästan skulle kunna sticka in handen genom dem. Jag har ganska små händer. Plötsligt blev jag väldigt sugen på att se efter om jag skulle kunna sticka in min hand. Men jag gjorde det aldrig. Jag är inte så säker på att hon skulle ha uppskattat mitt tilltag. Hon kanske skulle tro att jag var på väg att tafsa på henne om jag sträckte fram min hand och så skulle hon skrika "Vafan håller du på med?" eller dylikt och så skulle värden skälla ut mig och när jag i desperation skulle försöka förklara att allt jag ville göra var att se om jag kunde sticka in min hand genom hennes örhänge så skulle de alldeles säkert börja skratta åt mig. Det brukar bli så.

Jag läste en gång att svenska män tänker på sex var tjugonde sekund (jag antar att man med detta menade att män tänker på sex en tjugondel av sin livstid - det hade ju varit ganska märkligt om alla män hade tänkt på sex en gång var tjugonde sekund med exakta intervaller...). Det framkom inte hur ofta män tänker på om det går att föra in en hand genom ett stort örhänge men jag förmodar att det är något mer sällan. Var trettionde sekund kanske.

Nåväl. Istället för att göra det där som jag tänkte så lutade jag mig fram för att ta en klunk öl. Men då min hand nådde fram till ölburken fann jag att den var urdrucken. Jag begav mig då till köket för att hämta en ny öl ur det kylskåp där jag tidigare under kvällen hade placerat mina dryckesvaror.
Då jag kom fram till kylskåpet stod Johan där.

Johan är en sån där person som jag egentligen inte har så mycket gemensamt med men som jag ändå råkar stöta på titt som tätt. Ibland ser jag honom på universitetet (där han läser någonting som jag aldrig lyckas komma ihåg), ibland inne på Konsum och ibland på fester som den här. Vi har ytterst sällan någonting att säga varandra men vi brukar nicka i alla fall. En gång när Johan var väldigt full så gav han mig en kram. Något sånt skulle aldrig ha kunnat ske i nyktert tillstånd. Precis som Karl-Bertil Jonssons pappa tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister så tror Johan att alla män som frivilligt kramar varandra är homosexuella. Förutom om det sker på en fotbollsmatch där någon precis har gjort ett avgörande mål. Då kan det vara okej att kramas, ja det kan till och med vara okej att slänga sig i en hög.
Det är viktigt att veta vad som är okej här i livet. Det är till exempel inte okej att kolla på andra killars kukar i duschen. Fast det kan vara svårt ibland, tycker Johan. Särskilt om det är Tom som står brevid. Tom har nämligen en väldigt stor kuk som oundvikligen drar blickarna till sig. Johans kuk är inte lika stor. Men den är bra ändå. Lagom tänker Johan.

Vid det här tillfället hade Johan ännu inte riktigt fyllnat till, vi kramades därför inte. Vi sa bara "hej" till varandra, jag plockade ut en öl ur kylskåpet och återgick sedan till vardagsrummet.
Därefter hände det sig som så att jag började prata med Jörgen. Jörgen är en gammal god vän som jag håller mycket nära hjärtat. Vi pratade om ditt och datt en stund innan Jörgen nämnde att han hade läst igenom en novell som jag skickat till honom för en tid sedan.
"Jaha" svarade jag. "Vad tyckte du om den då?"
"Den var bra. Riktigt bra alltså. Du kan ju verkligen skriva."
"Tack."
"Men..." sa han och dröjde lite som om han höll på och funderade igenom hur han skulle förmulera sig "du kanske skulle pröva att skriva om något annat ämne någon gång?"
"Hurdå menar du?"
Jomen alltså, såhär: du skriver ju rätt mycket om kärlek och så. Och det är inget fel i det, absolut inte. Det jag menar är att man måste trovärdig i det man skriver. Man kan inte bara gissa sig till en massa saker för då faller allting platt till marken. Och du har väl aldrig haft något stadigt förhållande så det är väl svårt för dig att skriva om kärlek liksom."
"Det har jag väl visst det" svarade jag lite förorättat.
"Närdå?"
"Johanna. I sexan."
"Jamen det räknas väl inte."
"Vadå räknas inte?"
"Sexan... det var ju evigheter sen... det var ju inte på riktigt liksom."

Det var inte utan att jag blev lite sur. Johanna som hade gjort ett smycke med ett hjärta i till mig på träslöjden, Johanna som spådde mig i händerna och sa att jag skulle bli rik och berömd, Johanna som jag hade hånglat med för första gången i ett mörkt rum på församlingshemmet där vi hade klassfest samtidigt som Hansons "Mmmbop" spelades i bakgrunden. Skulle hon helt plötsligt inte räknas?

Efter det pratade vi om en del andra saker men jag kunde inte sluta tänka på Johanna och började fundera över om jag fortfarande hade kvar det där träslöjdssmycket i en låda någonstans.
Vid tolvtiden lämnade jag festen. Jag sa att jag måste upp tidigt imorgon eftersom jag hade en tenta att skriva. Det var inte sant men det var det bästa jag kunde komma på att säga.

På bussen på vägen hem började jag fundera på en novell som jag tänkte skriva. Den skulle handla om tjejen med de stora örhängena och om Johan som tror att alla män som kramas med varandra är homosexuella. Förmodligen skulle även jag själv figurera i berättelsen på ett eller annat sätt. Den skulle nog inte heller bli så trovärdig men hyfsat underhållande.

Kommentarer
Postat av: mamma

Det här är nog det du är bäst på. Att berätta en historia som är nära sanningen, men ändå inte riktigt sann. Man undrar hela tiden hur mycket som är självupplevt, hur mycket som kommr från någon i bekantskapskretsen och hur mycket som är rena fantasier... Ja, åtminstone undrar man det när man känner dig. För en främmande läsare är det nog bara lagom trovärdigt och lagom underhållande.

Postat av: Ida

hahaha mycket roligt Valle! Jag hade nog också försökt mig på att stoppa in handen i hennes. ;)

2008-01-20 @ 22:41:00
Postat av: Ida igen

i hennes örhänge menar jag....tappade orden lite där på slutet.

2008-01-20 @ 22:41:50
Postat av: Zebastian

Jag håller med "mamma". Det är just det här du är bäst på.

2008-01-21 @ 10:08:30
URL: http://denstenadenatten.blogg.se
Postat av: den riktiga maria

den är mycket riktigt både trovärdig och underhållande!

2008-01-21 @ 13:30:43
URL: http://thelostfeeling.blogspot.com
Postat av: Fadern

Tänk att din mamma förstår dig så bra. Det kan jag ju inte påstå att jag gör. Åtminstone inte mycket bättre än jag förstår mig själv.
Men en rätt underhållande betraktelse var det likafullt.

2008-01-22 @ 00:16:45
Postat av: den riktiga maria

är det så att om man har gröna vågen-föräldrar så gör det inget om dom läser ens blogg där man skriver om sex och fylla (påhittat eller inte)? jag hade svimmat om min mamma läst det där! :)

2008-01-22 @ 14:20:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback