Vegetarianism och att vända på perspektiv
Jag vet att det snarare är regel än undantag att djur som föds upp till slakt får lida något enormt.
Jag vet också att köttindustrin har en väldigt stor negativ effekt på miljön genom utsläpp, transporter och så vidare.
Dessutom anser jag inte att vi har rätt att äta djur bara för att vi har en högre intelligens (om vi nu har det - det kan man också ifrågasätta). Det borde ju snarare vara ett argument för att inte äta djur - om vi nu är så intelligenta borde ju alla ha insett för länge sen att vi klarar oss väldigt bra utan kött.
Teoretiskt sett borde jag alltså vara vegetarian. Men i praktiken är jag det inte. Förvisso försöker jag att enbart äta ekologiskt och närproducerat kött (vilket både är en garanti för att djuren har behandlats bättre och för att det inte har skett några onödiga transporter) och förvisso äter jag kött alltmer sällan. Sen nyår har jag bara ätit kött ett fåtal gånger. Men då kan man ju också undra varför jag inte bara slutar äta kött helt.
Det handlar om vana förstås. Jag ser mig själv som en vanemänniska, en person som har väldigt svårt för att förändra sig. Men de senaste dagarna har jag börjat fundera på om den självbilden verkligen stämmer. Kanske är jag så fast i tänkandet att "det kommer ändå inte gå" att jag sällan ens försöker.
Det behöver inte handla enbart om mat. Det är ju en välkänd sanning att det för det mesta är jobbigare att tänka på vad man måste göra än att faktiskt göra det. Att städa är till exempel sällan lika ansträngande i verkligheten som i fantasin.
Jag tror också det finns en utbredd känsla hos många att alla goda gärningar måste innebära ett visst mått av självuppoffring. Det är någon kristen martyrtanke som spökar i de flesta människors hjärnor och så även i min. Men egentligen är det ju precis tvärtom. Njutning och godhet är inte varandras motsatser. Att ge är att ta och vice versa. Det är så fruktansvärt enkelt och förmodligen är det just därför som vi inte riktigt klarar av att inse det. eMiL Jensen brukar kalla det för "en god konspiration".
Så för att återgå till vegetarianismen; att sluta äta kött är inte nödvändigtvis en uppoffring.
Förvisso tycker jag ju att det är gott med kött men jag tycker också att en stor del vegetariska rätter är goda. Och om jag slutar äta kött så kommer jag ju förmodligen upptäcka en massa nya goda vegetariska rätter som jag inte skulle kommit mig för att pröva annars.
Och förvisso kräver vegetariska rätter oftast lite större matlagningskunskaper av den som lagar till dem och oftast tar det lite längre tid att laga till (såvida man inte bara köper fryst färdigmat förstås) men det behöver ju inte heller innebära något negativt. Jag tycker ju att det är kul att laga mat. Och jag skulle ljuga om jag påstod att "jag inte har tid". Om man ser hur ofta jag uppdaterar den här bloggen så inser man snart att jag har alldeles för mycket frittid.
Äh, nu var martyrspöket där igen. Det är ju inget negativt med mycket fritid så länge man gör nåt roligt med den.
Så det jag ville säga var väl egentligen att jag nog ska bli vegetarian nu. Inte för att jag måste utan för att jag faktiskt vill.
Jag är vegetarian och jag blev det när jag insåg att jag inte behövde det längre. Kom till Malmö så ska jag laga dig en vegansk kyckling.
Tack för inbjudan! Det låter lockande.
du kan ju bli som jag, en vegetarian som äter bacon, blodpudding och salami. mmmmm salami......
Jag har två rätt bra citat från kloka män som kan passa in i det här sammanhanget, om varför du nu tror att det kan vara svårt för dig som vanemänniska att bli vegetarian:
1: Framsteg är omöjligt utan förändring, och kan man inte förändra sina tankar och åsikter, lär man inte kunna ändra på något annat heller.
2: Oavsett om du tror att du kan, eller om du tror att du inte kan, har du alldeles rätt.
Maria: ja, det låter som en bra variant. Det är just de där tre grejerna man har svårt att klara sig utan. Tänk ett liv utan blodpudding... det går ju nästan inte att föreställa sig.
Olle: Ja, det var väldigt tänkvärt. De citaten ska jag komma ihåg.
Nä, jag tycker att vegetarisk mat går snabbare att laga. Med kött är det ju alltid lite risky, så det är väldigt noga hur man hanterar det & att man tillagar det på rätt sätt & det skall förberedas & stekas väl osv. Den mesta vegetariska mat jag lagar går väldigt snabbt att laga. Diverse bönor & sådant kan man ju förbereda med att blötlägga kvällen innan, eller så köper man konserver [fast jag föerdrar det miljövänligare alterntaivet!] & sen går det skitsnabbt att laga oavsett vilken metod man valt. Sen finns det nån slags sojabitar på ett Hemköp som jag brukar köpa, & de skall bara kokas i grönsaksbuljong. Ungefär som att marinera kött alltså.
Så jag tror tom. att du har tid att spara på att laga vegetariskt! =)
Aj, aj, aj. Ni får gärna vara vegetarianer. Som grönsaksodlare jublar jag. Men inte soja! Soja och ris ska man äta med måtta. Det tär alldeles för mycket på den del av jorden som redan är utarmad. Försök äta sånt som går att odla här; potatis och rotfrukter kan bli mycket goda. Massor av andra grönsaker på sommaren. För att inte tala om alla nyttiga frukter och bär. Sen har jag svårt för alla fanatiker. Det är klart att jag också äter ris, lite då och då. Men jag hörde en gång ett föredrag där man berättade hur mycket vatten som krävs för att odla ris - på ställen där vatten är en bristvara. Sedan dess försöker jag hålla mig så mycket som möjligt till våra goda knölar. Med sojan är det ju så att den största invändningen mot kött är att våra husdjur äter alldeles för mycket importerad soja, vilket innbär att man på vissa ställen hellre odlar soja för export i stället för mat till den egna befolkningen. Låter det rörigt? Ja, det är ju så livet är - rörigt och utan rätt och fel.
Det är verkligen fascinerande hur svårt det är att städa i fantasin :)
Heja! och välkommen in i vegovärlden.
Det är kämpigast de tre-fyra första veckorna, så ge inte upp innan dess! För tipps och råd och ingående information om innehållsförteckningar osv rekomenderas vegan.nu, några av dem kan bli lite sura om du frågar om löpe men äter mjölk, men det ska du inte bry dig om. Om du inte redan gjort det, läs på lite om näringslära, viktigast är nog B12, järn, D och omega3, kombinera sädeslag och bönor och liknande för fullvärdigt protein... ja det är väll typ allt. Om du inte kan det redan, lär dig några bra recept på linsoppa! röd och grön. (I början kommer du kanske känna köttsug när din kropp vill ha protein, eftersom den associerar de två med varandra, men efter något år eller så kommer det att ersättas med linsoppesug, tofusug(rena rama drogen...) och kikärtssug.
Lycka till!
really enjoyed the site even learnt a few things on the way, keep up the good work.