I Me Mine

Jag har åkt mycket bil i helgen. Östersund tur och retur innebär för min del sexton timmar i en bil tillsammans med min löjliga familj. Men det gick det också.
Jag var, närmare bestämt, på Norderön som ligger i Storsjön som ligger utanför Östersund som ligger i Norrland. Dom påstår att Östersund ligger i mitten av Sverige men jag anar ugglor i mossen. Jag menar, tänk er en så lång sträcka bara fylld av barrträd och enstaka stugor, det är ungefär som att försöka föreställa sig att universum är oändligt.

Men det var riktigt skojigt i alla fall. Jag badade tunna och blev norrlandsfull (komparera adjektivet full: full, hagforsfull, norrlandsfull). Jag dansade lite också, ett halvbra band spelade en massa ramones- och green day-låtar (David skulle ha varit där!) men sen avslutade dom med en seg Nirvanalåt. Det borde vara dödsstraff på sånt.
Sen gick vi en halvmil klockan fyra på natten och det var svinkallt. Men det kändes i alla fall väldigt Norrland.

Nu är jag tillbaka på universitet och det känns väl... sådär.

Ge mig nåt som tar mig någonstans! För jag behöver få springa fram och tillbaka på midnattsgatorna, jag behöver få dansa utan några tankar på morgondagen osv. Bara för att det var så himla längesen jag gjorde nåt sånt. Nuförtiden blir det mest bara att man sitter och disskuterar. Och det kan ju vara kul. Ibland. Men ibland känner jag mig bara trött och uttråkad.

På lördag ska jag upp till Östersund på trettioårskaberas. Det blir nog kul och förhoppningsvis kanske det kan bjuda på lite dans också. Men det grämer mig ändå lite att jag missar en skakonsert här i Karlstad med "Lord Eddy and the Thugs". Dom var grymma när dom spelade på treöresfestivalen förra året har jag för mig. Men jag kan blanda ihop dom med några andra också, mina minnen från den dagen är ganska dimmiga. (Förresten tycker jag att treöresfestivalen borde byta namn till "På kanelen i kanalen-festivalen".)

Imorgon har jag tenta i fonetik och jag borde nog läsa på inför den istället för att bara sitta här och ordbajsa. Men jag har inte riktigt motivationen, även om fonetik kan vara riktigt kul faktiskt.

Och idag upptäckte jag att värsta grymma tjejen går i min klass. Varför har jag inte lagt märke till henne tidigare? Jag vet inte ens vad hon heter. Och fråga efter hennes namn tror jag inte att jag ska, för jag är lite rädd att hon ska heta nåt som inte låter bra. Tralala. 



 

När jag skriver det här har det gått ungfär 5 timmar sen jag tatuerade mig.
Det gick rätt snabbt och gjorde inte fullt så ont som jag var rädd att det skulle göra men jag hade en otrolig ångest inatt kan jag säga. Men det är väl som det ska vara antar jag, det är trots allt något man kommer få leva med livet ut.
Men nu är det gjort i alla fall och jag ångrar mig inte en sekund. Jag kanske ska tillägga att det inte är något plötsligt infall att tatuera mig, jag har funderat på det i minst två månader, men jag har inte pratat med nästan någon om det. Faktumet att jag bor mittemot en tatuerare i Karlstad var kanske det som fick mig att komma till skott till slut.

Så, ni undrar förstås vad det är jag har tatuerat?
That's for me to know and for you to find out.
Jag tänker bara säga att det är en symbol jag tycker mycket om, och det känns bra att alltid ha den nära hjärtat. Så.

But remember: everyday's the 14:th.

------------------------------------------------


För övrigt så tycker jag att den här korthysterin har gått för långt. Man måste till och med köpa ett särskilt kort för att använda skrivarna här på universitetet. Förut upptäckte jag att jag hade tappat bort mitt utskriftskort och fick därför köpa ett nytt för 20 spänn bara för att kunna skriva ut en sida. The world has gone crazy.

Så var det måndag igen då. Jag ska försöka sammanfatta dom senaste dagarnas händelser lite kort och koncist utan att snöa in på en massa detaljer.
I torsdags köpte jag ett munspel, ett nothäfte med alla beatleslåtar och lite kläder. Det är skönt med munspel, rätt lätt att lära sig spela och lätt att ta med till skillnad från ett piano. Om jag bara kunde förstå varför alla glor på mig sådär när jag sitter och spelar på biblioteket och på bussen.* Sen var jag och kollade på lägenheten som jag planerar att flytta in i. Lyckades virra bort mig lite på vägen dit, vilket bör ses som en bedrift eftersom det egentligen inte alls är svårt att hitta till den. Den var... liten, men rätt mysig och nyrenoverad. Så jag har beslutat mig för att ta den, om jag får cellskräck får jag väl försöka få tag i nåt annat till hösten. I början av mars flyttar jag in.
I fredags drog jag över till Karlskoga och hälsade på Tobbe. Vi spelade in en av mina sånger som faktiskt blev bättre än jag hade kunnat förvänta mig. Sen körde vi ett Beatles-medley vilket var enormt kul.
Sen blev det lördag och jag återvände till Karlstad, gick på föreställningen "Vem har lurat alla barnen" tillsammans med Lena och modern. Den var bra, riktigt bra t.o.m. och jag vet att alla andra tycker det också men jag måste bara få säga att Laleh är otroligt charmig. När jag återvände till lägenheten var det fest, det dracks rödvin och filosoferades om livet och döden och tatueringar. Jag fattar inte vad det är men jag blir alltid så trött av rödvin nuförtiden, svunna äro dom dagarna då alkoholens inverkan hade en euforisk lyster numer tyckes det enbart spä på den allestädes närvarande melankolin. Eller nåt.
Från rödvin är inte steget långt till Carl-Johan Vallgren. jag håller på och läser "Den vidunderliga kärleken" nu. jag vet inte riktigt om det är en drift med eller en hyllning till 1800-talets romantiska epos. Jag menar kan man verkligen skriva saker som "hennes hy var vit såsom mjölk och hennes ögon som två djupa brunnar" ( det är inget korrekt citat eftersom jag inte har boken här men det är i den stilen i alla fall). Kan man verkligen skriva så idag och mena allvar?
Bakfyllesöndagen ägnades som så många andra bakfyllesöndagar åt filmtittande. Först "Crash", en amerikansk film, som var mycket bra. Sen "Stockholm Boogie". en solklar kalkon men i alla fall en rätt underhållande sådan. Lite kul var det att dom spelat in en "bakom kulisserna"-film ör att fylla ut eftersom den egentliga filmen var så kort. 


*OBS: Detta är ett skämt. Du får skratta om du vill men om du inte tyckte det var roligt går det också bra att låta bli.