I Me Mine -

Alice Springs

När jag har tråkigt ibland brukar jag bläddra i min dagbok från Australienresan i höstas. När jag ser tillbaka på dom där månaderna nu så ser jag att det var verkligen tre väldigt händelserika månader. Åtminstonde om man jämför med den sommarstiltje som råder i mitt liv just nu. Jag kommer inte lägga upp hela dagboken på bloggen, det är hur många sidor som helst och jag har väldigt svårt att föreställa mig att någon är så intresserad att den orkar plöja igenom allting. Men jag ska lägga ut den veckan jag tillbringade i Alice Springs, för att det var en väldigt intressant och händelserik vecka.

Alice Springs 31/10 19:44

Jag tänkte ta ett kort på hela familjen igår vid frukosten. Men dom var stressade och Siri hade inte gått upp än. Men Ulli lovade att hon skulle skicka ett kort till mig på mailen. Ironiskt nog var den ende som jag fick ett kort på Leon som jag knappt har pratat någonting med.

Ulli hade något ärende i Adelaide så därför åkte vi iväg redan vid ett. Dom släppte av mig på tågstationen där jag fick vänta några timmar. När jag kom dit kom jag att tänka på att jag inte hade några pengar på mig och självklart fanns det heller ingen bankomat på stationen. Jag försökte i alla fall köpa ett nytt skrivblock och batterier till cd-spelaren och betala med kortet men när jag kom fram till kassan sa kärringen att dom bara tog emot kontanter. Sen hade hon i alla fall vänligheten att berätta att det gick bra att ta ut pengar där man lämnar in bagaget. Men inte heller det gick. Jag blev skitnervös, tänk om det hänt något med mitt kort! Det löste sig dock, det gick att betala med kortet på tåget och här uppe går det bra att ta ut pengar i bankomaterna.

Tågresan var ganska trevlig. Fast utsikten var rätt... enahanda, om jag ska använda en underdrift. Vi åkte rakt igenom öknen. Det var sand, sand och sand. Vid några tillfällen dök det upp lite träd och buskar och det var lika kul varje gång. Men jag tror inte att jag såg ett enda hus på hela vägen. På tåget pratade jag med två tjejer från Tyskland och ett par från England. Den ena av dom tyska tjejerna var också WWOOF:are, det engelska paret var på jorden runt-resa. Det var också ett stort sällskap holländare i samma vagn som mig, först när dom pratade tyckte jag nästan att det lät som norska men efter att ha lyssnat lite ordentligare kom jag fram till att det måste vara holländska eller flamländska eller något sånt där. Tåget var lite gammaldags men väldigt trevligt. Man behövde inte sitta i sätet hela tiden utan kunde gå till en lounge med soffor och runda bord. Dom hade också en väldigt bra restaurangvagn. Jag sov ryckvis, vaknade ungefär en gång i halvtimmen.

        När jag klev av tåget idag vid tolv fick jag värsta värmechocken ever. 37 grader i skuggan, det kändes verkligen som att gå runt i en bastu. Sen kom nästa chock - mitt bagage var inte med. Jag frågade en kille, han kontrollerade en lista och såg att min väska tydligen skulle fortsätta upp till Darwin. Dom hade satt fel stämpel på den, klantjävlarna! Men eftersom tåget fortfarande stod kvar på stationen var det rätt enkelt ordnat. När jag väl fått väskan hade alla taxibilar åkt iväg. Jag fick syn på den stora holländska gruppen som stod och väntade på en taxi. Jag frågade vart dom skulle och som tur var skulle dom till samma vandrarhem som jag så jag kunde klämma in mig i deras taxi.

        Det är två dubbelsängar i rummet jag bor i nu. Men det är bara en annan kille som bor här för tillfället. Han heter Frank och kommer från Tyskland (jag är förföljd av tyskar!) Han är trevlig och lätt att prata med. Tyvärr åker han härifrån i morgon bitti. Det är ganska lyxigt för att vara ett vandrarhem. Det finns ett välutrustat kök, datorer med internetuppkoppling och t.o.m. en swimmingpool. Rummet har inget eget badrum utan man får gå ner en trappa. Dock är badrummen förvånansvärt fräscha. För första gången på länge finns det en dusch där man kan ställa in lagom temperatur också.

        På eftermiddagen bokade jag två turer. På onsdag åker jag iväg på en tredagarstur till Uluru/Ayers Rock och nationalparken runtomkring. Kommer tillbaka på fredag alltså. På lördag ska jag åka luftballong och se på soluppgången. Efter det får man också en kort guidetur av aboriginer. Men jag måste stiga upp halv fyra på natten!

        Båda turerna går på ca. 300 australiendollar d.v.s. ca. 1800 spänn. Egentligen är väl det på tok för dyrt för en kort ballongtur men det känns väldigt lockande att få flyga ballong igen.

        Efter det kunde jag äntligen börja slappna av. Badade i poolen, gick en runda på stan, satt på internet en timme. Nu på kvällen har jag pratat lite med ännu en tjej som tror att jag heter Voldemort? Jag tror hon hette Sarah men jag kommer kalla henne Sauruman.

        Helt plötsligt går det jättelätt att få kontakt med folk. Jag vet inte vad som har hänt, jag kanske har lite social kompetens ändå. Visserligen blir det ju väldigt ytliga kontakter men ändå.
        Alice Springs är för övrigt en liten håla, lika stor som Motala och den ser ännu mindre ut.

        Det här kanske låter lite klychigt. Men jag tror att när ja ser tillbaka på den här veckan om typ ett år kommer jag se att jag utvecklades väldigt mycket. För första gången är jag nämligen tvungen att klara mig helt på egen hand i ett främmande land. Det tar lite på krafterna men det är det värt.


Alice Springs 1/11 20:12

Efter att jag hade skrivit igår gick jag ut och tog en öl tillsammans med Frank, min rumskompis. Vi gick till ett ställe där vi stötte på tjejen som vi hade pratat med tidigare under kvällen och en kompis till henne (jag kommer inte ihåg vad hon heter). Jag och Frank spelade några parti biljard (jag spelade ruskigt dåligt). Och sen gick vi tillbaka till vandrarhemmet igen Frank åkte iväg tidigt i morse.

         Idag har Melbourne Cup ägt rum. Det är ett hästlopp som hålls första tisdagen i november varje år och det är en av dom absolut största sporthändelserna i Australien. Varenda bar visade den på storbildsskärm och det var tydligen en stor utomhusvisning också på en fotbollsplan någonstans. Men det kände jag inte till igår så jag hade köpt en biobiljett till ?Charlie & The Chocolate Factory?. Det var en matiné som skulle börja samtidigt som Melbourne Cup. Jag velade lite fram och tillbaka om jag skulle strunta i bion, försöka få pengarna tillbaka och gå och se Melbourne Cup någonstans istället. Det verkade nämligen bli något av en folkfest. Men till slut beslöt jag mig för att gå på bion i alla fall. Jag är ju trots allt inte så intresserad av hästkapplöpningar (tyvärr Nisse).

Men innan jag gick på bion ordnade jag lite andra saker. Jag köpte en ny ryggsäck eftersom allt som jag ska ha med mig på turen inte får plats i min lilla ryggsäck. Dessutom köpte jag nya solglasögon och lite frukt och bröd. Sen gick jag till The Reptile Centre som ligger en bit utanför centrum. En guide berättade för oss om olika ormar och sen fick the brave ones prova på att ha en tre meter lång (men helt ofarlig) orm runt halsen. Gissa vem som var modigast av alla! Tyvärr har jag inget fotobevis så det är säkert ingen som kommer att tro mig. Man fick också sen när dom matade en stor krokodil med en kanin, det var lite coolt.

Jag passade också på att gå till Royal Flying Doctor Service Base som låg mittemot. Det är som det låter, en flygbas varifrån man flyger ut med läkemedel m.m. till avlägsna platser. Det var också intressant faktiskt, väl värt ett besök.

        Jag trodde nästan att jag skulle ha hela biosalongen för mig själv men det var i alla fall fem till personer som valt att skippa Melbourne Cup för att gå på bio istället. Filmen levde upp till mina rätt höga förväntningar, Johnny Depp var helt briljant.

        Jag har ringt hem och bett dom kolla mitt konto eftersom jag inte lyckades göra det själv på datorn här. Jag var lite nervös att pengarna skulle börja ta slut men jag hade sextusen kvar.

        Nu har en ny kille flyttat in i rummet. Jeff ifrån Kanada, han är lika gammal som mig. Han verkar schysst men jag kommer nog inte få se så mycket mer av honom eftersom jag ska åka ut och campa i tre dagar nu. Jag börjar föresten bli väldigt trött på att dra samma ramsa om och om igen. Vad jag heter, vart jag har varit, vart jag ska åka osv.

        Det har varit lika varmt, om inte varmare, idag som igår. Det går åt mycket vatten!

På väg från Uluru 3/11 14:21

Lämnade hotellet tidigt igår morse. Bolaget som jag bokat turen med hade ställt in eftersom det var för få bokningar (det är så många utflyktsbolag här så dom konkurrerar väl ut varandra.) Istället fick jag åka med ett annat bolag, men dom gör nästan exakt samma tur. När jag klev in i minibussen var det redan fullt med folk där som klivit på på andra håll.

Resan till Uluru/Ayers Rock tog fyra ? fem timmar. På vägen stannade vi på en kamelfarm där vi fick testa att rida kamel om vi ville. Det var bara jag och en tjej som gjorde det.

        Några kilometer från Uluru ligger en stor turistanläggning, vi campade bredvid den så vi kunde använda deras duschar och så. Vi åt lite lunch och sen åkte vi iväg för att beskåda den berömda klippan. Jag vet inte vad jag ska säga om den. Egentligen är det ju bara en jättestor sten som nån gud har kastat ut i öknen för att han tyckte att det var skoj. Och egentligen är det lite märkligt att alla blir så upphetsade av en stor sten. Men när man står där så är det faktiskt imponerande. Lite samma känsla som när jag såg pyramiderna i Egypten. Guiden berättade en väldigt intressant aboriginsk legend om hur den blev till men den var rätt lång så jag orkar inte återge den här. Vi stannade först till en bit ifrån klippan så vi kunde ta dom obligatoriska turistkorten och sen åkte vi närmare och gick på en promenad runt klippan. Först då insåg jag verkligen hur gigantisk den är. Det tog minst två timmar att gå runt den. På en del ställen på klippan fanns det bevarade grottmålningar som aboriginerna gjort en gång i tiden. Uluru spelar en viktig roll i alla aboriginers liv och det finns hur många berättelser och legender som helst om den.

        Vi åkte tillbaka till campingen och tog några foton igen i solnedgången. Sen lagade vi en sen middag. På vägen till Uluru hade vi stannat och köpt lite öl. Och trots att jag inte köpt så många öl blev jag faktiskt lite berusad. Det var väl antagligen därför som jag gjorde en sån idiotgrej när jag skulle gå och lägga mig. Vi skulle sova i en sorts tältsängar, eller swags som dom kallas, under bar himmel. Jag kröp ner i en av dom och somnade nästan direkt. Mitt i natten vaknade jag av att jag frös utav bara helvete. Jag hade glömt att ta en sovsäck, jag sov alltså bara i tältsängen som inte var särskilt värmande. Jag kunde inte gå upp och leta efter en sovsäck heller eftersom det var kolsvart. Men på nåt sätt lyckades jag ändå somna om.

        Guiden väckte oss vid halv fem så vi skulle kunna se på solnedgången. Det var oerhört vackert. Idag har vi gått på vandring i Kata Tjuta eller The Olgas. Det är ett stort klippområde som på egentligen är betydligt mer spektakulärt än Uluru. Guiden berättade både den aboriginska legenden och den vetenskapliga förklaringen till hur klipporna skapades. När vi återkom till campingen för att äta lunch så nämnde guiden något om en swimmingpool i närheten och pekade någonstans. Jag tänkte att det kunde vara skönt med ett dopp och gick iväg för att leta efter swimmingpoolen. Men jag hittade den inte och plötsligt upptäckte jag att klockan var mycket och att vi skulle åka iväg snart. Jag blev stressad och började springa och på vägen måste jag ha tappat min hatt någonstans (jag hade bara badbyxor på mig och bar på alla kläder och hatten, det var därför jag inte märkte att jag tappade den). Jag upptäckte det precis när jag klev in i bilen. Guiden var schysst och åkte tillbaka så jag skulle kunna se om jag hade tappat hatten någonstans på vägen men den syntes inte till. Jag fick köpa en ny hatt i en souvenirbutik (man klarar sig inte utan hatt i den här värmen).

        Förutom den där incidenten har det i alla fall varit en mycket bra tur hittills. Dom andra i gruppen är trevliga, jag har pratat lite med alla men inte riktigt lärt känna någon. Dom andra är ifrån England, Irland, USA och Japan. Och så en kille som kommer från Frankrike ursprungligen men har bott i Australien länge och innan dess bodde han i England. Så det är bara jag och tjejen från Japan som inte pratar engelska helt och hållet flytande, det kan kännas lite jobbigt ibland. Vi är tretton stycken allt som allt. Jag förväntade mig att det skulle vara många som reste tillsammans men det är faktiskt mest andra ensamma backpackers.

Nu drar vi vidare till Kings Canyon.

Alice Springs 5/11 11:37

        Tillbaka i Alice Springs igen. Jag fösökte skriva lite i bussen på tillbakavägen men det skakade alldeles för mycket.

        I förrgår kom vi till Kings Canyon vid fem på eftermiddagen ungefär. Det var ett stort hotell med campingmöjligheter där också men den här gången campade vi mitt ute i vildmarken. Men innan vi åkte dit stannade vi till vid en pool, så jag fick mitt dopp i alla fall. Vi åt en god middag och satt och pratade och drack på kvällen igen. Det var mycket trevligt. Det fanns i alla fall en liten duschhytt på stället som vi campade på så vi fick turas om med att duscha. Den var helt öppen på ena sidan så man kunde stå och se rakt ut i naturen medan man duschade. Jag sov gott under stjärnhimlen den här natten när jag hade vett nog att sova i en sovsäck.

        Igår morse bar det iväg tidigt igen. Jag trodde inte att Kings Canyon skulle kunna slå Uluru och Kata Tjuta men det var nog faktiskt det häftigaste på hela utflykten. Det är ett stort bergsmassiv med djupa, branta dalgångar. Jag antar att det liknar lite Grand Canyon i USA. Det kändes som att gå i en annan värld när vi vandrade omkring uppe på bergsmassivet. Trots att det är så stenigt växer det en del träd där uppe men dom måste ha jättelånga rötter för att nå ner till vattnet. Uppe på toppen nästan var det en stor urgröpning där det bildats en sjö av regnvatten. Dom flesta badade i sjön och sa att det var jätteskönt men jag hade typiskt nog inte med mig badbyxor och handduk. Vandringen i Kings Canyon var, till skillnad från vandringen i Kata Tjuta, riktigt utmattande. Dels var det varmare och dels var det brantare och svårare att ta sig fram. När vi kom tillbaka till minibussen igen vid tolv var alla rejält utmattade.

        Vi åt lunch och rullade sedan tillbaka mot Alice Springs. På vägen tillbaka pratade jag en del med killen från Frankrike, David heter han. Det visade sig att han jobbar på vandrarhemmet jag bor på och att det här inte är någon semesterutflykt för honom utan rekognoscering på vandrarhemmets bekostnad. En spion med andra ord, undrar om guiden vet om det..

        När vi var tillbaka fick jag se att det flyttat in två nya killar i mitt rum. Folk bara kommer och går hela tiden. Den ena av dom har jag snackat lite med, den andre såg jag bara som hastigast när jag skulle gå och lägga mig. Innan vi som varit med på utflykten skildes åt bestämde vi oss för att ses igen på kvällen och äta en avskedsmiddag. Jag tvekade om jag skulle gå eftersom jag var tvungen att stiga upp klockan tre i natt för ballongturen. Men sen gick jag i alla fall. Vi blev ju nästan som en skolklass eftersom vi umgicks tillsammans konstant i tre dygn och det kändes rätt bra att säga adjö till alla. Middagen drog ut på tiden och jag kom inte därifrån förrän elva. Under middagen kom jag på att jag gjort slut på all film under utflykten så jag skulle inte kunna ta några kort på ballongturen. Men som tur var fick jag en film av David.

        Precis när jag kommit hem och somnat väcktes jag av att en av killarna jag delar rum med kom hem stenfull och spydde ut genom fönstret. Det var väldigt trevligt. Och sen var jag alltså tvungen att stiga upp klockan tre, så det blev inte mycket sömn i natt.

        Ballongturen var vacker och rofylld. Vi flög bara fyrtiofem minuter, jag hade gärna flugit längre men då hade det så klart kostat mer och det var dyrt nog som det var. Efter ballongturen åt vi den största och mest dyrbara frukost jag ätit någonsin, komplett med champagne förstås. I samma paket som ballongturen ingick också något dom kallade för ?Dream Tour?. Den började lite senare på förmiddagen så jag kunde åka tillbaka till vandrarhemmet och sova några timmar först.

        ?Dream Tour? visade sig vara följande: Jag åkte upp till ett ställe utanför Alice Springs. Där satt några aboriginska kvinnor och gjorde tavlor och en guide berättade för oss om aboriginernas levnadsförhållanden idag. Det var intressant, jag blir mer och mer fascinerad av aboriginernas kultur. Till skillnad från ?safarin? där det bara var ungdomar så var det bara pensionärer på det här. Jag insåg snabbt att alla var från USA också och att det där tydligen ingick i deras resepaket. Fan vad jag stör mig på amerikaner. Korkade, inskränkta, fördomsfulla idioter. Fast ungdomarna från Kalifornien som var med på safarin var visserligen schyssta. Det fanns möjlighet att köpa tavlorna som aboriginerna gjorde. Om jag bara hade haft mer pengar på mig så skulle jag ha gjort det. För dom var billigare än i vanliga souvenirbutiker och pengarna gick oavkortat till aboriginerna själva. Men det får väl bli vid något annat tillfälle.

        Nu är jag tillbaka på vandrarhemmet igen, totalt slutkörd. Undrar vad som är hårdast egentligen, att jobba eller ha semester.

        Nu kom det precis in en kines i rummet. Han verkar inte kunna någon engelska alls, han förstod inte ens när jag sa ?What is your name??. Man möter verkligen alla möjliga typer på en sån här resa.

Alice Springs 6/11 09:28

Jag tog det väldigt lugnt på eftermiddagen igår. Läste, lyssnade på musik, slappade. I morgon ska jag åka ifrån Alice Springs, till Liz gård. För att få reda på hur jag ska ta mig dit försökte jag ringa till henne igår men jag fick försöka en massa gånger innan hon till slut svarade. Jag fick en detaljerad beskrivning så det ska nog gå bra. Jag flyger till Melbourne halv elva i morgon och kommer fram tjugo i tre. Sen tar jag en flygbuss till tågstationen och därifrån ett tåg till Warragull som är den närmaste större staden ifrån Liz ställe. Tåget tar en och en halv timme och Liz möter mig på stationen.

        På kvällen igår åt jag middag själv och gick sedan på ?Sounds of Starlight Theatre?. Det var en show med en kille som spelade digeridoo. Han ackompanjerades av en kille på synth och en på afrikanska trummor och till det visades bilder på en storbildsskärm. Det var riktigt häftigt. Vid ett tillfälle bjöd dom upp publiken på scenen och tro det eller ej, jag visade än en gång prov på mitt otroliga mod och gick upp på scenen. Jag fick i uppgift att stå och slå på en trumma, det var rätt lätt. Efter att showen var slut stannade jag kvar en stund och dom visade mig lite olika tekniker hur man ska blåsa i en digeridoo. Det är inte det lättaste!

        Jag sover med nya människor varje natt. Kinesen har åkt igen men killen från Tyskland som var ute och festade härom natten är kvar (han låg i sängen hela dagen igår, antagligen väldigt bakfull). Kinesen försökte prata lite med mig igår igen. Det gick inget vidare. Han visade mig på en karta vilka länder han har varit i. Tydligen har han rest runt i hela världen och kan ändå ingen engelska. Fråga mig inte hur det går ihop .

        Jag vet inte vad jag ska hitta på idag, måste hitta något nöje som inte kostar så mycket pengar. Jag har gjort av med otroligt mycket pengar den här veckan.

        Jag har fått ett starkt anfall av hemlängtan igen. Jag är så trött på ytliga kontakter, jag vill prata ordentligt med någon. Man kan lyssna på Simon & Garfunkels ?Homeward Bound?. Det hjälper lite.

Alice Springs 6/11 20:56

Jag åkte iväg till Alice Springs Desert Park idag. Den var sisådär. Det var ett stort område, utomhus var det mest växter dom flesta djuren var inomhus. Det är otroligt vad många djur som faktiskt lever i öknen; ormar, ödlor, gnagare, fåglar m.m. En aboriginsk kille visade upp olika aboriginska vapen och förklarade gamla jaktmetoder. Det var mycket intressant att lyssna på. Jag såg långtifrån allt i parken, i såna fall skulle jag fått stanna där hela dagen och det orkade jag inte.

        Nu på kvällen har jag käkat middag med den tyske killen jag delar rum med (har glömt vad han heter). Jag föreslog att vi skulle ta en öl tillsammans efter maten men han ville tillbaka till vandrarhemmet så jag gick också tillbaka.

        Jag glömde skriva en sak när jag skrev i morse. På digeridooshowen jag var på igår satt jag bredvid en gubbe från USA. Antagligen en i det gänget som var med på den andra grejen. Han frågade mig lite om vad jag gjorde i Australien osv. utan att verka ett dugg intresserad. Efter några minuter började han om och frågade mig samma saker igen, han lyssnade alltså inte ett dugg på vad jag sa. Fan vad jag stör mig på sånt.

Jag har förresten pratat med Helmi Jesse som har den gården jag ska åka till efter att jag har varit hos Liz. Jag sa att jag ska stanna hos Liz i en vecka ungefär och vi bestämde att jag ska ringa igen nästa helg. Dom bor på ett ställe som heter Beenak House Retreat. Hoppas det inte är något hälsohem, det låter nästan som det.

2006-07-27 @ 17:05:29 Permalink dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

En novell som aldrig blev klar

Den här berättelsen påbörjades någon gång i Mars tror jag, eller om det var februari. Hursomhelst, jag satte mig bara och började skriva utan att ha någon idé alls, vilket är väldigt ovanligt för att vara jag. Det var egentligen mest ett experiment för att se om jag kunde skriva på det där Bukowski/Lundell-sättet. Efter två sidor tröttnade jag eftersom jag egentligen inte hade någon historia. Dessutom är det nog inte riktigt min stil när allt kommer omkring, men den var rätt kul att skriva och den kanske kan vara lite kul att läsa i alla fall.